Hur känner ni för era bonusbarn?

Min dotter hade just fyllt 3 när jag träffade min sambo. Vi flyttade ihop efter 2-3 månader (ett år sedan nu)
Till en början var det nog mest prata de gjorde, leka lite om hon tillät det, hon var lite avvaktande till en början, förstås. När vi bott ihop ca ett halvår var han "barnvakt" för första gången, i någon timme under dagtid. Då gjorde de ofta nåt kul tillsammans, bakade chokladbollar eller gick till lekparken t.ex. 
Efterhand tror jag att de både fått starkare band, eller vad man ska säga, till varandra. Han får hjälpa till på toa, borsta tänder, läsa bok på kvällarna och sånt som jag alltid gjort tidigare. Han blir ju aldrig någon pappa för henne, men hon räknar honom till familjen nu!

Tycker du kan ta upp det med honom, utan att lägga nåt ansvar utan bara fråga lite hur han tänker kring sonen. Det är ju ganska nytt än. Det kan ju vara så att han inte vill tränga sig på, låta er få vara ensamma. Eller att han vill få lite tid för sig själv, det är ju en ny situation för honom! Men istället för att spekulera, fråga honom! Och framför allt, låt det ta den tid som behövs, både för sonens och mannens skull..

Lycka till!