Mandai.

Lite snabb sökning i mitt religionslexikon:

"mandéer. Religiös grupp, bosatt söder om Bagdad, där de huvudsakligen är guld- och silversmeder, och i Iran. Deras lära innehåller många skilda element: jämte kristna och judiska också forniranska sådana, t ex dualismen mellan ljus och mörker. Deras heliga skrifter på östarameiska (främst Ginza och Johannesboken) sammanställdes förmodligen på 600-talet. Enligt mandeisk tro kommer själen från en himmelsk ljusvärld men är fången i materien, dvs i mörkret. som frälsare sändes Manda d'Haije, den personifierade kunskapen, till jorden för att skänka den insikt som återför själen till dess ursprung. I dessa avseenden är mandeismen en form av gnosticism. Mandéernas främsta kulthandling är det upprepande dopet (genom nedsänkning) i rinnande vatten, vanligen i Tigris men rituellt kallat Jordan; floderna som springer upp i bergstrakterna tänks strömma från de himmelska ljusregionerna. Deras typiska helgedom är en muromgärdad hydda, och här firas också en sakral måltid med bröd och vatten. Mandéerna mördar Johannes döparen men avvisar Jesus som en falsk profet. Republiken Irak erkänner inte deras religion som en skriftreligion (jfr bokens folk, ahl al-kitāb), varför de inte har rätt till egna skolor, deras giftemål godkänns inte och deras barn anses därför utomäktenskapliga. En grupp mandéer har under 1990-talet utvandrat till Sverige och kallar sig här al-mandaer och är organiserade i Mandeiska föreningar.