Hur i helvete orkar ni?

Tålamodet växer & man lär sig.. Är en vana sak som allt annat

Ja, ibland undrar jag det själv

Men när man inser att man ändå hinner jobba ca 30 år till sedan, så är det helt plötsligt rätt enkelt.

Ibland känns det som att man håller på att bli galen. Så är det kanske me allt? Vissa håller på att bli galna på kontoret. Vissa på fabriken. Vissa i butiken. Vissa på att vara arbetslösa, vissa på att vara gift. Och ibland kan man bli galen av att vara hemmaförälder. Men man väljer vad man trivs med och alla är olika tack o lov:)

Men blir ni inte uttråkade?

Har stort hus & närsom 3 ungar så just uttråkad nej, men ibland svårt att hinna med allt och alla..
Man är ju inte övermänsklig och har all tid i världen bara för man är hemma..

Jo ibland, men ibland är ju jobbet piss också.
Barnen älskar jag ju iaf vilket inte alltid kan sägas om kollegorna, var dock på arbetet jag träffade maken, så vissa älskar man ju

Uttråkad är det sista man riskerar att bli enligt mig, jag hinner ju inte ens med allt jag vill för man har så mycket att göra om dagarna! Med en 3-åring hemma så kan det omöjligt bli långtråkigt ärligt talat, jobbigt visst, men inte tråkigt

Nu är jag inte hemma med barnen på "heltid", utan jobbar också, men barnen går korta dagar och jag är hemma så mycket jag kan...
Men VAD GÖR MAN hemma, vi behöver tips på aktiviteter!!!

Jag har haft turen att lära känna andra hemmamammor som är intelligenta och roliga som jag verkligen trivs tillsammans med och känner mig allt annat än uttråkad, vi spenderar de flesta dagarna i veckan tillsammans.     Vi hittar på allt möjligt kul tillsammans; djurparker, tältar ihop, lekparker, hemmamys, bakar med barnen etc. 

Då jag är en person som tycker om att umgås med vänner och deras barn passar det mig väldigt bra. 

Jag är lite i valet och kvalet. Just nu är jag nämligen arbetslös men dottern går 9-15 på dagis. Det är ett stort dagis med underbara pedagoger....MEN närmare 100 barn! Och jag märker tydligt att hon blir överstimulerad. Hon sover 19-07 (är 4 år) men efter dagis är hon så ofantligt trött och gnällig och inte det minsta rolig att vara med. Jag funderar på att dra ner på timmarna. Har inga problem med att leka och aktivera henne och att laga mat eller baka tillsammans. Problemet har bara varit att hon har varit så OTROLIGT gnällig att varenda aktivitet har slutat i trots och bråk. Jag vet inte om detta beror på för många timmar på förskolan eller om hon bara är sådan. OM jag drar ner på timmarna och hon fortsätter detta beteendet...usch jag vet inte om jag skulle orka. Jag är ensamstående och har också haft problem med depression. Jag erkänner att jag är osäker på min förmåga att vara en bra mamma. Vi bor dessutom smått, en liten tvåa....alltså inget stort hus eller trädgård för henne att springa omkring i. Jag känner dessutom inga hemmaföräldrar så jag oroar mig över att bli isolerad och ensam också. Hon har inte heller syskon.

Jag vet inte hur det fungerar, kan man dra ner ett par timmar bara för att prova en tid och se hur det blir och ångra sig ifall det inte passar er? Eller vara hemma helt och hållet på måndagarna så ni får en extra dag tillsammans?

Om hon är trött och överstimulerad skulle jag köra på mycket hemmagos och film, långa sovmorgonar i sängen och bara "vara".

Hur bra mamma man är handlar inte om hur många aktiviteter man orkar med under en vecka eller hur stort ni bor. Du bryr dig om henne och lyssnar på henne, vilket i mina ögon är en bra mamma. Var inte så hård mot dig själv.

Nu när vi varit lediga under julen så har jag märkt en stor förändring hos henne. Det är som ett helt annat barn! Vi har tagit det väldigt lungt och inte brådskat någonstans och hon verkar definitivt må bättre. Jag tror det är så att hon stimuleras väldigt mycket på förskolan och sedan när hon kommer hem har hon otroligt svårt att varva ner. När man är uppe i varv så vill man ofta fortsätta att stimuleras. Jag har pratat med fröknarna om att hon behöver hjälp att varva ner men de säger bara att hon är så aktiv och att det inte fungerar.

