Vad skulle ni gjort om skolan ringer och säger att nu måste ni hämta erat barn?

och att skylla på andra barn gör jag inte heller det var ju läraren som sa till mig att det var inte omöjligt att det var så för den kan vara sån.  och när hon sa så blir man ju också lite fundersam.

men många tror ju här att hon har dålig uppfostran, och tror att jag låter henne bete sig hur som helst. och att jag inte gillar att skolan ringer till mig fast jag skrivit flera gånger att jag inte har något emot detta men det gör dem inte rätten att säga nu måste ni hämta henne. Då kommer ju snart alla ungar se att om jag inte sköter mig så får jag gå hem så bra.

oc

Ärligt talat så tror jag inte att det finns någon som är helt perfekt,

Säger det ytterligare en gång till att jag hade kommit till henne om det bara var det, men hämta hem är ingen lösning på problemet.

Håller med dig här mina1. och jag förstår att går det inte så går det inte  och föräldrar måste tillkallas men då hade de kunnat ringt och sagt till oss att kan ni komma och fösöka prata med eran dotter och lugna ner henne istället för att direkt säga nu måste ni hämta hem henne.  Funderar lite på va de hade gjort om vi hade jobbat 1 timmes resväg hem från jobbet, nu hade vi ju tur att lillebror var hemma och sambon var hemma men han jobbar 7 mil härifrån och jag som tur är jobbar jag här men jobbar med gamla människor så är ju inte helt säkert att man bara kan släppa allt och illfart åka ifrån.

Håller helt med dig här. Nu har jag som tur en tjej som gillar att gå till skolan och gillar att lära sig bokstäver och siffror och har kunnat det länge också. Men ska de skicka hem henne så fort hon blir jätte arg o ledsen så vet hon ju att gör jag si och så så får man åka hem.

Fula ord snappar de upp fort, och de lär sig dem överallt. Säkert har en annan slinkit ut sig nått när det är nått som inte gått bra och så tänker man efteråt attans varför sa jag så och för barn så räcker det med en gång sen kan dem det. Det var som en dag då sjöng min flicka en sång som en kompis till henne hade gjort om och i den var det svordomar då sa jag till min tjej att den sången var inte fin och jag vill inte att du sjunger den fler gånger så nu hoppas jag ju att jag slipper hör den igen.

det kanske hände 1 eller 2 gånger på dagis att hon blev så arg men fröknarna tog henne åt sidan och sen var det inget mer med det, det fick ta den stunden det tog när hon skulle lugna ner sig. Och det gick ju och de var ju bra fröknar också så har ju mycket med hur fröknarna är också.

Och barnen var på väg ut på rast så det var där hon kom åt dem hon var inte ens i klassrummet då hon började slå dem. Utan hon slängde bananen sen la sig under bordet och där hitta hon en penna och började rita sen slängde hon iväg pennan som olyckligtvis hamnade på en tjejs rygg. För enligt min dotter var det inte meningen att det skulle hamna på tror jag eller hoppas iaf att de tog henne ut från klassrummet men hon gick in igen oc hdet är det jag menar det skulle hon inte haft chansen att göra men sen när barnen skulle gå ut då var ju hon där ute och det var då hon slog till någon men de borde inte haft henne i närheten av kapprummet för det finns så många rum som man kan gå till och vara på. Och som sagt personal fanns det men tror ärligt talat inte de vågade vara ensamma med henne heller. Och är det så då är det förskräckligt att vara rädd för en liten 6 åring då ser de ju att jag är tuff och mig blir de rädda för så jag kan bete mig hur som helst.

Om det nu skulle vara fel på henne så är det ju många det är fel på, för enligt dig verkar det som om man går och slåss så är det fel på barnen, och hur många barn är det inte som slåss. Rita på väggar har hon aldrig tidigare gjort men såg en dag här hemma att någon hade varit och ritat på väggen och en fråga hur många barn är det som aldrig har gjort det?? Och eftersom hon aldrig har gjort det innan som tex när hon var 2-5 så var det aldrig något sådant, utan hon har en kompis som hon var hemma hos och han ritade på deras väggar så eftersom hon såg det där tror jag är därför hon gjort det hemma också, men naturligtvis har jag sagt åt henne att man gör inte si och så bara därför att.. Och så sa jag att när dina kompisar gör så hemma hos dem så ska du säga att man får inte göra så.
Men visst fortsätter det när alla på skolan har gjort va de kan göra så kommer jag ta med henne och se vad det beror på.  Men en 6 åring är en 6 åring och alla är inte små änglar.

