Oj vad det blåser skrev 2010-11-30 12:08:02 följande:
Det var inte hemskt. Det gick ju jätte bra! Jag ser det som en postitiv händelse som har gjort mig starkare och modigare. Dessutom fick jag ju en frisk son. Skulle göra om allt idag bara för hans skull. Jag tror att det går bra ifall man bara har rätt inställning. Jag ser det som att jag fick ett stort sår och det läkte ju. Vad är ett sår om hundra år liksom?
Du kan ju också be att få träffa en aurora barnmorska eller en psykolog på mödravården om du känner för att att prata mer ingående om vad som hände och hur du vill få stöd för att inte vara rädd.
Ja hede det endå bara gått över.. för mig resulterade det onda efter förlossningen i att jag fick en förlossningsdeppression
Som tog ca 1½ år innan den började bli bättre..
Upplever första året som hemsk tyvärr
Tror att allt började för att jag hade så ont och jag inte klarade mig själv utan ringde gråtandes hem sambon varje dag från jobbet vilket var jätte jobbigt för oss båda.. För det är inte bara till att lämna jobbet men vad skulle han göra???
Vad är det för skillnad på en aurora-BM och en vanlig BM?
Psykolog gick jag hos och känner att det inte skulle hjälpa mig idag. Jag behöver isåfall prata med någon som vet mer om förlossning och att ha barn.
mini79 skrev 2010-11-30 12:11:47 följande:
Sonen 3140gr(första barnet) kom ut med hjälp av sugklocka. Jag sprack en hel del och de fick sy ett par timmar innan de var klara...
Dottern som kom 20månader senare och 4080gr behövde ingen hjälp ut och jag spracka ytterst lite. Fick kanske ett par stygn bara.
Hade du också ont efteråt eller klarade du dig från smärtan??