Biologisk eller inte?

Vad jag har läst (nej, jag hittar inte rätt text just nu, men jag kan googla sen) så finns det tre sorters faderskap: socialt, juridiskt och biologiskt, och fyra sorters moderskap: socialt, juridiskt, biologiskt och genetiskt. Man kan alltså vara biologisk mamma utan att vara genetisk mamma (vid äggdonation), men aldrig biologisk pappa utan att att vara genetisk pappa.

Ja, det får jag inte ihop.

Och jag skulle inte heller säga att min dotter har en biologisk pappa, faktiskt. Genetisk pappa möjligen - ungefär där går gränsen. Det låter kanske fånigt eftersom det i praktiken är samma sak, men hon delar gener med donatorn, ingenting annat.

Men vi har väl inte ens födelseattester i Sverige? I min dotters personbevis står det i alla fall inget om att hon har tillkommit efter donation.

Jag håller med om att det oftast är fullständigt ointressant vem som har burit barnet. Inte medicinskt, och jag menar inte att ignorera hela epigenetiken, men i *vardagslivet*. Jag är mamma till min unge, inte adoptivmamma. Min fru är också mamma till samma unge, inte biomamma.

Sen kan det låta lite konstigt att kalla en kvinna som har fött ett barn efter äggdonation för biologisk mamma, men det är ju det hon är - hon har bidragit med den biologiska miljön i vilken barnet/fostret har vuxit. Jag förstår inte riktigt behovet av att separera det. Så ofta är det ju ändå inte man pratar om det på det viset. Antingen är man rätt och slätt mamma, eller så pratar man specifikt om adoption eller donation, och då är det ju tydligt vad man pratar om. Risken för missförstånd borde vara minimal.

Vad är det som bekymrar dig? Min dotters genetiska ursprung kommer till hälften från en donator. Hon har ingen pappa. Mig bekymrar det snarare att man använder ett ord som pappa, som för mig innebär en viss nivå av kontakt och engagemang, och reducerar det till att beteckna en man som runkar i en kopp för att göra barnlösa par en tjänst. Jag är väldigt tacksam för att han gjorde det, och jag vill absolut inte förringa hans insats. Att ställa upp för sina medmänniskor på det sättet är en fantastisk handling, men jag vill inte kalla honom pappa till mitt barn, och det vill han med största säkerhet inte heller bli kallad.