Sonen på 8,5 månad jollrar inte konsonanter ännu. Finns ni som går eller gått i mina skor?

Åh fler svar!

Det kan nog stämma Radha. Mår mycket dåligt och undrar om det inte är någon slags depression.

Men på något sätt känns det som att allting blir bra bara det här "problemet" försvinner. 

Mmm, så har jag också kännt varje gång jag oroat mig över något (ibland flera månader i sträck). Vad är du rädd för när det gäller det här med konsonanterna? Jag menar, hur tolkar du det i dina värsta fantasier?

Min andra pojk (mitt tredje barn) har först nu, 2 år och 3 månader nörjat prata. Han sa knappt ett pip första 1 och ett halvt år, sen började det komma lite. Vid ett par tillföllen har jag trott det varit på väg, men nej. Det var först efter fyllda två hans första riktiga ord, pappa, kom. Nu är han ännu väldigt otydlig i sitt tal, men har börjat med lite flerordsmeningar.

Första barnet började prata, säga ord strax innan 1 och desto mer ett par månader innan hon blev 2.
Andra barnet talade grammatiskt och ordförrådsmässigt enormt bra vid 18 månader, men hans uttal var under all kritik.

Fjärde är 7 och en halv månad och har redan sagt mamma och min hälsningsfras till honom: hej du

Så jag har 4 barn, alla med sin språkutveckling

Vill föresten tillägga att när vår son började säga mamamama vid 9,5 månads ålder så var det bara under nån vecka, sen var det bara um bum bu, eeeeh, pruttljud och så igen. Sen har det kommit och gått.

Jag tror att man har mer att oroa sig för om barnet inte verkar intresserad av att ha kontakt genom ljud (och det problemet har ni ju inte) eller om barnet inte förstår något av det man säger (och det problemet har ni ju inte heller).

Hoppas att du kan sluta oroa dig och bara njuta av din lilla son istället. Vet som sagt hur pest det är med oro/ångest och det verkar så onödigt att du ska ha det för detta! (Men det är ju alltid lättare att se det när det gäller någon annan...)

Mina värsta fantasier har Google skapat då det enda som dyker upp är autism & apraxia. Inget joller sägs vara en varningsflagga och jag blir så ledsen. Idag i butiken när vi handlade julklappar så började han med högljudda AAA AAA AAA och log samtidigt och gapade mot mig som när vi pussas/busar. Det spelade ingen roll att jag sa en massa andra ljud och stavelser, han höll sig till sina AAA. Sen kom det in en betydligt yngre bebis som babblade på och jag fick som kniv i hjärtat för min oro och deppighet gjorde sig påmind igen. Mannen säger att han visst hör boo, gi, ga, ka dagligen men det är ju mest gurglande och jag hör då inte lika ofta! Enligt honom sa sonen "titta" igår, utan betydelse såklart men jag har så svårt att tro det och isf var det bara något som hände av en slump och har definitivt inte hörts igen. Önskar att det fanns information om att det finns de som inte babblar en massa och som börjar senare, för just nu upplever jag bara att det finns en massa varningar om det och det gör en orolig. Därför jag tycker det är så underbart att höra från er!! Det är just det här som det behövs mer av och som inte är lätt att hitta för ingen skriver om det. Tack :)

Ursäkta den pressade texten, skriver från min iphone. RosaNapp, tack så kul att höra om olikheterna mellan dina 4 barn och att det kan vara så varierat!

Men barn med autism är väl inte heller så kontaktsökande i övrigt som vad din son verkar vara? Han tittar dig i ögonen, vill ha folks uppmärksamhet och blir glad när han får det. Det låter väl inte så autisktiskt direkt?!

Nej det är helt sant Radha. Vet inte varför mitt huvud oroar sig såhär..

Jag vet att du skrev i TS att du inte ville ha rådet att vända dig till bvc, men jag tror ändå att det skulle kunna vara bra. Med största sannolikhet är din lille son helt normal och det är du som inte mår bra och kanske behöver lite hjälp för att komma ur de här rädslorna. (Det kan ju bli så när man plötsligt har något som är så otroligt värdefullt att man blir rädd att något ska hända guldklimpen eller att den har någon skada/sjukdom eller att man inte duger som mamma eller...listan kan göras lång på vad man som mamma kan oroa sig för). På bvc är de ju vana vid att möta mammor som mår dåligt och det finns hjälp att få. Jag hoppas att du ska kunna släppa den här oron och få njuta mer av livet med din lilla son istället.

Hej! Gammal tråd, men hittade den när jag googlade. Hur blev det? När kom stavelsejollret?