Överintelligent barn, nån mer?

Har inga barn, men nar jag var liten sa sades det att jag var 'mer utvecklad' an barn i min alder. Talade rent nar jag var 3 och andra tog mej for att vara en 5 aring. Nar jag var 5 ar sa blev min mor erbjuden att lata mej borja 1an. Hon tackade nej. Ville ju att jag skulle fa vara barn och min 'egentliga alder'. Detta gav problem, for mej.
Eftersom jag fick borja skolan senare, sa hade jag sa latt for mkt. Det flesta var for latt for mej. Barn behover utmaning. Nar jag senare var 10 ar, sa kom jag till en battre skola och jag fick kampa lite. Under hela mellanstadiet alskade jag skolan. Basta tiden i mitt liv (tyckte jag da). Men nar jag borjade hogstadiet borjade det ga utfor. Skoltrottheten, angesten etc etc. Slarvade med laxxor m.m. Klarade mej dock ofta bra pa prov. Behovde ju bara lasa en dag innan... Har fortfarande lite sa, fast bara saker som intresserar mej. (Fotografiskt minne)
Nu kampar jag med mitt gymnasie pa komvux, eller kampar ar en stor overdrift. Men pga att jag inte fick min utmaning, sa trottnade jag...

Varav mitt tips ar att om ditt barn nu ar 'overintelligent', ta vara pa det!
Lat barnet lara sej, och allt det dar. Fast sa mkt som ditt barn sjalv vill... tvinga inte i honom det, utan lat honom vara barn med.., men hindra honom inte fran att utvecklas. Det kan skapa problem senare.

Vi *jag o min blivande* kommer ta vara pa allt sant hos vara *framtida* barn!
Intelligensniva, intresseomraden etc etc...

Tror det ar mkt viktigt, men maste finnas balans och harmoni.

Lycka till iaf, hoppas du finner rad...