Hämta???? Vad lär de sig av det då?? Att till slut tycker de inte om skolan och då vet de om de håller på så så får de åka hem är det ok anser du då eller?

Men här är kan jag ju säga att min dotter gör inte precis som hon vill. Hon får inte slå varken lillebror eller oss hon får inte spotta hon får inte slänga saker rita på väggar svära ja allt som inte är rätt får hon helt enkelt inte göra så är det bara. Så ni ska inte tro att min dotter får hålla på så här hemma.

Har jag inte sagt nej, men om man nu ska jobba med barn det har man ju själv valt så måste man ju också kunna ta hand om en 6 åring och prata med dem, när jag prata med min dotter och frågade henne vad det verkligen vad det var som hände med den där bananen som det hela började med för det var det innan hade de suttit snällt och haft samlingen. Så berättade ju hon för mig precis som det var och då sa jag till henne istället för att du skulle blivit så arg så är det ju bättre att du säger till fröken precis som det är att om du nu tycker att din kompis tjatar och att du inte vill men att den ändå inte slutar så säg då till fröken istället så slipper det bli så här. Men det jag inte vet är exakt vad läraren sa till henne direkt efter att hon hade slängt bananen och det är det jag  ska ta reda på idag för skällde hon på henne direkt så är det ju helt fel, för först måst man ju ta reda på varför hon gjorde som hon gjorde. Men säger ännu en gång att det gör henne inte rätt till att slå,sparka,rita,svära,kasta saker om kring sig för det. Men om nu läraren skällde på henne så kan jag förstå min dotter att hon kanske kände sig utanför eftersom hon hade ju sagt ifrån från början till sin kompis. Och även om det nu inte skulle vara mitt barn så spelar det faktiskt ingen roll. Altså hur skulle ni själva känna om någon tjatar på er att ta en sak om ni verkligen inte ville ha den. Men att de ändå aldrig slutar. Och en liten blyg 6-åring som nu läraren säger att hon är får skulden för att hon på nått sätt skulle bli av med den bananen för att inte behöva få den tillbaka.

Har varit med i skolan en gång och då skulle hon bara sitta hos mig så ja kanske jag ska ta sluta jobba och sätta mig bredvid henne i skol bänken och hålla handen så hon har mig där hela tiden i ett x antal år.

Behöver väl ändå inte vara läraren, finns väl för guds skull kuratorer rektorer som ska tala om för henne att si och så gäller här på vår skola. Har inte sagt att det måste vara läraren, men rektorn vägrade ju gå prata med henne för när jag prata med henne på tele igår och fråga varför hon inte gick och försökte prata med henne så fick jag ju till svar jag känner ju inte henne, men hallå tänkte jag kanske man får säga till lite på skarpen att så här gör man bara inte i våran skola även fast man inte känner henne. Men funderar lite på hur hon ska göra med att lära känna alla, då borde hon ju ha möte med alla elever ifall det skulle hända något.

När jag pratade först med dottern så var hon kvar i skolan och då berättade hon lite om det och hon var ledsen för att inte hon fick följa med och äta. Sen la jag på och pappa o lillebror var där och efter jag pratat färdigt med henne så blev hon ledsen igen., och sen innan jag skulle gå till rektorn så var hon hemma och jag ringde och prata med henne då också och då sa hon allt men hon var ledsen för att hon inte fick vara kvar i skolan.

Men om man ska vara med en dag och när jag väl är där och hon sitter hos mig vad kan då hända?? Tror ingen skulle hålla på med henne då och tjata.  Och sen lär de sig också att mamma är ju hos mig om jag inte sköter mig heller så då får jag ha mamma hos mig  jämt antigen i skolan eller så får jag vara hemma.