Hjälp

Men du, vilken fantstisk dotter du har som vågar berätta hur hon känner!!!
Eller hur?

Hon vill att du ska veta o nu har hon tagit första steget att prata om det.
För även om det du gått igenom känns jobbigt att prata om så måste du försöka.
Ta bara brevet i din hand, sätt dig hos henne o säg bara "nu pratar vi om detta o gråter om det behövs".

Fråga om hon vill prata med nån på BUP tex.

Hon verkar vara stark i sig själv ändå eftersom hon har låtit dig få veta!
Nyttja det!

Är så orolig och håller på att gå i bitar,har ringt och kollat skolan så att hon är där.Nu är det bara att sitta och vänt tills hon kommer hem.

Hon verkar vara en klok och stark tjej. Ni måste ha en bra relation eftersom hon ber dig om hjälp. Hon tar tag i detta i tid verkar det som. Be kurator på skolan om hjälp för vidare kontakt. Men börja med att prata med dotter.

Jobbigt, speciellt för din dotter. Det är hårt att vara ungdom idag. Din dotter verkar vara en klok tjej som ändå via brev berättar hur hon känner. Så ta upp trden ( det har du säkert redan gjort eftersom ditt inlägg är från november). Se till att hon äter som hon ska utan att minska portionerna. Så himla jobbigt om ens barn går ner för mycket i vikt.... eftersom hjärnan krymper. Det är sant, Jag är mamma till en kille på 13 år med svår anorexia. Om jag hade fått veta hans tankar innan det var för sent så hade jag nog..... verkligen tjatat i honom mat. När läget är som det är hos oss. Ungen väger lite mer än 40 kg och är nära 170 lång, då funkar ingenting, vare sig tjat, bråk, mutor, hot eller skrik...... när anorexian tar över. Läs gärna min blogg: enovalkommengast.wordpress.com/ kanske kan du där få några tips... vad vet jag. Lycka till. Kram

Det är väl alldeles utmärkt att hon slutat äta just det du räknat upp.
Frågan är bara hur hon äter i övrigt.

Kan du kanske inspirera henne att börja träna om hon nu inte redan gör det.
Många ungdomar har faktiskt dålig kroppshållning och alldeles för lite muskler vilket gör att de kan se överviktiga ut fastän de inte är det.

Försök få henne att prata om VARFÖR hon just nu tycker att hon väger för mycket. Är det kanske någon som sagt något?
Kommunikation är ofta det enda som hjälper, oavsett vilket problemet är.

När det gäller vikten så väger hon alldeles precis lagom, men det är ingen fara för hennes hälsa om hon går ner några kilon (det ska hon ju helst inte, men kan vara bra för dig att veta).

Lycka till!

Bekräfta att det är många som känner så och att hon inte är onormal, för det är inte onormalt MEN det betyder inte att det är sant!
Vår 12 åring åt jättelite under en period och hon var redan mycket smal. Den finaste komplimangen var att få höra att man var smal. Gaahh, jag höll på att gå i bitar av frustration men jag gjorde ingen stor sak av det utan klargjorde att hon äter mat om hon inte kan hitta bra argument för att inte äta (vilket det inte finns!).
Sedan fortsatte hon med sin träning på vanligt vis och det stöttar jag, helt och fullt.
Kan träning vara något för din dotter? Att hon inte äter "skräp-mat" behöver inte vara fel MEN hon måste äta mat!