Vad skulle ni gjort om skolan ringer och säger att nu måste ni hämta erat barn?

Jag förstår att läraren ringde dig TS. Läser man här på FL ska man nämligen som lärare anmälas om man gör någonting annat. I synnerhet om man fysiskt nuddar vid ett barn även om det är i syfte att förhindra skadegörelse eller våld. 

Det är faktiskt så illa. Jag har blivit utskälld och uppläxad på FL av föräldrar som anser att man inte ens får lov att lyfta undan ett barn som står och slår ett annat med tillhyggen. Då misshandlar man det barnet och ska bli av med sin tjänst. Så jag hade också ringt och bett att få barnet avlägsnat om jag inte kunde nå det med ord.  

Ja, rektorn kanske har en egen familj att ta hand om? Rektorer föddes inte som rektorer för att uppfostra andras ungar. De har ett arbete och ett privatliv. Hon har ingen skyldighet att bistå dig med sin tid utanför sin egen arbetstid. Det är inte dålig stil. Det är precis så som det ska vara. Har DU och DITT barn problem får DU ta av DIN arbetstid och kontakta henne när hon finns på plats!A: En sexåring borde ha lärt sig för ca 3 år sedan att man inte ritar på väggen. Om det inte föreligger någon form av svårighet som gör att hon har svårt att lära.

B: 3lärare som ska se efter hur många elever??

c: Rektorn gjorde helt rätt. Om inte någon av de som känner flickan kan nå fram till henne förstår jag inte varför en främling skulle kunna
 

Precis, och därför bör barnet varken skickas hem eller få fortsätta med beteendet. En vårdnadshavare till barnet bör tillkallas och vuxna människor bör ta alla barns beaktande i åtanke och komma fram till en bra lösning för ALLA BARNS VÄL. Att bara skicka hem ett barn och sedan låta det komma tillbaka till skolan dagen efter och tro att allt är glömt är helt sjukt. Man har bara skjutit upp problemet. 

Det kan i sällsynta fall vara vansinnigt svårt. Min väninna har en sexåring som får hjälp pga diverse diagnoser som jag inte tänker gå in på här eftersom det då bara blir en pajkastning bland folk som tror att jag ämnar påstå att alla med diagnosen är som i det beskrivna fallet. Men jag har råkat komma i vägen för hans utbrott en och annan gång och sett vilket helvete det är för min väninna att hantera honom. Han är stor för sin ålder, stark som en oxe, och blir nästintill omöjlig att kontrollera. Han sparkar, slår,  biter och får ett vansinnesutbrott som är mycket obehagligt och svårhanterligt. Att detta skulle vara fallet i var och varannan förskoleklass finner jag däremot mycket långsökt. 

Dessutom upphör jag aldrig att förvånas över hur ointresserade en del föräldrar verkar vara av sina barn....vilket kanske förklarar barnets beteende... Om mitt barn befann sig i en situation där han blev utåtagerande på det viset så skulle han uppenbarligen må fruktansvärt dåligt. Och om mitt barn mår fruktansvärt dåligt vill jag veta det omgående så att jag kan stötta honom och hjälpa honom att reda ut vad som funkar och varför det blivit som det blivit. Men tydligen finns det föräldrar som är helt ointresserade av detta och menar att "barnen är ju på förvaringen så låt förvaringen lägga lock på för fan. Jag gör annat"....Konstigt att barnen blir som de blir då...Nej. 

Absolut. Jag beskrev bara ett barn som jag känner och anledningen till hans utbrott. Jag anser alltid att det är allvarligt om en sexåring får ett så allvarligt utbrott att det skadar andra och utsätter andra för fara. Och då måste man givetvis kontakta vårdnadshavaren. Jag har fortfarande inte sett TS svara på vad hon tyckte att läraren skulle göra med hennes barn... 

Sant. Men tyvärr kan det ju vara svårt om föräldern är av den typen som skiter fullständigt i saken...Och det verkar tragiskt nog vara fallet i mer än en situation som beskrivs på FL  Det är ju inte så att resurser vandrar omkring och letar efter barn. Någon gång måste det ju upptäckas att det finns ett problem och det är bara fantastiskt sorgligt om den gången ska uppmärksammas i ett klassrum. Inför alla kamrater. Stackars barn. 

En amerikansk pojke har dött av samma metod. Hans bröstkorg "råkades" tryckas ihop på ett olyckligt vis eftersom han kämpade emot (vilket vilket barn/vuxen som helst gör om det drabbas av ångest och panik)

Snacka om att vägra förstå. Man kan inte som förälder uppfostra perfekta individer som redan som sexåringar ALDRIG gör fel eller fattar ogynnsamma beslut. Barn gör det. Det ingår i hela grejen med att vara barn. Föräldrar och skola måste SAMARBETA för barnens bästa. Att ett barn uppför sig på ett ofördelaktigt sätt och hamnar i svåra situationer i skolan betyder inte att föräldrarna inte uppfostrat det eller att lärarna är kassa pedagoger. Det betyder bara att barnet är ett barn och det viktiga är inte att utröna vems fel det är att barnet gjort fel utan att GEMENSAMT komma fram till en lösning som bör ha en frågeställning i form av "vad ledde fram till detta? och hur förebygger vi detta så att det inte händer gen?" 

Helt rätt