30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Hej. Är ny här i tråden och hoppas jag får vara med. Vi har en dotter född 4 juni 2009 och jag är i stort behov av uppmuntran. Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, hur jag ska hålla humöret uppe och ge min dotter det hon behöver. Detta inlägg kommer bli ganska långt och jag hoppas att någon kan ge mig stöd.

Emilia är vårt första barn och hon är helt underbar. Jag är hemma med henne och vi väntar vårt andra barn den 30 mars. Emilia har alltid varit väldigt lugn och allt har liksom flutit på. Hon har sovit i egen säng från början, hon har sovit hela nätter sen hon var 2 månader och hon har somnat själv och inte haft problem att somna om själv de tillfällen hon vaknat. Sovit i eget rum sen 6 månader. Det har varit perioder där hon har haft svårare att somna och vaknat på natten, men det har gått över.

Ska berätta lite om mig också. Jag har i många år, sen jag var ca 16 varit deprimerad. Sen 4 år tillbaka har jag ätit mediciner för depression och går på samtal och började för en tid sedan med KBT (Kognitiv Beteende Terapi, vilket innebär att man ska lära sig att arbeta med och hantera sina tankar och sitt beteende). Medicinen hjälper mig tyvärr inte då jag de senaste året fått stora problem med ångest. Jag får ångest för mer eller mindra allt och jag nedvärderar mig själv som person och förälder och anser mig vara värdelös och inte klara något. Eftersom jag dessutom nu är gravid så är det ju extra mycket tankar som snurrar. Jag har jättesvårt för att höra barn skrika och kan må väldigt dåligt av att vara bland mycket barn och ju närmare de står mig (släkt och vänskapsmässigt) ju jobbigare blir det. Har dock lärt mig hantera detta bättre och bättre, men har lång bit kvar. Som ni förstår så är det mycket som är jobbigt i min egen kropp och knopp. Fråga gärna om ni vill veta mer så svarar jag.

Tillbaka till Emilia. Nu är hon inne i en period där vi inte känner igen henne riktigt. Det är en hel del som är jobbigt, men jag ska inte skriva allt i samma inlägg utan börjar med det som är jobbigast (för mig) nämligen läggning och sömn när det inte fungerar vilket det inte gör nu. Hon har ju som sagt för det mesta somnat själv. Vi har läggrutiner som är samma var kväll. Först tvätta (bad 2 dagar i veckan) och ny blöja och ta på pyjamas. Välling i vårt knä i hennes rum, tandborstning och sen saga i fåtöljen i hennes rum. Sen får hon lägga sig i sängen (sover i spjälsäng) och sova. Vi stoppar om henne, släcker lampan, drar upp speldosan, säger godnatt och går ut och stänger till dörren (inte helt).

Men nu fungerar inte detta. Hon ställer sig upp i sängen omedelbart och börjar gråta. Hon är jätteledsen och vi lägger henne ner och gör om "säga godnatt och gå ut"-proceduren, men hon ställer sig upp och fortsätter gråta. De senaste kvällarna har vi tagit upp henne och hon har efter lååååång tid somnat hos oss och vi har lagt ner henne i sängen. Ibland vaknar hon sedan mitt i natten och gråter. Jag har tyst tagit över henne till stora sängen i hennes rum och lagt mig med henne där. Men då vill hon inte ligga stilla utan ska helst sitta upp och petar på mig. Jag "svarar" inte på detta, bara om hon nyps, drar i håret osv vilket hon gärna gör. Slutar hon inte får hon lägga sig i sin säng igen och då gråter hon ju givetvis och det är sååå jobbigt. Hade hon somnat hos oss lätt så hade det ju bara vart att låta henne göra det, men man blir ju liggande vaken i flera timmar och det gör att jag blir ledsen. Dessutom har både jag och hennes pappa svårt att koppla av och somna med henne i samma säng.

Min man jobbar ofta nätter och är ju då inte hemma. När han är hemma så turas vi om med läggningen, men saken är den att jag mår dåligt oavsett om det är jag som lägger henne och det inte funkar eller om det är han som gör det och det inte funkar. Jag gråter oerhört mycket just nu och mår jättedåligt, känner mig som en dålig mamma som inte kan någonting och funderar på hur det ska gå med ett barn till osv.

Vore så underbart om ni ville ge mig (oss) tips och råd på hur vi kan göra och även bara få höra att det är fler barn som är så här.

