Hur känner ni för era bonusbarn?

Jag levde med barnets pappa i 4 år och han var aldrig delaktig i något som gällde vårat barn.

sen skildes vi och jag började träffa en annan. "dejta" honom i ett år ca innan vi vart ihop och han träffade min dotter då och då.
Min dotter var galen i honom från start.

och han både leker och tar ansvar för henne.  efter vi varit ihop i 2 månader var dottern sjuk och jag var tvungen att åka och studera. då stannade han hemma från jobbet för att ta hand om henne.

vi har varannan dag som vi nattar och läser saga för henne.
samt han hämtar och lämnar på dagis och är även med på föräldra möten och dylikt.
och hämtar henne när hon tex sovit hos sin "riktiga" pappa.

han ställer upp mer än någon annan man ikring och deras kontakt är verkligen jätte fin.

jag har släppt in honom helt och hon har det med.
nu i dagens läge väntar jag vårat första gemensamma barn och han är fantastisk som bonus pappa.
jag kunde inte ha skaffat en bättre manlig förebild och bättre pappa.
till båda barnen

och dottern kallar honom pappa fast hon har liite kontakt med sin riktiga far. 
och pappa är ju den som är där och tar ansvar pappa är något man gör inte något man bara är enligt mig