Vi vill adoptera. Berätta hur det gick för er.

Hej TS!  Vi har en liten kille från Thailand (och en lillebror som är 'hemmagjord'), och adoption är underbar, förstås.  Thailand upplevde vi som ett riktigt bra land att adoptera ifrån av många anledningar.  Vår son var strax över ett år när vi fick honom, och nej, det har aldrig varit något problem med anknytning.  Jag tyckte från första ögonblick (av bilderna) att han var absolut den vackraste i hela världen. Nu har vi även en biologisk son, och kärleken för de två är det ingen skillnad på.  Jag ser på de både som världen vackraste och underbaraste barn. Jag känner mig otroligt lycklig lottat som fick just min första från Thailand och som fick just min andra son via 'magvägen'.  De är både mina riktiga barn (dock med mycket olika personligheter, vilket gör livet mycket intressant). Större och lillebror kommer emort väl överens.

Om jag var er, skulle jag absolut inte låsa upp mig på ett land än, utan var så öppen som möjligt för alla möjligheter (läs: stå i kö hos några organisationer redan idag).  Personligen skulle jag absolut inte söka till Kina för icke-SN.  Det går rykte att det kan bli ännu längre - 6-7 år, kanske ännu längre.  Om man vill få syskon, är det bara att börja från början sedan.  Och det är svårt att föreställa nu, men det är riktigt slitigt att vänta barn via adoption - man hoppas på det magiska samtalet i en miljon år, känns det som, och den osäkerheten av när det kommer (om det kommer) är jobbig.  Att vänta en oförutsägbar tid mellan 4-8 år vore för mig inte att tänka på, om det fanns andra länder jag kunde söka från som var något mer förutsägbar.  Har ni tänkt på kanske Sydkorean?  Taiwan var också ett bra alternativ om det är just Asien ni är intresserade i.  Indien eller Thailand kanske. 

Det är viktigt att komma ihåg att ni kommer att älska barnet över något annat, oavsett landet!  Kommer barnet från ett annat land än man först tänkte, spelar det ingen som helst roll i vardagen som familj!  Det blir ju självklart att det var det barnet ni skulle ha.

Lycka till!

Oj, det har såg inte jag.  Kina har ändrat deras barnpolitik väsentligt.  Många hoppas för just en liten Kina-flicka av olika anledningar, vilket har eventuellt förorsakat dagens köer.  Nu är det tusentals föräldrar som köar, men mycket färre barn som adopteras, således den växande kö.  (Sedan kan det vara farligt att ha en 'rädda ett barn' attityd - barnet ska inte behöva känna sig räddad, eftersom det kan skapa en 'du ska vara tacksam' miljö, vilket är orättvist och otryggt för ett barn.... Men det är ett kapital i sig...). 

Tänk på ett litet barn i även ett annat land som blev övergivet som liten, och som bor i ett barnhem. Det barnet har inte mindre behov av kärleksfulla föräldrar än just en flicka i Kina.  Kina har fått mycket (visserligen välförtjänd) negativ kritik kring sin familjpolitik, men det är precis lika tokigt i andra länder, dock inte lika väl rapportad i t.ex. nyheterna.

Uttrycker du dig så, får du vara förberedd att få ett sådant svar, vilket jag ansträngde mig att skriva snällt (du kunde har försökt göra likadånt).

Om du inte vill ha råd eller tips eller information eller en diskussion, förstår jag inte varför du startade ett tråd.