Usch, förlåt att det blev så långt. Men det är svårt att förklara kortfattat. Hoppas i alla falla att det är någon som orkar läsa.

Tack för era svar. Detta har inte pågått mer än en vecka och jag känner mig jättelöjlig att jag klagar. Men eftersom jag har den grund jag har med depression och ångest så blir det väldigt tungt för mig. Min man tar det hela med bättre ro.

Det är ju heller inte bara nattning och uppvak som är det jobbiga utan hon är lite stretig rent allmänt. Klängig, mer krävande och ska ha uppmärksamhet. Hon lägger sig på golvet och gnäller om hon inte är nöjd, hon gallskriker i matstolen ibland och vägrar äta, hon kastar saker i golvet och ner för trappan, hon vill inte ligga stilla på skötbordet och hon nyps, drar mig i håret och rycker av mig glasögonen plus andra små saker. Så det är säkert som ni säger att det är en period som kommer gå över. Men det är jobbigt att vara i det.

Hade det varit så att jag kunnat sova när hon sover middag så hade ju det varit en lösning och att hon helt enkelt får hållas på natten om hon vaknar. Men det är ju det att hon just nu inte vill sova middag heller och jag har supersvårt att sova på dagen, har alltid haft, för då kan jag inte somna på kvällen.

Men vi ska ge det lite tålamod och se om vi kan få henne att somna själv i egna sängen. Vi får helt enkelt stå standby utanför hennes dörr och gå in och visa att vi är där, stoppa om henne och gå ut igen. Ska i alla fall prova detta, så får vi se. Känner mig starkare av era snälla ord

Men jag ska passa på att fråga er om lite tips gällande det här att hon hela tiden gör saker som hon inte får. Kastar saker för trappan, skrapar med saker på tv:n osv osv. Hur ska man hantera detta på bästa sätt tycker ni? Vi säger ju "nej" och tar bort henne därifrån när hon är på saker hon inte får. Men oftast så gör hon samma sak igen och igen och igen och skrattar när man säger till. Kasta saker ner för trappan är ju svårt eftersom jag sällan hinner dit i tid, hur ska man visa att det är fel?

Fiji - Tack så mycket för väl skrivna ord. Tyckte inte det var värst rörigt det du skrev.
Vi brukar alltid vara i hennes rum tills hon somnar. Antingen har vi suttit i fåtöljen med henne i famnen, eller så har vi lagt oss på den stora sängen som står i hennes rum och har henne bredvid oss. Det som blir när hon somnar hos oss är att hon inte somnar om själv om hon vaknar på natten. Därför vill vi så gärna att hon somnar själv i sängen. Vi ska ge det några kvällar nu och testa med att låta henne ligga i sin säng, gråter hon så går vi in med jämna mellanrum och säger "Godnatt nu ska vi sova" och så går vi ut igen. Fungerar inte det så får vi prova annat.

Jag har inte läst tillbaka i tråden, men jag kommer försöka följa tråden och läsa vad ni skriver och skriva själv också. Skönt att ha andra i ungefär samma ålder på barnen.

Jag måste bara säga att jag blir sååå himla glad när jag läser här i denna tråden. Tack för allt varmt välkomnande och alla fina ord. Har nog aldrig tidigare kännt mig så välkommen i en tråd här på FL.

Igår nattade min man E och hon började som vanligt gråta när han la henne i sängen. Vi gick in med jämna mellanrum, men hon grät bara mer när vi gjorde så. Till slut så satte sig min man på golvet bredvid sängen och satt där tills hon somnade. Då fick hon somna själv i sängen fast hon inte var ensam. Sen sov hon hela natten och vaknade glad i morse för första gången på länge.
Min man nattar i kväll också så får vi se hur det går idag.

Idag på eftermiddagen har E testat mitt tålamod till max. Förutom att kasta ner saker för trappan så kan hon inte låta bli tv:n. Hade vi haft en gammal hederlig tjock-tv så hade det ju inte varit hela världen, men dagens apparater är ju inte så tåliga och hon står och slår på tv:n med sina leksaker. Så det har varit upprepade "Nej" hela eftermiddagen och jag har blivit arg många gånger och så får jag så dåligt samvete efteråt. Men hon måste ju nån gång lära sig att det är fel.

Hur många är ni som skriver och läser här i tråden och vilka är ni? Vore kul att få veta lite om er.

Snart ska jag slänga mig på soffan och kolla på "bonde söker fru" och kanske "Maria Vern" om jag orkar.