Vaginalt vs Kejsarsnitt

Gjorde iofs ett akut kejsarsnitt efter 36timmars värkarbete och bebisen låg snett och ville inte ut. Jag kan sägs att jag som är livrädd för sprutor, skalpeller osv var det den värsta upplevelsen i mitt liv!! Iofs var det ett akut dvs helt oförberett. Min dödspanik hade kanske inte infunnit sig om det var ett planerat snitt.

Iaf fick kateter i 1dygn. Var uppe och gick dag 2. Kunde sätta på mig strumporna själv efter 10dagar pga annars gjorde det för ont. Efter 17dagar kunde jag ta mig i och ur min säng obehindrat. Nu har jag givetvis fått en infektion i snittet (tillhör väl dom 5% som får det) och ska in och tappa ut den varböld som har bildats under snittet. Nu idag 4veckot efter snittet rör jag mig obehindrat med undantag för sidan där varbölden är.

Jag kan säga såhär; de 36 timmar med värkar (15 timmar hemma och 21timmat på förlossningen) sä kan jag inte minnas att det gjorde särskillt ont, klart det kändes, men ont ; nej. Jag hade jätte mycket hjälp av lustgasen och badet, det var först nät dom satte värkstimulrtsndedropp och när det var klart att det blev snitt som det gjorde ONT fysiskt men mest psykiskt.

Nästa barn; vaginalförlossning!!!! ( om det går dvs, vill inte gå igenom 36 timmar med värkar igen och 51 timmar utan sömn)

Min tjej mår bra, det är mer jag som har men för livet. och amningen kom igång direkt utan några problem.