30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Stramalj - Ja, de är helt suveräna på sådant, utan kvitto och allt. Bl.a. därför jag gillar pop. Men ytterkläder har vi aldrig behövt gå tillbaka med.

Är det någon som har testat funk-ytterkläder? Finns på lager157 och är grymt billiga, men är de bra? Ser bra ut vid "okulär besiktning", men jag har ju inte funktionstestat.

Kasperina - Vad bra! Jag har köpt vantar där som vi ska börja testa nu. Vintergarderoben är säkrad redan, men kanske ska testa funk när det är dags att köpa nytt nästa gång, i vår.

Firren - Ida sov middag tills hon var nästan tre, Gustav tills han var två och ett halvt, och Elsa tills hon var två.

Det händer dock att hon slumrar till om vi åker bil på dagen, och ibland gör hon som PWs N och somnar på golvet på föris när de har vila. Men organiserad sovning har vi inte haft sedan tidigt i somras.

Till skillnad från sina syskon så har hon styrt det helt själv och slutade sova innan vi varit tvungna att begränsa sovstunden eller passa så den inte blev för sen, som med de andra. Hon är, kanske med undantag för timmen från hämtning tills dess middagen är färdig, på bra humör ända tills hon somnar, hur trött hon än är nästan. Nattningarna är magiskt lätta: hon leker eller tittar på Bollis efter middagen, tills hon kommer och säger "jag gå sova". Då tar vi på pyjamas, borstar tänder, går upp till sängen, hon får en napp och lägger sig tillrätta och blundar, vi säger godnatt och går ut, klart. Så skönt!

Firren - Lycka till!

Idag hade tydligen Elsa sovit på föris, hon hade bett om en filt och tagit en liten lur. Hon var uppe en halvtimme längre än vanligt nu ikväll, men nattningen var som vanligt sedan ändå, inga problem.

Du är inte ensam!

Vab för hostig G idag. "Förr i tiden" fick vi alltid ha båda/alla tre barn hemma om en var sjuk, lättast så. Men E är inte som sina syskon som vill mysa hemma så fort man har chansen, utan valde föris idag, trots att G och jag är hemma. Det var nytt för oss. Så skönt att hon trivs så bra!

Hmm, varför inte?
Både I och G har växasängar, och jag ser inga problem med dem. Jag får för mig att det är skönt att ha det ombonat när man är liten, tycker det verkar omysigt med för stor säng för dem. Sedan är det ju det där med utrymmet, spelar in väldigt mycket hos oss som har små sovrum. Nackdelen är att de inte fungerar som gästsäng till en vuxen gäst om man skulle vilja det, men vi har lite andra alternativ för gästerna, så det brukar lösa sig.
Elsa sover i spjälsäng än, men vi ska/måste verkligen byta snart. Det är bara det att det blir en sådan lång kedja av ansträngande åtgärder som ska till - lekrummet har gjort sitt tycker vi, de leker nästan aldrig där längre, så det ska bli Idas rum. Och då får hon en ny säng, och Elsa får ärva hennes nuvarande. Vi funderar just på en sådan där dagbädd som "alla" har till Ida då, lite extra förvaring i de där lådorna och en bra extrasäng som inte tar någon plats alls när den inte används är tungt vägande argument där.

Ah, du tänker så.. Nej, och jo. Gustav nattvandrar varje natt till toan. Men han sköter det själv och oftast går han tillbaka till sin säng efter att han kissat klart, ibland kommer han till oss och kryper ner. Jag brukar bara vakna till lite halvt och notera att han är på toa (det hörs tydligt, han smyger inte precis. Tramp, tramp, tramp. Pang! Skval,skval. Bom! Pang! Tramp, tramp, tramp. Panget är dörren som smälls igen, bomen är toalocket) och då och då har jag inte ens märkt om han kommit till oss, ser honom där när jag vaknar.

Ida vill sova med oss ibland, men vaknar aldrig på natten, utan det handlar om att hon har svårt att somna. Så, kanske 10 ggr per år, om hon fortfarande är vaken när vi går och lägger oss får hon komma och somna hos oss. Och Elsa vaknar rätt sällan på natten, men det händer ibland. Några gånger varje månad, och då får man gå och hämta henne och så sover hon resten av natten hos oss. Vid några tillfällen har dessa nätter råkat bli samtidigt, och då har det känts trångt i vår säng. Men det är så sällan att det verkligen inte är ett problem. Vi har en extrasäng (vår gamla säng, 105 bred) som används ibland vid sjuknätter och sådant av någon/några av oss.

Jemema - ceridal använder vi.

Firren - Vad bra att natten blev bra! Men jag lider med dig/er. Kände igen mig i beskrivningen av hur du smyger baklänges ut ur rummet, det har jag gjort många gånger också. Med facit i hand vet jag att Ida varit mer svårsövd än syskonen, men det visste vi inte då. Hon var ju först! Med henne gjorde vi också så att vi låg bredvid i stora sängen och höll henne så blev hon lugn och slappnade av och kunde somna. Men med tiden tog det längre och längre tid, och hon blev större och starkare så en lätt hand på henne räckte inte längre. Jag minns det som en rätt jobbig period, och vi hade en lång avvänjningsperiod när hon var runt 1,5 år för att hon skulle kunna somna själv. Det finns inget som är så jobbigt och som får det att krypa i kroppen så mycket som att sitta tyst i ett mörkt rum och vänta på ett barn som ska somna! Hoppas stora sängen är modellen för er nu så att det går så smidigt som möjligt i fortsättningen!

Firren - Elsa somnar fortfarande på vilan på fsk någon dag/vecka, fast det är ett år sedan hon slutade sova middag "på riktigt". Hon reglerar det själv helt enkelt.
Hon leker mycket med dockan, matar henne och går promenader med dockvagnen och så. Pusslar, ritar och målar, läser böcker. En del geomag och kapla. Ute gillar hon mest sandlådan, rutschen och trehjulingen. Badleksaker i badkaret är kul. Men mest gillar hon bara att stöka till.

Galia - Sigg har vi alltid haft till våra barn. Eller är det termos du ska ha?

Firren - Jag är benägen att tro att det bara är personligheten som spelar in. Ida tvåårstrotsar fortfarande, de andra två har inte varit i närheten, varken som tvååringar eller nåt annat..

Firren - Ja visst tar det energi. Ibland är man ju bra rustad själv för att klara av att hantera de där stunderna, men allt som oftast är man stressad och/eller trött osv och då blir det JOBBIGT. Då brukar jag önska mig små änglar som sitter som ljus och säger "ja mamma". Sedan kommer jag på att det vore otäckt och att barnen är perfekta som de är...