Ensam tonåring - hur kan jag hjälpa henne?

Hej!

Min underbara tös har en lika sned humor som sina föräldrar, är i grund och botten en positiv tjej. Nu har hon kommit på kant med livet i största allmänhet och skolan i synnerhet. Jag tror inte att hon har Aspergers, har inte sett några sådan symptom. (har träffat personer som har det)

Hon är intresserad sv spöken, vampyrer (naturligtvis), skräckfilmer, läsa, skriva,  mm. Inte sportig alls. De kontakter hon har haft med andra "likasinnade" har varit positiva men hon orkar inte ens med det längre. Säger att det är för jobbigt.

Som tur är har hon en pojkvän sedan några månader. Hon har nog pratat en del med honom och lovat att inte göra sig själv illa.

Jag skulle så gärna vilja att hon hittade någon i skolan att vara med. Visst är det bra med kontakter på fritiden, men det hjälper inte i skolan... Några tips på hur hon kan bryta isen?

Det är en ganska stor skola men den känns ganska stökig och har haft en del problem. Att söka sig till en ny skola i nuläget känns - för mig - som en ganska dålig lösning. Det är ju bara drygt en termin kvar av nian. Lärarna ha svårt att bedöma henne rättvist på den lilla tiden. Men visst, vi har diskuterat det. Min dotter har dock avfärdat det nu även om det var hon som tog upp det från början.

Det känns skönt att få svar av någon som faktiskt varit i samma situation. Jag hoppas att det är bättre för dig nu?

Dottern är med i bl.a. elevrådet och är själv kamratstödjare. Men det hjälper ju knappast.

Vi har pratat med henne om skolkningen men det hjälper inte. Just den stunden när allt blir för jobbigt i skolan så smiter hon iväg och tänker inte på konsekvenserna.

Vad gjorde du när du var ensam i korridoren?

Jag vet inte riktigt vad hon önskar. Det är svårt att prata med henne om det. Hon blir lätt ledsen när vi kommer med förslag på vad vi (=hon) kan göra åt det hela. Man känner sig lite maktlös. :-/

Vi ska försöka prata lite mer under helgen. Jag ska kolla med henne om det inte finns några aktiviteter i skolan som hon kan ansluta sig till. Det skulle ju kunna vara en början. Fler ideér mottages tacksamt.

Som tur är så är hon inte alls ilsken eller utagerande mot oss (eller ngn annan vad jag vet). Hon är bara lite inbunden och det är väl på det viset hon har kunnat dölja det så länge.

Visst är det så att man mognar med åren (jag var förmodligen inte så mogen i hennes ålder heller) men man kan förvånas av ungas elakhet och sätt. När jag var i skolan på besök för att träffa lärarna så lät det som en flock vilda apor i korridoren utanför. Vilket arbetsklimat! Både för elever o lärare...