Inlägg från: Hemmaföräldern |Visa alla inlägg
  • Hemmaföräldern

    Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

    Det kan man men det krävs en del planering. Många väljer att downshifta och det kan nog vara ganska skönt att inte dra på sig för mycket kostnader när barnen är små.

    Och det kanske är bättre att börja planera nu sedan sitter man fast i ekorrhjulet och stressen. Det enda barn verkligen vill ha är tid med sina föräldrar så man får prioritera och fundera. För er verkar det tufft men om du hittar ett deltidsjobb och ni skaffar er billigare boende...... ?

    www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8152877.ab 

  • Hemmaföräldern
    Ari Gold skrev 2010-11-22 11:17:36 följande:

    Till att börja med så har det aldrig varit särskilt vanligt med hemmafruar i Sverige så jag kan inte låta bli att undra vilket "förr" det syftas på här.

    För det andra har vi svenskar aldrig haft så mycket pengar över till "fri konsumtion" som nu.

    Jag tror inte hindret för de flesta är att man inte _kan_ överleva på en inkomst. Jag tror hindret för de flesta är att de inte kan leva på samma levnadsstandard på bara en inkomst. DET är inte samma sak.


    Den stora skillnaden var att förr hade vi sambeskattning. Alltså den totala inkomsten för familjen beskattade vilket var mer rättvist för familjen med en inkomst. Idag har vi särbeskattning vilket gör det svårare att överleva på en lön och hemmafamiljen betalar också ofta mer i skatt pga det här. I övrigt så ser man faktiskt att fler pappor väljer att vara hemmaföräldrar under några år. Men de som är emot att föräldrar vill ge sina barn tid vill förstås helst kalla det hemmafruar, för att få det att låta som att tiden stått still och att vi som vill ge våra barn tid strävar efter något gammalt. När vi i själva verket strävar efter något nytt och bättre jämfört med det vi kan erbjuda våra barn nu.
  • Hemmaföräldern
    LMJ skrev 2010-11-22 09:52:25 följande:
    Ja jag fick ju honom sent, o har både hunnit med att vara sambo, leva själv o dragit på mig lån, CSN, + andra lån så jag skulle helt enkelt inte ha råd att vara hemma. Men visst skulle man kunna leva på mindre pengar, dra ner på onödig lyxkonsumtion för att kunna vara hemma med honom mera.  Jag o sambon har några månader på oss att fundera hur vi ska lägga upp det, när jag ska börja jobba igen nästa år.  Vi vill ju ge honom en bra uppväxt oxå. Min syrra gick ner i arbetstid o har inte sina barn alls mycket på dagis 2 o 4 år. Men där kan det vara så att flickorna längtar till dagis o behöver dagiset för att träffa sina små kompisar o göra av med energi. Hemma är dom mycket bråkigare på varandra, en dag kan innehålla många slagsmål. Så dagis är inte bara av ondo, utan dom kan trivas väldigt bra där oxå. Barn behöver ju aktiveras o stimuleras.
    Ha, ha nu kommer de där vanliga kommentarerna. Man måste nog ha varit hemmaförälder på allvar för att förstå verkligheten. Ja barn bråkar men då finns man där och vägleder dem och lär dem att samspela socialt. DET är en del av föräldrarollen. Och klarar man inte att hantera sina barn när de är små utan tror att det är enklare att lämna bort dem (och så får de inte sova på dagis för då däckar de inte direkt efter middagen) och få hem dem aptrötta efter 10-11 timmar, för de orkar de/hinner de inte bråka innan de ska sova, så ska man också veta att klarar man inte sina små barn..... hur ska man klara sina tonåringar.

    Småbarnsåren så övar man upp till föräldraskap och knyter an till sina barn, det underlättare hela resan med barnen. Och barn som är hemma sitter inte i ett hörn medan mamman/pappan städar. Hemmaföräldrarna satsar hårt på att göra saker med sina barn och försöker aktivt hitta andra barn som är hemma, går till öppna förskolan, letar rätt på lekis eller kyrkis, barndans och bjuder hem andra barn.

    www.hemmaforaldrar.se/bygg_din_hemmatillvaro.htm
  • Hemmaföräldern
    chokladkaffe skrev 2010-11-23 07:50:21 följande:
    Vad intressant att läsa era nyanserade inlägg om att vara hemma. Att funderingarna kring att vara försörjd och tiden efter en eventuellt skilsmässa faktiskt finns med. Här får man annars intrycket av att alla hemmaföräldrar stoppar huvudet i sanden och inte alls ser några fallgropar med sitt system. Alla väljer ju att ha olika system som påverkar en positivt och negativt men att aldrig se det negativa tycker jag är korkat.