Nu ska hon vara ledig under mellandagarna, jag ska se hur det fungerar och sedan blir det nog att jag drar ner på timmarna. Tack för ditt råd! :)

Jag ser det som ett arbete att själv ansvara för vården och omsorgen om sina barn (värderat till 380 000 kr per år enligt en brittisk undersökning). Men här blir jobbet mycket vad man gör det till. Jag har valt att vara aktiv och bilda nätverk och hitta andra hemmaföräldrar... och se till att veckorna är inrutade med olika aktiviteter. Det måste inte vara något stort men gärna träff med "arbetskamraterna" varje dag och då inte bara bebisprat utan prat om allt mellan himmel och jord. Vi blir nog ganska djupa emellanåt men det hjälper en i livet att ha tid också för relationer och tid för reflektion, speciellt som så mycket händer när man får barn.

För mig har det varit otroligt utvecklande, jag har lärt mig så mycket, blivit modigare, mer kreativ och livets pusselbitar har fallit på plats. Väljer man det här är man nog ganska självgående redan från början, precis som en del väljer att starta eget väljer en del att vara hemma några år (och många gör både och). Det handlar ändå om en ganska kort period i livet.

www.hemmaforaldrar.se/det_hr_blir_hemmaforaldrar_battre_pa.htm

Så bygger du din hemmatillvaro;

www.hemmaforaldrar.se/bygg_din_hemmatillvaro.htm

Tips i vardagen;

www.hemmaforaldrar.se/tips_till_hemmaforaldrar.htm 

Bara det att du märkt skillnad på ditt ditt barns mående när han är hemma respektive på dagis, tyder på att dagis med många barn och sällan utrymme till lugn och ro,  är en stressande miljö för barn.

Min son var precis som du säger om ditt barn.. väldigt överstimulerad och otroligt trött. Jag tog då mitt beslut att inte utsätta mitt barn för sådan instans... jag gjorde valet att starta eget, bli dagmamma... min son är nu en helt annan liten människa och mår mkt bättre. Dessutom så är han aldrig sjuk, när han gick på dagis så var han sjuk hela hela tiden!

så du gör definitivt rätt, att dra ner på tiden för ditt barn, ett annat alternativ är att söka efter en bra dagmamma, en helt annan miljö, mycket lugnare coh inte överstimulerat och uttröttande.

Bra att du lyssnar och ser till ditt barns bästa, en eloge till dig som mamma.. Lycka till!

Jag förstår. Det låter som att du behöver ett bra nätverk runt dig. En av fördelarna med att vara hemma och bygga nätverk har varit att ha så bra stöd. Barn går igenom olika utvecklingsfaser hela tiden och är man osäker så pratar man med nätverket. Vi hjälps också åt med barnen och det har varit toppen. När en av "arbetskamraterna" fick tillökning och hon var ganska trött så tog jag hennes äldre barn och de har fått följa med mig hem, så att hon fick vila. Självklart hjälps man åt. Speciellt som så många saknar släktingar idag... de jobbar ju.

Du kanske kan söka kontakt med några hemmaföräldrar i kommunen där du bor. Hänga med dem och känna dig för. Du måste vara ganska aktiv och själv engagera dig men det finns många fördelar med det. På FB finns det flera nätverk för hemmaföräldrar bland annat Hemmaföräldrars nätverk och Haro. Smyg in där och lägg ut en efterlysning eller skriv direkt till någon i nätverket om du ser att en träff är på gång. Hemmaföräldrars nätverk har också ett samtalsforum där du kan hitta andra eller lägga ut en efterlysning.

Det kanske kan bli ett lyft för dig som arbetslös att skapa dig ett annat nätverk, du kan få stöd och vem vet någon kanske har jobbtips

Vet att i vissa kommuner har hemmaföräldrarna tagit kontakt med de privata dagmammorna och hängt med dem på deras utflykter och aktiviteter. Ett bra sätt att lära sig bygga upp hemmatillvaron och få tips om aktiviteter och råd.... dagmammorna är superduktiga på att komma med bra pedagogiska tips