Bebisen och pappan

Nej...? Om jag inte litade på att min man klarade av att hantera barn så hade jag inte gjort honom till far. Det verkar ju rätt korkat isf.

När det gällde kläderna så hade vi fått en fin uppsättning av svärmor som vi valde att ta med till BB. När det gällde alla "första sakerna" så tror jag inte jag öht tänkte på sånt. Som nyförlöst var jag mest intresserad av att få basbehov av mat och sömn och liknande tillgodosedda.
Vi delade väldigt mycket på allt, och har varit hemma mkt båda två. Vi tar varannan morgon och då får den andra sova lite längre. Den som går upp på morgonen väljer kläder för dagen.

Det enda är väl att jag ibland kör över honom när han tycker att man ska "vara bestämd" mot en bebis som uppenbarligen inte fattar vad du håller på med. Jag accepterar inga skrikmetoder eller en bebis som får vara ledsen, och då går jag helt enkelt och tar upp bebisen. Samtidigt så händer det oss båda att vi är skittrötta och slut och inte har något tålamod kvar, och då är det jätteskönt att ha en vuxen till som kan kliva in och säga åt en att gå och ta en kopp kaffe så fixar jag det här med barnet. Olika dagar har man olika ork helt enkelt. Jag är inte genompedagogisk heller alla nätter...