    Jag skulle inte vilja vara hemma heltid men mycket väl jobba 80%. Sambon pluggar så det kan man ju se som 80%. Nu ska jag vara hemma med barn strax ett år och då blir det spännande att se hur ekonomin klarar CSN och föräldrapenning men som många säger, man anpassar sig och det är en kort tid. Därefter kanske 80% känns som supermycket pengar

    Om man vill och har möjlighet att vara hemma med sin familj och vara försörjd tycker jag visst man kan vara det. Men samtidigt är det smart att inte sticka huvudet i sanden och faktiskt skriva papper där man får rätt till pengar för att klara sig själv en övergångsperiod tills det att man kommer i arbete. Pensionsspara är ju också smart.
    Det handlar inte om att sticka huvudet i sanden.... bara om vad man prioriterar. Alla som väljer att stanna hemma (och det är inte bara kvinnor) vet att det är mer osäkert och att man får sämre pension. Många funderar mycket över det här och försöker hitta lösningar och söker tips och råd på sidor som handlar om hemmaföräldrar.

    Men att vara försörjd av staten är inte alltid säkrare än att en drar in en inkomst till familjen under en period och tyvärr finns det inte några garantier att alla som sliter häcken av sig nu och väljer bort sina barn sedan har en pension i framtiden. Sverige har en mycket dålig pensionsutveckling, vi ligger riktigt risigt till faktiskt. Så att pensionspara själv eller investera i annat kan faktiskt visa sig smartare än att bara jobba på och betala in sin pension som senare visar sig vara puts väck.
  • Hemmaföräldern
    Pejgan skrev 2010-11-24 07:49:44 följande:
    Nej hemmaföräldern, "alla" som väljer att vara hemma vet inte att det är osäkert och framförallt inte att de får sämre pension. Jag har träffat en hel drös med unga kvinnor som först rosenskimrande sa "men x försörjer mig, vi älskar varandra. Han skulle aldrig lämna mig/bli sjuk/arbetslös" och sen bleknat och blivit förskräckta när jag förklarat pensionssystemet. Tyvärr råkade några ut för just sjukskrivning och/eller skilsmässa och de är rätt bittra idag.
    Vi kan inte gardera oss för allt här i livet och jag vet en krönikör som i hårda ordalag för några år sedan hånade hemmaföräldrarna. Hennes text gick ut på något i stil med "att hon skulle minsann inte betala för lata mammor som gick hemma och drog benen efter sig" och "när deras män lämnade dem så skulle de få gå på stritan och hora".

    Just den här krönikören tjänar väldigt bra och är framgångsrik men för ett eller två år sedan så lämnade hennes man henne för en yngre skönhet. Snabbt gick hon ut och sa att det var hon som ville skiljas. Skrattar bäst som skrattar sist. Även en person som hon kan bli lämnad, det kan vi alla drabbas av. Då får man helt enkelt bita i det sura äpplet och tänka om och prioritera om. Men självklart så tror vi väl alla oavsett vilket barnomsorgsalternativ  eller karriär vi valt att kärleken ska hålla. 

    Vi kan inte alltid räkna med att staten ska lösa allt åt oss. Nu när hemmaalternativet blivit så etablerat och acceptera hos många (och också är många högsta önskedröm) så kanske vi kan se till att informera och gå ut och berätta om vad man ska tänka på. Det handlar om information bara.

    Men att säga att man ska lämna bort barnen bara för att maken/makan kanske ska lämna en är inte ett alternativ.  
  • Hemmaföräldern
    Flickan och kråkan skrev 2010-11-26 07:55:50 följande:
    Visst är det så. Jag har en lång utbildning bakom mig, har en fast fulltidstjänst som jag haft rätt länge = rätt säker, så går jag ner tänker jag begära tjänstledighet så att jag kan utöka tjänsten när/om jag behöver etc. Ska ju börja jobba deltid snart också, så jag känner väl att jag är rätt trygg där. Byta bostad skulle jag behöva göra om jag blev ensam men det är faktiskt ingen katastrof. Jag skulle kunna försörja både mig och mina barn om det blev nödvändigt. För egen del är det pensionen som tar stryk.....men som sagt vem vet.......min mamma fick aldrig njuta av någon pension överhuvudtaget.....(jag är så klart färgad av sådant som hänt runt mig på sistone, men det sätter ju saker och ting i lite perspektiv.......pappa mår inte heller riktigt bra efter pensionen....har inte med fysisken alls att göra och inte med min mamma heller för de har varit skilda sedan länge......och inga pengar i världen gör honom lyckligare.....). Han var mycket hemma med mig när jag var liten - mina föräldrar delade på föräldraledigheten vilket var rätt revolutionerande på den tiden. Jag vet vilket råd han ger mig.......
    Det glöms ofta bort att vårdnadsbidraget är viktigt inte bara för att den kan bli den där lilla skillnaden som gör det ekonomiskt möjligt att stanna hemma längre, utan också för att man faktiskt har rätt att ha kvar sitt jobb längre. Med föräldraledigheten får man bara vara bort andelen föräldradagar med vb så kan man vara borta från jobbet så länge man har vb. En trygghet och mycket viktigt och det är synd att inte alla kommuner är tvingade att erbjuda vb.
Svar på tråden Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???