Anonym (Förbannad)

Äldre 11 Nov 02:00

57 svar

Jag HATAR min mor! (långt)

Jag vill bara skriva av mig lite.. Orkar fan inte bära allt inombords längre.. Jag blev till på en fest.. Min mamma hitta ett engångsligg och pöka fram mig inför sin polare.. Min pappa är alkis jag har aldrig haft kontakt med honom. Försökte när ja va 8 genom att ringa men då klicka han mig så fort ja sa mitt namn. Gjorde ett nytt försök när ja var 13 genom att knacka på hans dörr men då slängde han igen den när ja sa vem ja var och han bad mig dra åt helvete.. Tillbaka till min vrickade morsa.. När ja var 6 slog hon mig för första gången, sen fortsatte de. När jag var omkring 12-13 hitta hon en kille.. Stans största knarkare.. Hon satte honom i första rum och glömde bort mig. Vi flyttade in hos honom och dom slogs och bråkade.. Kommer ihåg hur han och hans vänner hade en bukett av marijuana som dom sorterade i tv rummet.. På ett glasbord med en våg och sorterade frön i en påse och rökat i en påse.. Han sålde även alkohol, de var ALLTID massa folk hemma hos oss.. Skumt folk.. Knarkare och alkisar. Kommer spec ihåg en kväll när jag kom hem då låg en gammal gubbe i min säng, försökte rubba honom men lyckades inte.. Den natten sov jag på skolgården under bar himmel.. En annan gång rökte dom på i köket och han brukade sälja knark därinne.. Där satt ja mitt i allt, kommer ihåg att allt kändes som ett vimmel.. Att jag satt på en gata i new york under rusningstid och jag bara satt där och titta.. Jag började leta uppmärksamhet på andra sätt. Slogs, vandaliserade, gjorde inbrott mm. Detta resulterade i att vi blev inkallade på socialen och jag blev satt på ett fritidsprogram på vardagarna.. Sista dagen skulle alla åka till liseberg då drog ja.. Sprang så fort ja kunde pga att jag tyckte de var för skämmigt att säga att vi inte hade råd. Vi gick på soc under hela min uppväxt. Dom hittade mig och lyckades lösa de ekonomiska. De var första gången ja va på liseberg och jag var så glad! Så lycklig och jag hade massor att berätta för mamma! Dörren var låst.. Jag öppnade och de var mörkt, fattade inte varför.. Var är mamma? Sover hon? Gick in i köket för jag tyckte jag hörde ett ljud, tände och där låg min mamma.. Golvet var fullt av bacardi flaskor och piller kartor blandat med spya.. Stolen hade tippat över med henne.. Där låg hon, jag som var så glad och lycklig, jag som hade så mkt att berätta! Jag skrek "MAMMA!!! MAMMA JAG ÄLSKAR DIG SNÄLLA MAMMA!!!!" .. Usch mår skit nu men de är ändå gött att få ur sig de.. Tog upp hennes mobil och hon hade skrivit me knarkaren, stod massa skit.. Tryckte bort de och ringde 112 och jag åkte med in.. Fick en säng brevid mamma. När jag vaknade satte jag mig på en stol brevid henne och när hon vaknade frågade jag varför.. De var de enda jag kunde få ur mig "varför?"... Då såg hon in i mina ögon och sa "de är ditt fel". Mormor hämta mig fick bo där en vecka sen åkte jag till fosterhem.. En familj me hus, hund, bil, mat i kylskåpet och en PAPPA! Wow jag älskade att åka bil och inte nog me de jag fick en pappa! Men de var inte så lyckligt... Jag fick kläder, massa mat, mobil, mini dator mm men jag var inte lycklig för efter att shoppande fick jag sitta på rummet. Ingen pratade och ingen kramade. Allt jag ville ha var ju kärlek!! Började bryta ut i frustration och bråkade me dom.. Dom ringde soc och nu blev ja skickad till ett behandlingshem, jag var 14 strax 15 och dom andra ungdomarna var mellan 19 och 22 och var hardcore knarkare. De va ingen oskyldigt rökande utan de va svampar, lsd, ghb, tabletter, sprutor och dom höll på me skiten i huset.. Personalen hade ingen vidare koll. Jag blev deras lilla "h*ra".. Jag gjorde mackor, kaffe, te, plockade toppslätsskivling (stavning?) och blev sexuellt utnyttjad i 2år. Varje kväll de knacka i väggen var jag tvungen att suga av honom. Jävla as hade jag haft en pistol hade jag fan skjutit honom! Gjorde jag inte de fick ja stryk. Och va fan skulle ja göra? Jag var livrädd!!!! JAG FICK EN KNIV UPPKÖRD MOT HALSEN 2GGR!!!! Strax innan jag var 18 rymde jag till min pojkvän, vilket jag kunde eftersom ja inte hade lvu och då blir man utskriven när man fyller 18.. Jag bodde hemma hos dom tills vi skaffade egen lght. Han älskade mig, han visade mig va kärlek var äkta kärlek inte avsugning vid knackningar i väggen.. Vi förlovade oss och köpte hund. Och precis när vi hade köpt en ny lght hände de som inte fick hända.. Han var otrogen.. Jag flyttade till egen lght och gick på soc.. Började gymnasie men hoppade av. Sålde alla min möbler och flyttade till folkhögskola flera mil bort men hoppa av. Nu var ja hemlös. Hade ingenstans att ta vägen, fick bo lite hos gamla grannar och min kusin..Drog 30mil bort för att skaffa mig en karriär men blev gravid. Vädjade till mor om hjälp och de funkade i någon vecka.. Sen krävde hon pengar.. Jag gick till soc och fick lite till mat tills jag hittat en lght. Mamma fick pengarna och köpte öl.. Vid detta laget hade jag tagit upp kontakten men mitt ex och kärleken blommade på nytt. Morsan slängde ut mig efter att jag inte tog hand om hennes hund när hon va full. Jag hittade en lght, födde min underbara dotter och mitt ex är idag åter min sambo och jag är den lyckligaste på denna jord :) Han är ej biologisk pappa men han älskar henne lika mkt för de! En sak har jag lovat mig sj. Att mina barn ska få de där svensonlivet fullt me kärlek!!

