Hjälp

Men du, vilken fantstisk dotter du har som vågar berätta hur hon känner!!!
Eller hur?

Hon vill att du ska veta o nu har hon tagit första steget att prata om det.
För även om det du gått igenom känns jobbigt att prata om så måste du försöka.
Ta bara brevet i din hand, sätt dig hos henne o säg bara "nu pratar vi om detta o gråter om det behövs".

Fråga om hon vill prata med nån på BUP tex.

Hon verkar vara stark i sig själv ändå eftersom hon har låtit dig få veta!
Nyttja det!