Fortsättning följer
Här har nu mig också =)
JossBergendahl: 28/12, vecka 37+4, son 3185g 49cm
Betania: 21/12, vecka 36+6, dotter 2965 g 48 cm
Fidi: 18/12 Vecka 41+1 dotter 3500gr 50 cm
Inlägg från: Fidi
|
-
-
Haha :) Min med! 53 ståtliga cm när vi mätte idag... Men vikten vill inte riktigt hänga med....Onkel Anneli skrev 2010-12-30 10:57:30 följande:min tjej har växt 3 cm på mindre än 2 veckor, är det ens möjligt?
-
Jag skulle så gärna vilja amma mer...Men jag ammar henne iallafall innan hon får ersättningen..... =)
Men eftersom min lilla mådde så dåligt efter förlossningen blev hon först sondmatad, sen började jag amma och mata på kopp samtidigt. Men hon ville inte komma upp i vikt iaf, så BVC sköterskan bad mig öka på ersättningen till efter varje amning och att jag skulle ge med flaska.
Nu tycker jag att hon inte är speciellt intresserad av bröstet mer. Utan att hon hellre tar flaskan. Hon snuttar lite, sen gråter hon tills hon får flaskan.. Känns lite snopet. -
Jag håller med er absolut! Blev bara lite ledsen eftersom jag så gärna vill amma... Men eftersom hon inte verkar bli nöjd och går upp i vikt, så går det ju inte. Men huvudsaken är att hon mår bra lilla plutten... =)JossBergendahl skrev 2011-01-01 18:36:06 följande:Det håller jag med om faktiskt! Tycker det är så många som hetsar på för mycket om amning, självklart är det det bästa alternativet OM det funkar. Men om det av någon anledning inte känns/fungerar bra så finns det ju gott om alternativ nu för tiden, det är kanon tycker jag :)
-
Här är vår lilla Emilia =) -
Vilka fina små bebisar vi fått =)
-
Joss: Du anar inte vad lättad jag blev när jag läste ditt inlägg, jag känner igen mig...
Och jag har inte vågat fråga någon om det. Trodde jag var ensam om den känslan...
Men nu efter två veckor börjar allt sjunka in och falla på plats :) -
Det är så skönt att veta att jag inte är ensam! jag vågade inte känna för mycket under graviditeten, då min tidigare slutade i ett sent missfall. Det tog otroligt hårt på mig och min sambo...JossBergendahl skrev 2011-01-04 12:26:13 följande:Dexter är väl enda grabben här i gänget? Omringad av brudar :P
Fidi: Jag vet jag hade jätte dåigt samvete när jag fick min dotter. Ingen hade talat om för mig att man inte var "tvungen" att få det där fantastiska ögonblicket första gången man ser sitt barn. Det enda jag visste var att det skulle vara en sån WOW känsla och man älskar dom från första stund så jag trodde ju det var nåt fel när jag inte kände så. Det kunde liksom varit vems unge som helst och det hade varit detsamma för min del. Sakta men säkert så växte det fram för min del och jag känner mig inte som en sämre förälder för det, och jag älskar ju inte min dotter mindre än någon annan älskar sina barn för det heller.
Den här gången var jag lite mer förberedd och inställd på att jag först kommer få träffa honom, sen lära känna honom och sen älska honom så nu känns det lättare.
Det är sån tabu att prata om att man inte kände allt på en gång. Många rynkarpå näsan och höjer på ögonbrynen men jag har bestämt mig för att vara ärlig med att det är sån jag är. Så inte fler sitter där som jag gjorde första gången, och tror att det är nåt fel på en för det är det inte!
Jag kände inte speciellt mycket för henne alls i magen förens i v 30 ungefär. Men ögonblicket efter förlossningen längtade jag efter, att få ha min slemmiga lille bebis hos mig och känna som du skrev, att man ska känna den kärleken med en gång.
Men min förlossning gick ju inte till så, dom sprang ju iväg på en gång, och jag fick inte se henne och hålla henne på 2 timmar. Jag fick ligga själv med en i personalen som sällskap innan moderkakan lossade, och i väntan på att sys, och äta mina smörgåsar...
Vet inte om det kan gjort det jobbigare att knyta an? Det känns lättare och lättare. Men jag är inte helt där än. Har inte vågat berätta det här för min sambo eller någon annan heller.... -
JossBergendahl: 28/12, vecka 37+4, son Dexter 3185g 49cm
Betania: 21/12, vecka 36+6, dotter Eloise 2965 g 48 cm (andra barnet)
Fidi: 18/12 Vecka 41+1 dotter Emilia 3500gr 50 cm
Onkel Anneli 18/12 vecka 39+1 dotter Dahlia 3842 50cm
Tola: 25/12, BF-1, dotter Ellie 3865 gr 49 cm
Cissi7006: 20/12, vecka 39+1, dotter Cornelia 3885 g 51 cm
Bonniebee: 28/12 Vecka 40+4, dotter Saga, 2720 g 49 cm lång :D
Gyöngyöm81: 31/12, v40+6, dotter Camilla 3360g och 50cm =)
lillamy0: 25/12, v38+3, son Dante 3245g och 50cm
vackert udda: 30/12, v 40+5, dotter Majken, 3165 g och 49 cm
brommamaria: 30/12 v 40+4, son, 3465g och 51 cm
Uppdaterar med min lillas namn =) -
Det känns väldigt skönt att veta att man inte är ensam. En riktig lättnad. För det är konstigt att inte känna den där otroliga kärleken, samtidigt som jag känner att hon är det finaste i mitt liv, och jag vakar henne som en hök =)tjötas skrev 2011-01-04 18:09:04 följande:Prata om det... Du måste, jag tvingar dig!! Nä, men ärligt, prata om det. Känns det jobbigt att ta upp med din sambo så säg det på bvc eller ring din barnmorska. Det ÄR inte konstigt, särskilt med din historia och hur förlossningen blev och de är vana vid detta på bvc/mvc. Se bara i denna tråden, redan ett helt gäng mammor som vittnar om samma känslor!
Jag ska ta upp det med min barnmorska på bvc, hon är en fantastisk människa. Så jag ringer henne i morgon....