Men problemet är inte riktigt över ännu.. Jag sa till morsan att om hon någonsin skulle få träffa sitt barnbarn var om tvungen att sluta supa varenda da och knapra piller. Detta höll en vecka sen var hon tillbaka i träsket. Min dotter har ingen mormor, men hellre ingen mormor alls än en som super!!!
Hela släkten har vänt henne ryggen och hon har inga vänner kvar. Kan ju bero på att hon hela tiden kastar skit på alla i sin omgivning och hotar att slå folk.... Hon har försökt ta livet av sig 3ggr men jag får ingen hjälp.. Hon måste tydligen vara värre för att bli omhändertagen.

Snälla hjälp mig se lite ljus i denna mörka tunnel? Säg bara att allt kommer bli bra!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-11 02:01
Såg nu att detta är ju faktiskt berättelsen om mig. Hela mitt liv i korthet..

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 02:37

#1

Kan ingen ge mig något svar? Typ lycka till elle kram? 12 har redan läst men ingen kommenterar

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 07:57

#8

Tack för att ni läste känns något bättre
De finns folk som haft de mkt värre de ska man aldrig glömma. Jag hoppas en dag jag kan använda mig utav mina erfarenheter och hjälpa andra! Är bara orolig för den dagen min dotter frågar efter mormor... Vad säger man då? "Ne din mormor valde hellre att supa än att träffa dig.."

Snusadus skrev 2010-11-11 04:31:10 följande:

Oj vad tufft du haft det! Sök dig till någon professionell som kan hjälpa bearbeta allt du varit med om!
Kram

Har försökt, har gått till säkert 6 olika psykologer men de hjälper inget.. Jag berättar allt som om ja läser i en bok men berörs inte av vad jag berättat eller vad dom säger. Det är ungefär 2ggr om året jag blir ledsen och tänker tillbaka. Andra dagar tänker jag inte på de och är bara glad för tak över huvudet, mat, lite pengar i fickan och kärleken från min sambo och vänner. Vet inte om jag förtränger de men jag mår bra

Men så kommer dessa nätter krypandes och jag känner mig som den ensammaste människan i världen.. Ångesten är total

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 08:32

#12

Karolina1982 skrev 2010-11-11 03:51:13 följande:

Jag vill åka hem till dig, ta dig i min famn, krama dig och aldrig släppa taget. Jag finns här...

