Rädsla för vad mina framtida barn kallar mig..

Jag känner flera bonusfamiljer och inte i en enda har det blivit ett problem. De "nya" barnen kallar sin mamma för mamma och pappan för pappa även om bonusarna använder förnamnen.
Jag tror det mest handla om vad du benämner dig själv som när du pratar med barnet.

En från mammagruppen blir kallad sitt namn av hennes nu 3åring och hade inte ens reagerat på det förrän en i gruppen frågade hur det kändes att inte bli kallad mamma och hon undrade: "hur menar du då, jag heter ju *******"
Jag höll på att tappa andan litegrann, sådär i smyg, hur kan man helt missa att ens barn kallar en vid namn och inte för mamma? 

Jaja, kom bara att tänka på det. 

Mitt barn sedan tidgare förhållande kallar mig för mamma och min sambo för hans namn när vi bor själva på veckorna, hxn är 4 år. VH när bonusbarnen kommer, 6 och 10 år kallar de min sambo för pappa och mig vid namn. Då pratar mitt barn på 4 år som bonusbarnen. Jag tilltalas helt plötsligt vid namn och inte som mamma. Det går över så fort bonusen åkt. Vår minsta gemensamma på 1 år säger bara mamma för hxn är så liten ännu.

Min man har två barn sedan innan som kallar mig Tessa, men vår gemensamma son säger alltid mamma... Har aldrig varit i närheten av att säga något annat än just mamma... Det beror väl på hur du själv benämner dig, så är det det som snappas upp...
När vår son var liten så sa jag "kom till mamma" eller "nu kommer pappa"... så det kom nog helt automatiskt att han säger så.

Hej där ute jag lever i dag med min sambo å hans 2 barn och våran gemensamma son på snart 2 år... Vi har hans barn varannan vecka å dom tilltalar mig med mitt namn.. min son har nu tagit efter det å mamma har nu blivit jennie... Blir helt knäckt av det... Min sambo sa att det bara var en fas... nästa vecka då dom är hos mammorna kommer han säga mamma igen. men det gör han inte han säger fortfarande jennie... när jag hämtar honom från dagis ropar han glatt jennie medans dom andra barnen ropar mamma... Jag känner mig helt förstörd på insidan.. va kan jag göra...? hoppas verkligen det går över..

Känner igen din oro från när jag väntade vårt gemensamma barn, men det blev aldrig något annat namn än "mamma" bonusarna sa "mamma" om mig när de pratade med sitt småsyskon ."vill du gå till mamma nu?" etc när barnet blev lite äldre hände det någon enstaka gång att barnet sa "fel"  när bonusarna var /precis varit här men då sa jag bara typ-vem är jag?  jag är din MAMMA ,vill du mig något så är det bara att ropa "MAMMA".
Barnens pappa var också "duktig" på att säga "rätt" "Violis" om det var bonusarna som han pratade med och "mamma" om det var det gemensama barnet.

Jag är bonusbarnet och har alltid kallat min pappas nya sambo för hennes förnamn, medans mina småsyskon, alltså deras gemensamma barn, alltid har kallat henne för mamma. Så jag tror som någon annan redan skrivit att om du själv och din sambo säger mamma om dig då ni talar med barnet om dig så kommer barnet kalla dig för mamma.

Klart att du kommer att kallas "mamma" av dina barn. Varken min man, mina vänner eller min familj kallade mig för "mamma" när jag fick mitt första barn och hon har kallat mig "mamma" fast hon inte hörde någon annan göra det. Lär väl bli samma för dig!

Jag kallas mamma, hade inte ens tänkt tanken på att det inte skulle bli så

Känner dock en med två bonusbarn som har en gemensam treåring och dottern kallar henne vid namn vilket jag tycker låter helt galet.
Hon själv tycker dock det är helt naturligt. 

Hade redan svarat ser jag

Många som kallar sin mamma för förnamnet (utan bonusbarn).......
Tycker nog man kan säga till sina barn..."Nä...men jag "Heter" Jju mamma.... det vill jag gärna att du kallar mig för".....

min dotter är snart 2 år hon säger mamma till mig. men mina 2 bonusbarn säger mitt namn.

Hoppas de fortsätter så här. skulle kännas tråkigt om dottern sa mitt namn istället.

men vännen min hon har 2 döttrar. där den stora dottern kallas sin mamma för namnet, detta då pappan i familjen säger de. han säger ju inte mamma när han ropar utan hennes namn. så de där kan ju hända även i kärnfamiljer. Men oroa dig inte utan njut bara av att få ett eget barn me