Vad skulle ni gjort om skolan ringer och säger att nu måste ni hämta erat barn?
Jag förstår båda sidor faktiskt. Vi har själva ett barn som är vilt och får väldiga utbrott ibland. Och tro mig, är det något som vi har gjort så är det att uppfostra och försöka hitta lösningar etc. Vår son har ingen diagnos (han är utredd), han är bara "lite mer" än andra barn och har ett väldigt humör. Han är också 6 år. Det är väldigt lätt att sitta med sitt perfekta barn och ha åsikter om vad andra bör göra med sina "ouppfostrade" barn.
Jag tror vi har gjort allt i vår makt för att försöka hjälpa vårt barn (BUP, metoder, träffat Jesper Juul IRL osv. osv.) Det finns nog inte en bok om barn som inte vi har hemma och läst! Vi tänker pedagogiskt etc etc. Så det handlar inte alltid om en diagnos eller att föräldrarna inte gör sitt jobb, vissa barn är helt enkelt lite mer än andra!
Jag tycker att det är svårt att säga om skolan gjorde rätt eller fel, vi har inte hela bilden framför oss. Fanns det en personal som hade kunnat sitta med barnet och prata med det så hade det såklart varit bättre. Men finns det få personal och alla är upptagna med barngruppen och barnet inte går att lugna ner, ja då blir det svårare. Men då tycker jag att de skulle ha sagt att du ts kunde vara med i skolan istället. På så sätt hade ju barnet haft en extra "resurs".
Sen tycker jag också att ts bara gav en förklaring till varför barnet gjorde som det gjorde. Jag tycker att det är viktigt att ta hänsyn till alla händelser och att ett annat barn retar en kan göra en sexåring förbannad, även "vanliga" sexåringar sas. Det sa också vår fritidspersonal när vår son blev arg på en kille som hade retat honom, att "jag skulle själv bli arg om någon retade fast man säger till att de ska sluta". Jag förstår däremot inte hur läraren inte kunde se det? Sen borde barnet ha sagt till läraren själv istället för att kasta bananen, men sexåringar kan ha svårt med impulskontroll.
Man måste förstå att en sexåring har fått ett helt nytt liv i och med skolan, det är massor med nytt att lära sig, nya kompisar och inte minst nya krav som kan vara svåra att ställa om sig till (åtminstone för vissa barn). De är ändå bara 6 år!
Jag tycker att det låter bra med ett möte! Lycka till ts!