• tinaek

    har ett biologiskt barn och skall adoptera ett syskon

    Är det någon som har erfarenhet med att redan ha ett biologiskt barn och adoptera ett syskon?
    Funderar en del på hur ens biologiska barn reagerar när man är för att hämta sitt adoptivbarn?!

    Någon som har denna erfarenheten och vill dela med sig?

    God fortstättning på er! Skrattande

  • Svar på tråden har ett biologiskt barn och skall adoptera ett syskon
  • Luella
    tinaek skrev 2011-01-07 12:46:33 följande:
    Ja, jag har fått helt underbara berättelser och mycket tänkvärda tankar och ideér kring detta.

    Hur gammal är er bio-dotter, Karmosin? Vår son är nu 3 år nu
    Vår dotter fyller 2 år i slutet på mars. Vi ställde oss i kö hos BFA när vi försökte få henne så vi har lite kötid nu. Problemet är den där föräldrautbildningen. Vi vet inte hur vi ska lyckas få barnvakt alla kvällar som kursen går utan att berätta för någon vad vi gör. Jag tänkte vänta lite med att avslöja det, iaf till hemutredningen är klar. Hur har ni gjort?
  • Pulkåkarn

    Tinaek: Vi var i Taiwan sommaren -08.
    Karmosin: Vi upplevde samma problem med föräldrautbildningen. Det förutsätts liksom att man inte har barn. Hela utbildningen var dessutom upplagd för förstagångsföräldar. Mkt handlade om barnlöshet och sorgen runt det. Våra frågor rörde ju just adoptionen och hur syskonet skulle reagera. Som tur var hade kursledaren just ett biobarn först och sedan ett adopterat barn.
    Ni som bor i tex Stockholm tycker jag ni ska föreslå Adoptionscentrum att man försöker få ihop en kurs med just biobarn tidigare. Det skulle vara så mkt mer givande. Jag skulle kunna tänka mig att komma och prata på en sådan kurs. Kanske kan blivande storasyskonen delta i allafall något tillfälle.

  • Luella
    Pulkåkarn skrev 2011-01-08 12:39:16 följande:
    Tinaek: Vi var i Taiwan sommaren -08.
    Karmosin: Vi upplevde samma problem med föräldrautbildningen. Det förutsätts liksom att man inte har barn. Hela utbildningen var dessutom upplagd för förstagångsföräldar. Mkt handlade om barnlöshet och sorgen runt det. Våra frågor rörde ju just adoptionen och hur syskonet skulle reagera. Som tur var hade kursledaren just ett biobarn först och sedan ett adopterat barn.
    Ni som bor i tex Stockholm tycker jag ni ska föreslå Adoptionscentrum att man försöker få ihop en kurs med just biobarn tidigare. Det skulle vara så mkt mer givande. Jag skulle kunna tänka mig att komma och prata på en sådan kurs. Kanske kan blivande storasyskonen delta i allafall något tillfälle.
    Vad trist att det är som du beskriver men vilken tur att kursledaren hade den bakgrunden.

    I Stockholm verkar man vara hänsvisad till den kurs som Stockholm Stad ordnar. Eftersom det är billigare med Studiefrämjandet så hade jag tänkt mig den men så blir det inte nu. Jag ska fråga kvinnan som har hand om kurserna om det som du föreslår Pulkaåkarn för det vore ju toppen. Fast just nu är det viktigast att få gå kursen snabbt. Och tack för erbjudandet också, jag ska ta upp det om det känns rätt när jag pratar med kvinnan.
  • Pulkåkarn

    När vi gick utbildningen så var det AC som låg bakom men man gjorde det i studiefrämjandets regi. Hör med AC också. 

  • VickiLee

    Vi har tre biobarn 15, 7 och 5 år
    Vi är precis i början av vår resa, underbart att via denna tråd få ta del av allas erfarenhet och kunskap.Glad

  • morgonsolan

    Kul att ni planerar syskon TS!!

    Vi har en biodotter som blir fem i mars, och en liten lillebror som väntar på oss i Kina på 2 år .