De värmde otroligt mkt. Hade jag vart 14 hade var verkligen behövt de! Jag tycker verkligen folk ska ha detta i bakhuvudet nästa gång man träffar på en person som bara bråkar, är bitschig och lever jävul. Dom kanske bara behöver en kram? När jag var ledsen agerade jag ut i ilska för de va så min mamma gjorde. Kom att tänka på den gången hon putta ner mig för en trappa.. Jäklar va ja slog mig! Helt blå var jag och när klasskompisarna fråga sa jag att ja ramla.

Nu sitter ja med dottern i knät och är oerhört glad för henne! Har redan börjat skämma bort henne med kläder och leksaker och hon är bara 2,5 mån! Måste sluta me de.. Saker är inte kärlek de borde ja veta men vill inte att hon ska bli retad eller gå utan nya kläder.. Idag ska vi iaf bada i pool för första gången :) Är lite nervös men hoppas de går bra!

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 08:49

#14

Tazzme skrev 2010-11-11 08:29:18 följande:

Jag tycker du verkar vara en väldigt stark person som orkar kämpa trots allt du varit med om! Du kommer säkert att vara en väldigt bra mamma till din dotter. Visst är det tråkigt att mormor super, men hon har ju ändå dig och sin pappa.
Vad jag förstått på din text så verkar du inte heller ha problem med alkoholen själv, jag hoppas att det är så, och tycker att det är jättestarkt av dig att inte ramla ner i samma hål som din mamma. Jag har förstått att det är väldigt lätt hänt då man växt upp så som du gjort.

Det är väldigt synd att du fått en så jobbigt uppväxt som du haft och jag tycker att det är hemskt att det kan få gå till så i dagens välfärdssamhälle. Men du ska se att allt blir bättre, du har din egen lilla familj nu. Någon som du kan ta hand om, som uppriktigt uppskattar det du gör för dom, och någon som älskar dig och kan ta hand om dig! Kämpa på bara så ska du se att du får ett så härligt svensson-liv att du snart dör av tristess, för det är så tråkigt, vanligt men lungt och skönt!!

Allt kommer inte att bli bra, för ingenting blir bra bara sådär av sig själv. Men DU kommer att göra det bra, DU kommer att se till att det blir bra! För det klarar du! ${#emotions_dlg.flower}$

Tack. Jo jag dricker inte mkt.. Kunde gå ut på krogen me vänner men va nöjd efter 3 öl. Ville inte ha mer. Morsan köpte alltid cider och öl och nästan försökte tvinga mig att dricka! Icke jag vill inte ha, jag vill inte vara som du.. Vill jag komma bort hittar ja andra rusningsmedel såsom dykning, skissa eller rida.

Svensson livet är allt jag någonsin önskat mig. Lugn och trygghet!

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 08:52

#15

Anonym skrev 2010-11-11 08:09:04 följande:

Beundrar dig som tagit dig igenom en sån tuff barndom och tagit beslutet att ge dina egan barn en bättre barndom. Om din dotter frågar om mormor nu när hon är liten tycker jag du ska säga att mormor är sjuk och därför inte kan träffa henne när hon är äldre kan du kanske berätta mer om mormor.

Lycka till och kram

De lät bra! Tack :)

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 12:41

#21

Anonym (ingen mormor) skrev 2010-11-11 10:12:50 följande:

Hej, jag har absolut inte haft det som dig, min mamma 'ballade ur' efter att jag blev 18 år och jag har en pappa. Men, mina barn 4 & 8 år har inte heller en mormor. Hon har aldrig träffat dem. Jag vet inte om hon lever, troligen, men hon är mest troligt fullständigt alkoholiserad. Du har haft det skittufft och all heder åt dig att du fixar detta. Men jag skulle nog släppa förhoppningen om någon mormor för gott om jag var du. Tyvärr. Bit i det sura äpplet och lämna henne bakom dig så som resten av släkten gjort. Du har barn nu och de är ditt främsta ansvar. Dessutom så har du försökt flera gånger och det tar energi som du inte får tillbaka. Släpp henne med gott samvete. Det är inte ditt ansvar att din mamma inte kan sköta sig, ditt ansvar är att sköta dig och din avkomma. Med tanke på henes beteende under din uppväxt har du inte ens ett moraliskt ansvar att hjälpa din mamma överhuvud taget.

Jag berättade för vår son om mormor när han förstod släktorden, att mormor är mammas mamma, moster mammas syster, farbror pappas bror mm. Han var ganska ointresserad och jag har fått väldigt få frågor om denna mormor. Sonen är 8år nu och vi berättade när han var 5år tror jag.

