Vaginalt vs Kejsarsnitt

Jag hade en lätt förlossning. Tog ca 20 timmar från första värk. Sprack en hel del och kunde faktiskt inte gå normalt på 6 veckor. 

Är gravid med nr 2 nu och är i v 13+5. Jag kommer välja vaginal förlossning. Trots att jag sprack så mycket. Det är det bästa för barnet.  Och oftast kan man ordna en komplikationer senare.

Ang att ligga kvar på BB utan pappan så kan jag inte svara. För min sambo var med hela tiden. Låg kvar 3 nätter och tror vi åker hem tidigare denna gången.

Ang att läkaren inte tar din nacke på alvar så skulle jag byta läkare.

Det är bara du som kan bestämma om du vill föda vaginalt eller med kejsarsnitt.

Jag kommer som sagt välja vaginalt igen. Det är bäst för barnet. Skulle det vara en fara för barnet och mig att förda vaginalt hade jag valt kejsarsnitt.

Får du välja då?

Jag valde kejsarsnitt och hade en underbart positiv upplevelse! Jag hade en vidiri förlossning med första barnet och ville inte och rekommenderades heller inte att föda vaginalt igen vid nästa. Jag var ockkså livrädd för kejsarsnittet just pga av alla SKRÄCKHISTORIER. Min läkare förbjöd mig att hänga på famijeliv

Fick en tid hos läkare i v 23 där jag fick info om och beslutade att det blir ett snitt. Informationen jag fick var att ett snitt är ett enkelt rutin mässigt ingrepp som i de allra flesta fall läker helt okomplicerat. Jag som ensild kvinna ej överviktig löper minimala risker, de vanligaste komplikationerna är sårinfektioner som ca 5 % drabbas av ( färre drabbas vid planerade snitt tror jag) men då får man antibiotika och det brukar läka utan problem. Man kan blöda lite mera men ända upp till 1 l är helt okej vid barnafödande.

Mitt snitt gick jättebra. Helt onödigt av mig att vara så rädd, men det är ju lätt sagt i efterhand Jag mådde så mkt bättre efter mitt snitt jmf med min vaginala födsel.

Jag gick i aurorasamtal inför min andra förlossning. Har de inte erbjudit dig det?

Den första slutade dramatiskt och du kan läsa om det inne hos mig om du vill. Allt gick bra men det var som sagt ett ovanligt slut som chockade både mig och maken.

Väntar nu mitt 3dje barn och det enda jag är rädd för (förutom det vanliga att inte få ett friskt barn) är att bli tvungen att göra kejsarsnitt!

Finns väl inga allvarliga risker för barn att födas med kejsarsnitt? Är ju en risk i sig att födas men finns väl ingen som avstår barn ändå

Jag utgår ifrån mig själv och jag anser att vaginala fölossningar är överskattade Som en kvinna skrev att hon inte kunde gå ordentligt på flera v, jag kunde röra mig obehindrat dagen efter mitt snitt. Nej hellre stygn på magen än i underlivet!

Finns ingen anledning att vara rädd inför ett planerat snitt. Det är en rutinoperation som går fort även om det så klart finns risker som alltid när man öppnar och går in i kroppen. Men att föda vaginalt är inte heller riskfritt och är dessutom mer oförutsägbart än ett snitt.

Om jag var du skulle jag kräva snitt och sedan försöka slappna av fram tills bebisen tittar ut. Lycka till!

Vill gärna se statistik på hur många barn som skadats av ks innan jag går på argumentet "bäst för barnet" båda mina har kommit via ks o fått full poäng på allt. Mina ks har varit som godnattsgor jämfört med vaginala där barn kommer i öppen hjässbjudning navelsträng runt halsen mammans underliv och almänna psykiska hälsa skadad osv. Lycka till ts, jag röstar på ks så du i all fall ln njuta av din förlossning!!

Stämmer det verkligen att man inte kan bli nekad ett kejsarsnitt? Att det är kvinnans valhelt och hållet? Jag har varit i lååång dispyt med olika läkare fram och tillbaka i en månad nu ang mitt val att föda med snitt. Ingen vill ge sitt medtycke.
Hade en jättesvår första förlossning och är så otroligt rädd för att denna ska bli lika svår.
Har ca 4 veckor kvar till BF och än så länge har ingen läkare gett något OK för snitt!

Det går absolut att amma även om man fött med kejsarsnitt, det tar bara någon dag extra innan det kommer igång. Ammade min yngsta som jag fött med snitt, 6 mån helt + 6 mån delvis.

Gjorde iofs ett akut kejsarsnitt efter 36timmars värkarbete och bebisen låg snett och ville inte ut. Jag kan sägs att jag som är livrädd för sprutor, skalpeller osv var det den värsta upplevelsen i mitt liv!! Iofs var det ett akut dvs helt oförberett. Min dödspanik hade kanske inte infunnit sig om det var ett planerat snitt.

Iaf fick kateter i 1dygn. Var uppe och gick dag 2. Kunde sätta på mig strumporna själv efter 10dagar pga annars gjorde det för ont. Efter 17dagar kunde jag ta mig i och ur min säng obehindrat. Nu har jag givetvis fått en infektion i snittet (tillhör väl dom 5% som får det) och ska in och tappa ut den varböld som har bildats under snittet. Nu idag 4veckot efter snittet rör jag mig obehindrat med undantag för sidan där varbölden är.

Jag kan säga såhär; de 36 timmar med värkar (15 timmar hemma och 21timmat på förlossningen) sä kan jag inte minnas att det gjorde särskillt ont, klart det kändes, men ont ; nej. Jag hade jätte mycket hjälp av lustgasen och badet, det var först nät dom satte värkstimulrtsndedropp och när det var klart att det blev snitt som det gjorde ONT fysiskt men mest psykiskt.

Nästa barn; vaginalförlossning!!!! ( om det går dvs, vill inte gå igenom 36 timmar med värkar igen och 51 timmar utan sömn)

Min tjej mår bra, det är mer jag som har men för livet. och amningen kom igång direkt utan några problem.

Jag blev igångsatt med första barnet och det var en, i mina ögon, jättebra förlossning.

Med andra barnet blev det ett halvakut kejsarsnitt.

Skulle jag skaffa ett tredje barn, vilket jag inte ska, och jag då hade möjlighet att välja mellan vaginal förlossning och kejsarsnitt, så skulle jag välja kejsarsnitt på direkten.