Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Hej alla som kämpar...
Jag är ny här ute i forumsvärlden och började skriva lite på en annan tråd innan Linn73 tipsade om denna tråd... Blir verkligen imponerad av er alla som gått igenom flera IVF och inte ger upp! Fick beskedet igår att mitt AMH-värde ligger på 0,06 och sedan dess har bara tårarna runnit och allt känns bara helt meningslöst...
Min sambo och jag har försökt bli med barn (naturligt) i ca tre år, för ca 1,5 år sedan fick jag beskedet om högt FSH (13) och i princip beskedet att Västerbottens landsting inte gör något för oss, det är bara att försöka själva eller ev. kolla med en privat klinik... Vi tänkte att vi ger det en liten tid till... Har sedan dess hunnit flytta till Stockholm och tagit i kontakt med en privat klinik, där vi då igår fick beskedet om mitt låga AMH-värde...
Det känns verkligen skit, men som sagt jag blir verkligen imponerad av er alla som gått igenom flera IVF... Och inser att vi inte är ensamma i situationen, vilket det ibland känns som då verkligen alla alla runt om kring mig verkas få barn så så enkelt "-funkade första gången", "- var inte alls planerat..." osv, osv...
Min läkare har iaf skickat remiss till Huddingen för vår del i förhoppning om prio, då mitt värde är så lågt även om jag "bara" är 31 år... Så nu ska jag bara försöka ta mig igenom de kommande veckorna innan vi får vidare besked... 

Hej och tack för alla fina ord!

Och vad spännande att höra alla era historier... Hoppas hoppas att det går bra för er alla, tror oxå på att 2011 is the year! Ser fram emot att följa och stötta er alla!

Känner mig betydligt starkare i dag...
Var och reste i Indien för drygt ett år sedan och kunde då konstatera att det finns otroligt många barn runt om i världen som saknar föräldrar, så förr eller senare så ska nog även vi få äran på ett eller annat vis.. Och visst skulle jag helst vilja föda mitt biologiska...

Många frågor har dock gnagt i mig de senaste dagarna sedan beskedet om lågt AMH (0,06), eller dryga året sedan jag fick mitt besked om högt FSH (13)... Har min livsstil gjort att jag själv orsakat detta?
Storlek - Jag känner mig relativt normal i storlek, är 169 cm och väger ca 62 kg.
Motion - Jag borde träna mer, men känner mig inte som en jätte soffpotatis... 
Mat - Äter, men ganska oregelbundet.. Bara frukost på helgerna... Ett par koppar kaffe blir det... Vin är väldigt gott! Droger - Jag har snusat i 12 år... Slutade senast vid nyår och har lyckats hålla upp, tar dock nikotinfria nu...
Sjukdomar - Fick cellförändringar för 4 år sedan, gjorde lazer-operation..
Övrigt - Har haft hormonspiral som togs ut efter 4-5 år då jag gjort operationen ovan...

Ja, det var nog allt om mig kortfattat... Är det någon som känner igen sig eller hört något om vad som påverkar dessa världen/barnlöshet...?

Min sambo är helt övertygad om att träning, bra mat och att jag slutar mitt snusande kommer göra susen! Oavsett barnskapanade så är det nog väldigt sunt, men jag kan inte säga att det är så lätt att skärpa till sig just nu...  

Hej alla kämpare!

Jag hoppas hoppas att det ska gå bra för er som är i väntans tider, om man får säga så... :)

Utifrån det jag skrev själv tidigare så tror inte att jag vill anklaga mig själv för att vara i läget som jag är, jag har inte vetat bättre... men skulle det visa sig att mitt låga AMH-värde beror på att jag har snusat eller att jag har katter, så tycker jag att det är otroligt bra för mig eller framför allt andra unga tjejer att veta... Tex snusning är ju relativt nytt bland oss tjejer och det finns inte så mycket statestik på hur just snusning påverkar, där emot finns en hel del för rökning som säger att det kan påverka upp till 40% eller nått... och jag tror att jag stoppat i mig bra mycket mer nikotin genom mina snusar än om jag hade rökt...

Det känns inte bara som att detta år är the one, jag tror att det kommer blir + redan nu i januari för er!
:)

// Jegs

Grattis grattis!

Jag tror att ni snart får berätta vad alla förkortningar står för, ÄP har jag listat ut men TD hmm...

Är så spännande att få era uppdateringar varje dag... // Jegs

Hej,

Nu har jag hållit mig tyst några dgar, men jag följer era inlägg och framsteg med spänning!

Måste be om lite översättning och förklaring igen...

Procesen börjar med att man får ta sprutor med "något" för att få fram så många ägg som möjligt... Där efter blir det lite kontroller under tiden för att sedan bli ÄP = Äggplock. De som är bra körs ihop med sambons killar för att där efter bli fina embryon. Sedan ruvas det... Anemon skrev att Piffen och puffen bor hos sig... Får du ha dem hemma alltså? Och hur länge ska det ruvas?
Och sedan kommer vi till TD = Testdag, är det då man försöker stoppa in ett embryo?
Sedan har förkortnignen ET dygt upp någon stans, vad är det?

Min tidigare förtvivlan har lagt sig lite, vi klamrar oss fast vid att vi ska få en chans att försöka klämma ut de sist ägg som kan finnas i mig.. Skiter det sig får vi fundera på nästa steg...

Men så länge så följer jag gärna era framsteg!

All lycka! // Jegs

Tack för alla förklaringar!
När man ruvar då har man allstå stoppat in embryot, och för Anemons del har de stoppat in två? Jag trodde bara att man stoppade in ett i Sverige...
Alla er väntan börjar känns lång även för mig, kan knappt föreställa mig hur det är för er...
Känner igen det där med att leta efter symptom, tror mig ha varit skendräktig inför varje mens sedan vi började försöka... Halsbränna, ömma bröst osv... Undrar hur det känns egentligen... Hoppas hoppas på att få veta snart! :) Som Linn73 sa "hoppet är det sista som överger en!"

Åh Poussin, jäklar vad trist! 
Gråt, gråt och låt er vara ledsna, prata om det så att alla känslor får komma ut, sen får ni gå vidare...  

Fortsätter och håller tummarna för dig Linn73, vi behöver en framgångshistoria snart!  

// Jegs 

Åhh vad trist Linn, framför allt för er men vi skulle även alla behöva höra en framgångshistoria snart... 

Vad gäller att berätta för sin omgivning så berättar jag, det är framför allt en form av min terapi och för min del har det bara varit positivt... Allt från att bekanta visar en empati som jag aldrig kunde hoppas på och det kommer även snabbt fram att det finns fler som haft eller har det svårt... Tycker att det är konstigt att det nästan är ett tabu-ämne... Men alla är vi förstås olika, man måste känna efter själv...  

// Jegs