Pokergirl - Angående julklappar till E som nu är 18 månader så har vi köpt böcker i olika former. Saker som hon kan lära sig typ färger och sånt med. Av farmor och farfar kommer hon få en BRIO spis, hon älskar att leka med kastruller och så, så hon ska få ett litet eget kök i vårt kök så hon kan laga sin egen mat 
Kommer in en liten sväng och säger hej.
Igår handlade vi klart alla julklappar och idag försökte jag mig på att montera ihop ett pepparkakshus, men det slutade med en pepparkakshög. (kolla dagens inlägg i min blogg) Jag var inte allt för glad efter det misslyckandet, ska nog inte hålla på med sånt där när jag är sprängfylld med ångest.
Nej, nu ska jag gå och slänga mig på soffan en stund.
kanske skulle lägga med adressen till min blogg också om ni vill se det fina "pepparkakshuset".
Här har vi lååååånga nattningar kväll efter kväll. Sen går det en eller ett par timmar så börjar E gnälla lite i sömnen för att ibland vakna upp och gråta i ren panik och är otröstbar. Vill inte vara i famnen, inte ligga i sängen eller något, hon bara kastar sig och gråter/skriker/vrålar. Undrar vad detta kan vara? Hon har tänder på gång, en sprack igenom igår och minst en till är på väg. Undrar om det kan vara det som gör så ont? Eller är det drömmar som spökar tro? Jobbigt är det i alla fall. Hon som har somnat och sovit så bra ända sen hon var liten. 5 mm är ju inget som jag tror fungerar när hon bara gråter och gråter. Det är verkligen hjärtskärande.
Dagens uppdatering. Jag fattar ingenting just nu. Känner mig så otillräcklig som mamma och känner att allt jag gör blir fel. Först dessa långa nattningar och sen vill hon inte sova på dagen fast hon så väl behöver. Idag slutade med att jag började gråta och har gråtit i si sådär 4 timmar nu. Jag bara frågar mig själv VARFÖR? Hur har det blivit såhär? Vad är felet? E som har varit så trygg i sin säng och sitt rum jämt och nu börjar hon gråta bara jag lägger ner henne i sängen. Gråter hon så går det inte att trösta henne och hon bara ålar sig i famnen på mig. Känner hon av min frustration?
Har suttit och läst i "somna utan gråt" idag till och från och får ju inte direkt mindre ågren. En del tips har jag väl snappat upp. Rutiner, rutiner, rutiner på fasta tider var dag. Upp samma tid, mat samma tid, vila samma tid och så vidare. Vi har rutiner men inte så stramt direkt. Funderar på om jag ska behöva börja ställa klockan varje morgon och gå upp vid 7 för att E ska ställa in dygnet eftersom vi lägger henne strax efter 19 på kvällen. Sen somnar hon ju oftast inte innan 20-20.30. Vila brukar hon göra runt 12.30 och sover mellan 1-2 timmar, vilket hon inte gjort på några dagar nu.
Vi ger alvedon till kvällen men märker ingen större skillnad. Hon verkar mest bara ha svårt att komma till ro och just att hon gråter så i sin säng till och från.
känner mig hemsk som klagar och gnäller så för jag vet att andra har större problem med barn som är vakna större delen av natten. Men jag tycker det här är jättejobbigt. Känner att jag inte kan läsa E's signaler på trötthet, höra skillnad på hennes skrik och gråt osv.
Nattskräck har jag funderat på om det kan vara, men jag tror inte så mycket på det. Växtvärk kan det ju vara, men jag får ju knappt röra henne och hålla i henne på kvällen då hon bara ålar sig.
Hur gör ni på kvällarna med nedvarvning? Stänger ni av tv och dämpar belysning och så någon timme innan läggdags? Vi har tv:n i vardagsrummet där vi alltid är och den står alltid på som sällskap.
FÖRLÅT att jag bara gnäller och klagar.