Jag var på en föreläsning i förrgår på grundskolan om barn, var en fritidspedagog som jobbar på skolan i stan för barn med problem. Barn som får komma dit är ofta kraftigt utåtagerande. Enligt honom behöver barn tid med sina föräldrar, det är det absolut viktigaste man kan ge sitt barn. Tid och uppmärksamhet så barnen har bra självkänsla och känner sig älskade. Så ts, ge ditt barn massor med uppmärksamhet och du ger henne då så bra förutsättningar du kan styra över. Han höll även i utbildningar i KOMET och de verkar superbra. Det var kul att höra ett proffs snacka relationer/uppfostran, kändes skönt att ticka av ett antal punkter man gör helt rätt och kom därifrån med saker jag vill göra mycket bättre!

Ursäkta det blev så långt.

Ja du de där me ansvar känner jag igen.. Har känt att de ligger på mig att få henne frisk och hålla henne vid liv. Men jag orkar inte längre, får bara skit för att jag lägger ner så mkt tid och nu har jag ju som sagt min dotter och hon går först.

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 12:54

#23

Birgitta2 skrev 2010-11-11 11:02:29 följande:

Oj så tagen jag blev av din berättelse ts. Hur kan man gå igenom så mycket och ändå klara att fortsätta? Jag tror att din framtid är väldigt ljus - med dotter och sambo. Att din dotter inte har en mormor är synd - men din mamma är nog inte en förebild i det här läget.

Önskar jag kunde ge dig en varm kram - men den får komma via internet.

KRAM!

Detta låter nog ganska hårt men jag ser ner på de som tar livet av sig. Dom ger upp och straffar sin omgivning. Genom att sätta upp mål och drömmar kan du ta dig igenom eld, så är de bara. De gäller bara att tro på sig själv och inte ge upp hoppet. Mina drömmar är att skaffa hus, körkort, ett fast jobb och en stabil vardag. Allt som hon aldrig lyckades med! Och de SKA jag lyckas med, de vet ja att jag kommer göra för har jag tatt mig såhär långt finns inget som stoppar mig! Jag brukar tänka att de kan aldrig bli värre än vad de har varit. Och de som har varit har varit till min fördel.. Jag har fått livserfarenhet och vet kanske mkt mer än en annan i min ålder. Jag försöker alltid se de positiva i situationen och dra nytta utav de ist.

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 12:56

#24

Anonym skrev 2010-11-11 11:35:29 följande:

usch och fy vilken hemsk "mamma" du har! Otroligt att du orkar leva med allt som hänt.. önskar dig all lycka du kan få i livet!! det är sådana som du som borde vinna högsta vinst på triss eller liknande... KRAM

Ooo då sulle ja vara glad! Först skulle jag ta mitt körkort sen skulle jag ta en svetsutbildning :) Sen skulle jag sätta in resten på ett sparkonto till min dotter så hon kan få moppe, studenten, balen och körkort :)

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 12:59

#25

sugar rush skrev 2010-11-11 11:52:42 följande:

ja skickar en jättekram till dig...
en sak ja tänker på... du har aldrig funderat på att skriva en bok ?
som nån form av terapi för dig själv.
folk ger ju ut böcker till höger och vänster om skitsaker och detta är ju faktist något som berör många människor och något som ialla fall jag skulle kunna läsa om istället för nån bok om Bert Karlssons liv o hur han blev rik...

men tillbaka till saken... ja ger dig o din dotter en jättekram och stort lycka till på vägen att ge din dottern den uppväxt som du aldrig fick

Jag har faktiskt funderat på behandlingsassistent.. Hjälpa andra i min situation, för jag kommer ihåg den inkompetenta personalen som bara hade lärt sig allt i en bok.. Dom hade ingen aning om hur man mådde och varför, dom hade ju själva aldrig varit med om de.

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 13:02

#26

Anonym skrev 2010-11-11 12:52:16 följande:

hej TS,
fantastiskt att läsa ditt inlägg, du e stark o jag kan bara önska dig o din familj ett stort lycka till.
min mamma har inga missbruksproblem, hon tycker helt enkelt inte om mig. har ingen aning om varför, men sen ett tag tillbaka har vi ingen kontakt. det är ibland det bästa. jag har försökt hela livet att göra så att hon ska tycka om mig, men det gör hon inte. o då får man helt enkelt gå vidare ändå.
vissa föräldrar ska bara inte vara föräldrar, så är det!!
kram till er!

