Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

Eller låga utgifter. På landsbygden finns hus för 500.000:-. Samt att man inte konsumerar som de flesta andra. Man kan ha tjock-TV..=) och köpa beg. saker.

Tack och lov har vi ett val idag-det hade vi inte förr!!!

Det beror på vilket sätt den ena är hemmavarande.
Vi har löst det så att min man är hemma och studerar på distans, det är inte särskilt betungande studier och han får studiebidrag. Dessutom har vi halvt vårdnadsbidrag eftersom vår dotter bara går 25 timmar per vecka på förskolan.

Vi klarar oss då ekonomisk, min man kan vara hemma och ta hand om markservice som hundar, städning, disk och matlagning. Vi kan ägna vår lediga tid åt att lyxumgås. Vår dotter har tillgång till massor av kvalitetstid med bägge sina föräldrar och det är för oss värt så mycket mer än några tusen i månaden.

Tja jag sitter hellre som fattig pensionär än sätter mina barn på dagis 50 timmar i veckan.

Ja det beror ju helt på vad man klassar som belöning.

Jag går gärna i den sk "kvinnofällan" eftersom jag prioriterar mina ungar framför en karriär där jag ska tjäna massor med pengar. Hellre fattig men lycklig och nöjd med vad jag gjort än rik och bitter.

För övrigt kommer min man gå i en mansfälla också eftersom han är hemma mycket han med.

Alltså detta resonemang kommer jag aldrig att förstå. Sambeskattningen var på intet sätt mer förmånlig för någon. Däremot var det ju så att man med sambeskattning inte tjänade något på att båda hade inkomst eftersom hela den andra lönen åts upp i skatt. 

DET GÅR!!

Tror faktiskt att den största skillnaden NU från då e alla prylar man MÅSTE ha=)
Jag säger inget om de, jag e själv rätt prylgalen;) Men skulle dock ALDRIG å jag säger ALDRIG handla något förutom ett hem på avbetalning.

Men det går absolut å vara hemma med barnen länge om man vill & är beredd att kompromissa en del!
Självklart så måste ju föräldern som jobba ha en hyffsad inkomst oxå.

därför att det iaf om man bor i närheten av en större stad är ganska så omöjligt för de allra flesta att annars någonsin få råd med varken hus eller lägenhet.

Angående pensionen så är det inget problem. Den som jobbar kan skriva över en del av pensionen på den andre parten. Problemet löst.

Det handlar inte om att sticka huvudet i sanden.... bara om vad man prioriterar. Alla som väljer att stanna hemma (och det är inte bara kvinnor) vet att det är mer osäkert och att man får sämre pension. Många funderar mycket över det här och försöker hitta lösningar och söker tips och råd på sidor som handlar om hemmaföräldrar.

Men att vara försörjd av staten är inte alltid säkrare än att en drar in en inkomst till familjen under en period och tyvärr finns det inte några garantier att alla som sliter häcken av sig nu och väljer bort sina barn sedan har en pension i framtiden. Sverige har en mycket dålig pensionsutveckling, vi ligger riktigt risigt till faktiskt. Så att pensionspara själv eller investera i annat kan faktiskt visa sig smartare än att bara jobba på och betala in sin pension som senare visar sig vara puts väck.

Ja, pratar man med min 85-åriga mormor som växte upp i en liten by så är hennes erfarenhet att kvinnorna knöt in bebisen i förklädet, gick till åkern, la ungen i skuggan och gick ifrån och ammade när den skrek.

Nej hemmaföräldern, "alla" som väljer att vara hemma vet inte att det är osäkert och framförallt inte att de får sämre pension. Jag har träffat en hel drös med unga kvinnor som först rosenskimrande sa "men x försörjer mig, vi älskar varandra. Han skulle aldrig lämna mig/bli sjuk/arbetslös" och sen bleknat och blivit förskräckta när jag förklarat pensionssystemet. Tyvärr råkade några ut för just sjukskrivning och/eller skilsmässa och de är rätt bittra idag.

Helt riktigt. En sak till är att vb skyddar sgi-den sjukpenninggrundade inkomsten. Är man hemma utan vb åker den ner på noll om man inte jobbar alls, eller reduceras om man går ner i tid. Med vb är den oförändrad

Visst är det så.

Den gruppen du nämner får dessutom bara grundnivån i föräldraförsäkringen, det vill säga 180 kronor om dagen före skatt. Sverige har ju trots de senaste årens åtstramningar i framför allt sjukförsäkringen relativt generösa socialförsäkringar. Men en förutsättning är att man är "inne i systemet". Just unga och stundenter är en grupp som ofta faller utanför. DET om något tror jag många  är oinsatta i. 

Jag tror att det finns en utbredd uppfattning att staten "tar hand om en" bland unga. Det kan bli ett obehagligt uppvaknande när man inser att det som återstår efter avslutade studier är att bli beroende av föräldrar, partners eller socialbidrag. Jag tror att många väljer utbildningar lite aningslöst-läser till ett yrke med hög arbetslöshet och drar på sig stora studieskulder längs vägen. DÄR tror jag att det verkligen skulle behövas mer information och högre medvetenhet.

Däremot ser jag inte hur just vårdnadsbidraget skulle vara ett hot mot den här gruppen. 3000/månad är väl i det läget bättre än ingenting. Det går ju dessutom finfint att kombinera vårdnadsbidrag med förvärvsarbete-som får in en i systemet. Kan man pussla ihop det med partnern och /eller barnvakter får man in en fot på arbetsmarknaden, bygger upp ett SGI-skydd, kan gå med i a-kassan osv. Svårt att jobba heltid kan det ju vara, men litegrann är inte omöjligt.

Sedan fattar jag inte varför du utgår från att makan/maken inte är med i facket och vilken betydelse det i så fall har? Du kanske menade a-kassan, men jag förstår fortfarande inte varför maken/makan inte skulle vara med där?