Har skummat igenom det ni skrivit. Men orkar just nu inte kommentera.
Vi misstänker nu efter kontakt med BVC att E lider av "nattskräck" då hon vid två tillfällen på kvällen har "vaknat" ca 1 ½ timma efter att ha somnat och hon gråter/skriker helt hysteriskt och är okontaktbra och inget tröstar henne. BVC tror att det kan kopplas till att jag mår som jag mår och de skulle kontakta mödra/barn-psykolog så jag får snabb kontakt där. Typiskt att det är massa helger nu.
Jag har kontaktat psykiatriakuten och ska åka dit i eftermiddag och få träffa en läkare och förhoppningsvis få akut hjälp att dämpa min ångest.
Vad gäller E's sömn i övrigt så har de sega nattningarna hållit på i några veckor så vi ska prova att röra runt lite i rutinerna lite.
Kommer in senare och uppdaterar.
Hej nu är jag här en sväng. Har inte suttit vid datorn sen flera dagar tillbaka. Vill bara uppdatera mig lite.
Fick ju tid på psykiatriska akuten i torsdags och fick träffa en superbra läkare som tog mig på fullt allvar och blev väldigt orolig för mig. Efter långt samtal och mycket tårar så rådfrågade hon en överläkare och de kom fram till att jag ska äta Sertralin dagligen och Lergigan (mot ångest) vid behov. Så nu har jag börjat med detta och julen har gått över förväntan bra. Var lite jobbigt i lördags och söndags bara men sen har jag faktiskt mer eller mindre varit ångestfri. Min pappa är här hos oss nu i några dagar och på torsdag åker vi hem till dem och firar nyår och det är skönt att bryta vardagen lite. Känner att jag kan slappna av och vila upp mig i både kropp och själ. Jag har mer tålamod med E och vi börjar få in lite nya rutiner beträffande middagsvila och nattning. Hon har inte haft något med nattskräcksanfall vilket är skönt. Jag har också fått kontakt med mödra/barnpsykolog och kommer ha kontinuerlig kontakt med dem. Medicinerna kommer ju ta ett tag innan de får full effekt, men det kommer nog bli bra.
GOD JUL på er alla i efterskott och GOTT NYTT ÅR i förskott om jag inte hinner komma in något innan dess.
Tack för alla fina ord. Blir så glad varje gång jag läser här i tråden.
Gott nytt år i efterskott!
Vad det skrivs Jag har inte hunnit läsa allt, får se om jag hinner senare. Hoppas ni alla har haft en bra jul och nyår. Vi har haft det bra och jag har inte haft ångest på en hel vecka!! Hoppas nu bara att det håller i sig.
Hej hopp här är jag. Hinner sällan sitta och läsa så mycket här längre, annat som tar min tid. Jag mår i alla fall mycket bättre nu och har återfått en stor portion tålamod och det känns skönt. Har inte längre ångest i så hög grad även om många tankar är kvar.
E har fortfarande svårt att komma till ro på kvällarna vid läggdags och det blir långa nattningar. På dagarna vill hon inte sova. Jag funderar på om det kanske är dags att ta bort middagsvilan. Hur vet man om de är redo för det?
Sen har jag funderat på en annan sak som jag skulle vilja ha era tankar om. När E ska sova på kvällen så ligger hon bredvid oss i den stora sängen i hennes rum tills hon somnar, då lyfter vi över henne till spjälsängen. Men jag skulle gärna vilja försöka få henne att somna i spjälsängen som hon alltid gjort förut. Men hon skriker och gråter och blir arg när vi sätter ner henne i den. Är det "fel" att låta henne skrika, gråta och vara arg tills hon ger sig och somnar om man ligger i stora sängen bredvid hennes och visar att man är där? För det är nog enda sättet för oss att få henne att somna i spjälsängen igen. Skulle underlätta väldigt inför det kommande syskonet. Eller finns det något annat sätt?