Planerat snitt är fusk!

Dt är en jävligt stor skillnad på AKUT och livhotande ks och ett bara planerat !

Jag va livrädd, ville inte alls föda vaginalt. Usch fy och blä för att spricka och allt dt nu kunde innebära.
Jag började istället kolla på förlossningar och läsa mkt om dt och bestämde mig för att bita ihop.
När jag väl kmr in på sjukhuset är jag 9cm öppen och min son hade låga hjärtljud.
Efter att 5 läkare springer in i förlossningssalen, existerade jag inte längre och hörde dom bara prata om ks ks ks, förbered osv.. Jag bröt ihop och fick ett spel på läkarna.. Dom sa att jag skulle få lite tid till, men om hjärtljuden skulle sjunka ytterligare så var ett snitt enda sättet att rädda liten..

I den situationen har man inget val. Dt finns inget annat rätt än att göra dt som är bäst för ens egen och barnets hälsa.
Jag hade tur, min första förlossning och han va ute vaginalt 2tim efter att jag klev in på förlossningen. Mkt tack vare min underbara barnmorska och undersköterska !

Men vet många i min omkrets  som bara INTE VILL föda vaginalt pga bekvämlighet eller rädsla för slapphet osv.. SÅNA ska inte få ks bara för att, men är dt akut, livhotande eller har med en tidigare traumatisk förlossning att göra så tycker jag att dt är MINST lika mkt "värt" !

Att dt gör ont och är jobbigt att föda barn är ingenting någon kan komma och säga är nytt..
Men när dt kmr till folk, då kan jag ta 2 personen jag känner väldigt väl, som valde planerat snitt enbart  för att "jag är ung och vill inte bli slapp än" och "jag tycker det är äckligt med tanken av att mitt barn kommer ut från min vagina"!! Tycker jag då fan inte att dom ska få dt..
Men på något sätt måste ju läkare eller kuratorer med hjälp av  psyk.bedömning eller ngt kunna sålla bort dessa människor från den mängden som behöver snitt.. men tyvärr görs dt inte på alla!

Trauma för mig, betyder ngt som satt väldigt djupa spår i en. I en förlossning för mig skulle dt innebära på ett ungefär att den personen som väntar sitt andra barn är livrädd och får/känner rent utav panik eller ångest bara av tanken av att behöva gå igenom samma sak igen.
Självklart kan man inte dra en rak gräns bara sådär, för alla upplever och känner olika för allt.

Min förlossning va smått traumatisk, men sjukt smidig och jag är nog lyckligt lottad. Men finns INGENTING som säger att denna förlossning jag får nu kmr vara dt.. Men dt är en risk jag tar, för jag tänker då fan inte gå och gnälla om ett snitt för att jag känner för dt eller kanske har oturen av att bli "slapp" (som så många skyller på idag)! Dt kan finnas någon annan som den dagen behöver snittet mer än mig och måste vänta pga sånt tänkande! Och DT tycker inte jag är ok.