• Anonym (Förbannad)

    Jag HATAR min mor! (långt)

    Jag vill bara skriva av mig lite.. Orkar fan inte bära allt inombords längre.. Jag blev till på en fest.. Min mamma hitta ett engångsligg och pöka fram mig inför sin polare.. Min pappa är alkis jag har aldrig haft kontakt med honom. Försökte när ja va 8 genom att ringa men då klicka han mig så fort ja sa mitt namn. Gjorde ett nytt försök när ja var 13 genom att knacka på hans dörr men då slängde han igen den när ja sa vem ja var och han bad mig dra åt helvete.. Tillbaka till min vrickade morsa.. När ja var 6 slog hon mig för första gången, sen fortsatte de. När jag var omkring 12-13 hitta hon en kille.. Stans största knarkare.. Hon satte honom i första rum och glömde bort mig. Vi flyttade in hos honom och dom slogs och bråkade.. Kommer ihåg hur han och hans vänner hade en bukett av marijuana som dom sorterade i tv rummet.. På ett glasbord med en våg och sorterade frön i en påse och rökat i en påse.. Han sålde även alkohol, de var ALLTID massa folk hemma hos oss.. Skumt folk.. Knarkare och alkisar. Kommer spec ihåg en kväll när jag kom hem då låg en gammal gubbe i min säng, försökte rubba honom men lyckades inte.. Den natten sov jag på skolgården under bar himmel.. En annan gång rökte dom på i köket och han brukade sälja knark därinne.. Där satt ja mitt i allt, kommer ihåg att allt kändes som ett vimmel.. Att jag satt på en gata i new york under rusningstid och jag bara satt där och titta.. Jag började leta uppmärksamhet på andra sätt. Slogs, vandaliserade, gjorde inbrott mm. Detta resulterade i att vi blev inkallade på socialen och jag blev satt på ett fritidsprogram  på vardagarna.. Sista dagen skulle alla åka till liseberg då drog ja.. Sprang så fort ja kunde pga att jag tyckte de var för skämmigt att säga att vi inte hade råd. Vi gick på soc under hela min uppväxt. Dom hittade mig och lyckades lösa de ekonomiska. De var första gången ja va på liseberg och jag var så glad! Så lycklig och jag hade massor att berätta för mamma! Dörren var låst.. Jag öppnade och de var mörkt, fattade inte varför.. Var är mamma? Sover hon? Gick in i köket för jag tyckte jag hörde ett ljud, tände och där låg min mamma.. Golvet var fullt av bacardi flaskor och piller kartor blandat med spya.. Stolen hade tippat över med henne.. Där låg hon, jag som var så glad och lycklig, jag som hade så mkt att berätta! Jag skrek "MAMMA!!! MAMMA JAG ÄLSKAR DIG SNÄLLA MAMMA!!!!" .. Usch mår skit nu men de är ändå gött att få ur sig de.. Tog upp hennes mobil och hon hade skrivit me knarkaren, stod massa skit.. Tryckte bort de och ringde 112 och jag åkte med in.. Fick en säng brevid mamma. När jag vaknade satte jag mig på en stol brevid henne och när hon vaknade frågade jag varför.. De var de enda jag kunde få ur mig "varför?"... Då såg hon in i mina ögon och sa "de är ditt fel". Mormor hämta mig fick bo där en vecka sen åkte jag till fosterhem.. En familj me hus, hund, bil, mat i kylskåpet och en PAPPA! Wow jag älskade att åka bil och inte nog me de jag fick en pappa! Men de var inte så lyckligt... Jag fick kläder, massa mat, mobil, mini dator mm men jag var inte lycklig för efter att shoppande fick jag sitta på rummet. Ingen pratade och ingen kramade. Allt jag ville ha var ju kärlek!! Började bryta ut i frustration och bråkade me dom.. Dom ringde soc och nu blev ja skickad till ett behandlingshem, jag var 14 strax 15 och dom andra ungdomarna var mellan 19 och 22 och var hardcore knarkare. De va ingen oskyldigt rökande utan de va svampar, lsd, ghb, tabletter, sprutor och dom höll på me skiten i huset.. Personalen hade ingen vidare koll. Jag blev deras lilla "h*ra".. Jag gjorde mackor, kaffe, te, plockade toppslätsskivling (stavning?) och blev sexuellt utnyttjad i 2år. Varje kväll de knacka i väggen var jag tvungen att suga av honom. Jävla as hade jag haft en pistol hade jag fan skjutit honom! Gjorde jag inte de fick ja stryk. Och va fan skulle ja göra? Jag var livrädd!!!! JAG FICK EN KNIV UPPKÖRD MOT HALSEN 2GGR!!!! Strax innan jag var 18 rymde jag till min pojkvän, vilket jag kunde eftersom ja inte hade lvu och då blir man utskriven när man fyller 18.. Jag bodde hemma hos dom tills vi skaffade egen lght. Han älskade mig, han visade mig va kärlek var äkta kärlek inte avsugning vid knackningar i väggen.. Vi förlovade oss och köpte hund. Och precis när vi hade köpt en ny lght hände de som inte fick hända.. Han var otrogen.. Jag flyttade till egen lght och gick på soc.. Började gymnasie men hoppade av. Sålde alla min möbler och flyttade till folkhögskola flera mil bort men hoppa av. Nu var ja hemlös. Hade ingenstans att ta vägen, fick bo lite hos gamla grannar och min kusin..Drog 30mil bort för att skaffa mig en karriär men blev gravid. Vädjade till mor om hjälp och de funkade i någon vecka.. Sen krävde hon pengar.. Jag gick till soc och fick lite till mat tills jag hittat en lght. Mamma fick pengarna och köpte öl.. Vid detta laget hade jag tagit upp kontakten men mitt ex och kärleken blommade på nytt. Morsan slängde ut mig efter att jag inte tog hand om hennes hund när hon va full. Jag hittade en lght, födde min underbara dotter och mitt ex är idag åter min sambo och jag är den lyckligaste på denna jord :) Han är ej biologisk pappa men han älskar henne lika mkt för de! En sak har jag lovat mig sj. Att mina barn ska få de där svensonlivet fullt me kärlek!!

