Hur får man vänner?

En bra medmänniska accepterar att andra är sig själva, men det kan finnas sätt hos folk som man har svårt för. En verklig vän berättar sånt, så inte fler undviker en.

Jag vet att det kan vara jättesvårt att få nya vänner, bekanta javisst, men inte riktiga vänner. Jag flyttade till ett litet samhälle för ca 10 år sedan och kan inte säga att jag har fått några riktiga vänner här. Jo kanske 2 st om jag tänker efter. Andra känner jag ytligt genom skola, dagis, kyrkansbarntimmar osv. Det är inte så lätt att komma in i redan befintliga umgängeskretsar, man ses som en utböling även om man bott här länge. Tack och lov har jag ett bra jobb och många trevliga jobbarkompisar på en lite större ort i närheten. Jag kan inte påstå att känner mig utanför, men heller inte helt accepterad. Dem andra mammorna hör har gått i samma skola och kännt varandra sen dagis känns det som.

Jag önskar att jag kunde öppna mig och kunna prata med folk lättare än vad jag gör. Men det är svårt emellan åt.
Jag tänkte börja prata med en kurator på familjecentrum (där bland annat bvc, mvc och öf ligger) men dom ansåg att jag skulle prata med någon på hc istället. Så istället för att gå gratis til dom där på fc så tyckte dom att jag skulle betla för att gå och prata med någon på hc. Det tog lång tid innan jag bestämde mig för att ringa och säga att jag hade problem och ville ha någon och prata med, och när jag väl gör det så tycker dom att det är bättre att jag pratar med någon annan, så att det tog lite på mig.
Att min sambo inte riktigt förstår mig beror på att jag inte riktigt vågar öppna mig, så har det alltid varit för mig.

Jag har som dig också svårt att få vänner.
Vart bor du ts om man får fråga det?
Jag bor i Gävle trakten?
Om du skulle råka bo nära så kan vi ses.
Jag är 38 har två barn gift bor i hus?

Hur får man vänner?

Varför eftersträva vänner? hur många har man kvar efter ungdomsåren. Var de ens ?vänner?.

man splittras efter ungdomsåren. människor flyttar för att utbilda sig, träffar en partner för att få jobb, för att de kanske Inte trivdes där de växte upp. 

staden man vuxit upp i förändras om man då endast lever på minnen från svunna tider blir man ensam. 

jag är en sådan person. Dessutom tycker jag att många människor är falska egoister och utnyttjare. Man ger mer än man får tillbaka. ?Vi? tänker fel.  

vi blir inte accepterade hur vi än gör.  Vi vill vara snälla för att vi tror att vi får snällhet tillbaka. Det får man sällan. 

det finns en fantastisk melodi som heter ?lyckliga gatan?
lyssna på den.  

jag har ingen vän kvar från barndomen men en vän kvar från ungdomsåren.  Det är en äkta vän.  

Svår fråga att svara på. Jag har väldigt lätt att få vänner och har alltid haft. Jag har aldrig haft någon taktik eller plan då det aldrig har behövts. Det hela har skött sig naturligt. 

Jag tror att hur lätt eller svårt man har att få vänner tror jag har allt att göra med hur man är som person. Är man lätt eller svårt att lära känna? Vågar man ta plats? Är man mångsidig? Är man intresserad? Kan man få andra att skratta, ha kul, känna sig bekväma? Har man integritet eller är man för snäll? För inställsam? Vilka goda egenskaper har man att erbjuda osv.

Själv kommer jag bra överens med de allra flesta och har väldigt breda intressen så att hitta gemensamma nämnare med andra är lätt. 

De få typer av människor jag inte kommer bra överens med är fyrkantiga, kaxiga pga mindervärdeskomplex, eller tydligt socialt bortkomna och visar tecken på att de vill bli omhändertagna på olika sätt, tex att man ständigt måste hjälpa personen att komma in i konversationen eller tillfrågad för att säga sin åsikt. 

Så hur skulle du beskriva dig själv? Vilka goda egenskaper har du och vilken roll får/tar du oftast i grupp? Är du drivande eller behöver du puttas framåt av andra? Vågar du bjuda på dig själv eller är du orolig att göra fel?