Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

Självklart handlar det om prioriteringar. För oss går det alldeles utmärkt, vi har bra sparande(inklusive rejält pensionssparande åt mig, eftersom jag är hemma just nu), vi flyger 4-5 gånger om året, vi äter ekologiskt och gott, vi äter ute ibland, besöker museer, går på teater har en friluftsutrustning för 4årstider och många aktiviteter.

Men visst, vi "lever i en liten lägenhet och har inte så mycket räkningar." 

Det vi valt bort är:

bil
tv-kanalpaket
fast telefon
modekläder 
köper nästan aldrig: gardiner, puffkuddar, mattor, skönhetsprodukter, dukar, vaser, doftljus, pynt.
presenter (man får en bok eller långkalsonger till julklapp, och inga mängder)
gym
hus
krediter (köper alltså inget på avbetalning)

Vi lägger alltså vår "konsumtion" på upplevelser och aktiviteter, men har väldigt lite saker och de saker vi har är gamla, köpta på loppis eller rejäla saker som går att reparera, bygga/sy om. 

MissMary:  Jag förstår dina frågor. Jag är inte "hemmafru" för att jag vill vara hemma och pyssla och baka. För oss var det så att sambon blev erbjuden ett intressant, välbetalt, utmanande jobb. Mitt avtal hade gått ut efter 5mån, så jag hade ändå behövt söka nytt, alltså flyttade jag med honom till nya orten för att han skulle ta sin chans. Jag har däremot svårt att få jobb inom det jag brinner för och är utbildad till här, men vi klarar oss bra på hans lön. Nu hade jag turen att bli gravid och söker därför inte jobb just nu.

Däremot pensionssparar vi åt oss båda, men dubbelt så mycket till mig, eftersom jag inte jobbar. Vi har ett samboavtal som säger att hemmet delas lika och också våra besparingar sedan vi flyttade ihop (trots att han är den som förtjänat rubbet av besparingarna).

Nu medan jag är gravid fortbildar jag mig över internet, jobbar lite frilands, delvis gratis, bara för att upprätthålla kontakterna. Jag har också rest "hem" för att delta i ett större seminarium för att hålla mig uppdaterad och skapa nya kontakter.  

När baby är här har inte min sambo rätt till pappaledigt, så han tar tjänstledigt 2mån+full semester. Men därutöver är jag hemma med barnet.  

Jag är inte missnöjd med min situation, jag gör mycket roligt om dagarna och har möjlighet att delta i intressanta seminarier, springa på loppis etc. MEN jag tycker det är svårt att vara försörjd. Jag har haft många kamper med min inre självständiga kvinna.  

Senast om 3 år flyttar vi tillbaks och då söker jag jobb. Får vi flere barn så är planen att sambon ska vara mera hemma.

För oss handlar det inte om att ha råd att vara hemma, jag skulle gärna jobba halvtid, men jag vill göra NÅNTING, vara deltaktig i samhället, bidra till försörjningen, ingå i ett vuxet sammanhang. Brinna för nya projekt, engagera andra människor, utvecklas osv.

Det känns jätteok med vår lösning för ett tag, men inte för 5-10år.