Vi vill adoptera. Berätta hur det gick för er.

VI gjorde IVF-er och jag skulle vilja säga skippa dem. Men det är lätt att säga när det inte blev några barn den vägen. Vi har en flicka adopterad i den vanliga Kina-kön från den tiden kön inte var evighetslång och en flicka adopterad från Kina med SN.
Jag skulle utan tvekan adoptera SN barn en gång till om det vore aktuellt, men tänk på att även små SN innebär ganska många sjukhusbesök den första tiden. Vår flicka har spalt så det är besök inför operation, operation, efter operation, logoped, kontroll av hörsel, kontroll av rör etc - det känns som vi är på sjukhuset varje vecka.
Samtidigt har vår flicka med SN mycket få av de adoptionsrelaterade problem som vår stora flicka har haft.
Att bli föräldrer till ett barn via adoption är ett fantasktiskt sätt att bli förälder. Med båda våra barn har anknytningen gott bra, det var inte omedelbar himlastormande förälskelse, men ett omedelbart föräldraransvar och det räcker långt. Kärleken till ett barn har lite med att göra om det har legat i min mage eller inte, kärleken till mina barn skulle inte kunnat vara större om de legat i min mage. Det är mitt allt, de gör mitt liv fullständigt.

Enligt MIA var 53 % av de adopterade barnen från Asien år 2009 pojkar. Av de 547 barn som adopterades från Asien 2009 kom 248 barn från just Kina.

Det är min uppfattning att det kommer fler pojkar än flickor från Kina OCH den som inte är intresserad av SN-barn bör välja ett annat land att adoptera från än Kina. På 4-5 år hinner reglerna för adoption i Kina förändras hur mycket som.

Ledsen TS (som kanske lämnat) men du har mycket kvar att läsa in dig på inom adoption.