    Men problemet är inte riktigt över ännu.. Jag sa till morsan att om hon någonsin skulle få träffa sitt barnbarn var om tvungen att sluta supa varenda da och knapra piller. Detta höll en vecka sen var hon tillbaka i träsket. Min dotter har ingen mormor, men hellre ingen mormor alls än en som super!!!
    Hela släkten har vänt henne ryggen och hon har inga vänner kvar. Kan ju bero på att hon hela tiden kastar skit på alla i sin omgivning och hotar att slå folk.... Hon har försökt ta livet av sig 3ggr men jag får ingen hjälp.. Hon måste tydligen vara värre för att  bli omhändertagen.

    Snälla hjälp mig se lite ljus i denna mörka tunnel? Säg bara att allt kommer bli bra!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-11 02:01
    Såg nu att detta är ju faktiskt berättelsen om mig. Hela mitt liv i korthet..

  • Svar på tråden Jag HATAR min mor! (långt)
  • Anonym (Förbannad)

    Kan ingen ge mig något svar? Typ lycka till elle kram? Gråter 12 har redan läst men ingen kommenterar 

  • Anonym

    Usch, blir ledsen när jag läser allt du fått gå igenom:( Men vad härligt att du är lycklig nu med din dotter och sambo!
    Vet inte vad jag ska skriva, ville bara hoppa in och ge dig en kram!:) Hoppas det löser sig med din mamma, att hon får hjälp med sitt liv och att bli nykter.
    Kramar!

  • Karolina1982

    Jag vill åka hem till dig, ta dig i min famn, krama dig och aldrig släppa taget. Jag finns här...

  • Starline

    Massa kramar till dig. Är glad att du bestämt dig för att ge din dotter en lycklig uppväxt.

  • Freijah

    Tycker det är otroligt starkt av dig att kämpa dig upp från skiten och vilja ge din dotter och sambo ett bra liv.

    Stor kram och lycka till!

  • Snusadus

    Oj vad tufft du haft det! Sök dig till någon professionell som kan hjälpa bearbeta allt du varit med om!
    Kram

  • Anonym (Förbannad)

    Tack för att ni läste känns något bättre Glad
    De finns folk som haft de mkt värre de ska man aldrig glömma. Jag hoppas en dag jag kan använda mig utav mina erfarenheter och hjälpa andra! Är bara orolig för den dagen min dotter frågar efter mormor... Vad säger man då? "Ne din mormor valde hellre att supa än att träffa dig.."


    Snusadus skrev 2010-11-11 04:31:10 följande:
    Oj vad tufft du haft det! Sök dig till någon professionell som kan hjälpa bearbeta allt du varit med om!
    Kram
     Har försökt, har gått till säkert 6 olika psykologer men de hjälper inget.. Jag berättar allt som om ja läser i en bok men berörs inte av vad jag berättat eller vad dom säger. Det är ungefär 2ggr om året jag blir ledsen och tänker tillbaka. Andra dagar tänker jag inte på de och är bara glad för tak över huvudet, mat, lite pengar i fickan och kärleken från min sambo och vänner. Vet inte om jag förtränger de men jag mår bra Glad Men så kommer dessa nätter krypandes och jag känner mig som den ensammaste människan i världen.. Ångesten är total
  • Anonym

    Beundrar dig som tagit dig igenom en sån tuff barndom och tagit beslutet att ge dina egan barn en bättre barndom. Om din dotter frågar om mormor nu när hon är liten tycker jag du ska säga att mormor är sjuk  och därför inte kan träffa henne när hon är äldre kan du kanske berätta mer om mormor.

    Lycka till och kram

Svar på tråden Jag HATAR min mor! (långt)