Tack :) Usch ne de är ingen ide att försöka imponera och bli accepterad av människor som sätter sig på tvären!

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 14:18

#29

Anonym (ingen mormor) skrev 2010-11-11 13:18:15 följande:

Ja jag mår mycket bättre sen jag slutat hålla kontakten med min mamma. Det var jag som ringde och hälsade på i femton år, aldrig hon, jo en gång ringde hon men då för att hon hört rykten at pappa skulle flytta ihop med sambo. Hon hörde aldrig av sig till mina småsystrar vid födelsedag, examen eller jul. Så när mormor dog så bestämde jag mig att nu skall jag sluta plåga mig. Jag är inte skyldig att upprätthålla kontakten med någon som verkar helt ointresserad. MEN, ändå skriver jag ganska ofta i dessa olka trådar på FL så inte har jag släppt det inte, men jag har inte dåligt samvete.

Önskar det funnits någon för dig ts när du var barn, någon som kramat dig varje dag och sagt att det är kul att du är du.

Mm precis, jag har oxå märkt att man inte känner sig så orolig hela tiden. Hon är ju faktiskt 50 och de ligger inte på mig att ta hand om henne de borde hon klara själv. Som tur är har ja inga syskon så behövde inte dela min skit uppväxt me någon.

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 6 Oct 00:51

#42

Anonym skrev 2011-02-03 12:53:04 följande:

Hej TS och alla andra i tråden! Vill börja med att ge dig en stor eloge Ts! Det du har varit med om är fruktansärt. Jag känner igen mig i det du och andra skriver här. Jag och min tvillingbror blev placerade på barnhem när vi var små, våra föräldrar drogade hellre än att ta ansvar. De dog senare av sitt missbruk. Vi har haft en riktigt bra uppväxt trots en dålig start, men nu är min bror heroinmissbrukare (han tar allt som finns, men heroinet är hans drog). Nu är det så illa att han kommer antaligen att dö av det. Det värsta är att han inte får någon hjälp, eftersom han själv inte vill sluta med drogerna! Soc gör inget, och det tar visst lååång tid att få ett LVM då det måset upp i länsrätten eller något sådan först. Innan han hinner få det så är han antaglien död.Han har en liten dotter på 3 år och snart föds hans andra barn....Men han är så ägd av drogen så han är inte sig själv längre, det han han tyvärr inte varit på länge. Jag verkligen hatar droger, vad det gör med människan som är beroende och de anhöriga. Skönt att du kan gå vidare i livet utan din mamma. Vi försöker att vända min bror ryggen, det är det enda man kan göra säger alla, men det är så svårt! Man bryr sig ju om den här människan och vill inte att han ska dö! Hur gör man? Hur klarar man det psykiskt??

Hej lite sent svar men... Man klarar de ej psykiskt, man vill inte lämna och ge upp men tillslut säger både kropp och själ stopp. Tillslut kännerman själv att man inte klarar av att bry sig längre..

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 6 Oct 01:00

#43

Ville bara göra en uppdatering :) idag är min dotter en glad och sprallig 2åring som är full av glädje! Jag försöker så gott jag kan att göra hennes liv så spännande som möjligt och hjälpa henne att utforska den fina delen av världen. Och hon ska snart få ett syskon :) gör mitt bästa för att klara körkortet och har bet av 3/4 av mina skulder jag drog på mig som hemlös på enbart fp och socbidrag. lever nu med samma sambo i en villa och mår underbart!! Fick ett jobb men fick sluta senare :( dock har jag fått en bra yrkesutbildning som jag tror kommer leda till att bra och stabilt jobb :) Min mor blev aldrig bättre.. Slutade i hemlöshet för att senare gå tillbaka till knarkaren... Hör av henne då och då men lägger ingen energi på henne.

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 6 Oct 01:18

#46

Tack vad fina ni är! Skönt att se att FL har empatiska, goda och varma medlemmar oxå :) ni tror nog inte att en kommentar gör så mkt, men i två år har jag kommit hit för att läsa era styrkande kommentarer då en del kvällar och nätter varit dystra och fulla av ångest. Tack för att ni tar er tiden, ni är guld värda!!!

Anonym (Förbannad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 22:00

#50

jag klarade körkortet :d yay till mig ;p

Jag HATAR min mor! (långt)

INNEHÅLL