    Min dotter har varit med i processen sedan i våras. Hon tycker det ska bli toppen att bli storasyster, och vi känner ju nu så många som har adopterat att hon inte tycker att det är någon grej i sig direkt. Däremot är hon väldigt stolt och berättar gärna för alla på sin förskola om att just hennes småsyskon är extra speciellt eftersom han kommer med flygplan . Förskolelärarna har också varit med i processen en bra bit och kan det mesta om adoption nu vilket känns tryggt.

    Vi har förstås titta väldigt mycket på serien Alice från Kina, där en storasyster (biologisk till föräldrarna) åker till Kina och får en lillasyster. Den filmen är suverän! Pyret-böckerna tycker jag också ha varit bra.

    Vi berättade för mina svärföräldrar om adoptionen redan när vi gick utbildningen så att vi kunde få barnvakt. Men visst var det tufft, vi hade ju träffar 2 kvällar på samma vecka ibland och det kändes inte ett dugg bra att ha barnvakt så mycket till vår tjej. Vi fick dock lägga upp det så att en förälder fick "missa" två tillfällen var. Kanske berodde det på att tre av sex par hade biologiska barn sedan innan. Förståelsen blev kanske lite större då.

  • tinaek

    Hej Morgonsol!

    Ja vi berättade för min syster att vi skulle gå kursen så därför var det inga problem m barnvakt hon erbjöd sig!
    Vi har varit öppna redan från början att vi inte kunde få barn själva så det har varit ganksa skönt. Folk nära o kära vet om vilka kruxigheter det för med sig. Vara ledig hitan o ditan, barnpassning etc. För våra familjer har det nog varrit bra då de känner sig delaktiga med adoption och tankar kring det redan från början. Det har även varit ett sort stöd då man kan bolla tankar och funderingar när de poppar upp.

    Pyret - böckerna låter som en bra idé. Får man gå till biblioteket nu då :)

    Jag håller med andra i denna tråden som har biobarn, att kursen fokusera mycket på det första barnet i familjen dvs adopbarnet. Det är helt klart en brist i utbildningen.
    Därför jag öppnade denna trådSkrattande

  • Cianna

    Vi har en bio och en adopterad från Syd Korea. När vi hämtade lillebror var storebror (4,5 år)  med. Han hade ett särskilt uppdrag att ta med sig leksaker i en ryggsäck. Leksaker som han överlämnade vid första träffen och som vi sen fick med oss hem när vi fick honom med oss. Storebror var jättestolt och pratar fortfarande - flera år senare - om leksakerna. (Och lillebror fick lite kända leksaker med sig på hemresan, vilket gjorde den tryggare, får man förmoda).

    I stort har det gått bra med anknytning och syskonrelation. Även om det naturligtvis är en del syskonbråk.

  • Luella
    Pulkåkarn skrev 2011-01-10 21:51:10 följande:
    När vi gick utbildningen så var det AC som låg bakom men man gjorde det i studiefrämjandets regi. Hör med AC också. 
    Jag är lite ny i svängen så det här kanske är duma frågor.

    Är det inte hemutredaren som ska godkänna föräldrautbildningen? Jag ringde Studiefrämjandet och frågade om hon visste något om det här och där menade kvinnan att Stockholms Stad hittils har varit hårda med att det ska vara den föräldrautbildningen som annordnas av dom. Jag pratade även med hemutredaren och hon ville inte kännas vid Studiefrämjandets utbildning utan sa att hemuredningen startar så fort dom fått papper på att man avslutat kursen.

    Sen står vi inte hos kö hos AC utan BFA. Den utbildning som AC ordnar, är den bara för dom som står i kö hos dom?
  • tinaek

    Hej Karmosin

    Jag vet att många inte startar hemutredningen förren man har gått utbildningen. Utbildningens syfte, som de berättades för oss, har till syfte att man skall fårstå innebörden med ett adopterat barn och verkligen känna att detta är ngt för oss.
    Vi bor i skåne och gick på den studiefrämjandet stor för. Det var dock ledare som var aktiva hos AC.
    Det är iallafall de som är ledare för kursen som godkänner dig. Jag kan dock inte se att man inte skulle missa på den kursen om man inte har varit frånvarande mer än 2 gånger.

    Så var det för oss iallafall
    Lycka till

Svar på tråden har ett biologiskt barn och skall adoptera ett syskon