Bebisen och pappan

ja blev katastrof snittad och sövd så pappa och son fick klara sig själva första timmarna. I vårt fall va nog det de bästa som kunde hända.
När ja kom tillbaka från uppvaket var ja så sjukt imponerad av att han va så "bra" med sonen (vi har knappt haft barn runt oss alls innan) Men någon "tävling" eller att jag kan bättre har det inte varit. Fast jag vill ha det på mitt sätt och tycker han kan göra som jag men det är ju sådant som kommer att man lär sig acceptera varandras olikheter.

I början kunde vi "bråka" lite om vem som skulle få ha honom hos sig. Vi kollade på en serie då, flera avsnitt på rad en halvtimme långa så vi hade honom varanat avsnitt liggandes på vårt bröst. Så mysigt va det.