Överintelligent barn, nån mer?

Angående skolan: Mina stora tjejer var oxå tidiga. Älsta tjejen läste tjocka böcker när hon var fem år och räknade plus och minus. Vi ville då att hon skulle få börja i ettan istället för i nollan (numera förskoleklass). Just då hade kommunen vi bodde i som policy att inte flytta upp barn så det fick hon inte. Första året gick det bra, hon fick böcker att jobba i som hon tyckte var kul. Inte så ofta men tillräckligt för att hon skulle ha något att bita i. Men ettan var katastrof, hon ville inte gå till skolan, det var ju så tråkigt där! Hon skrek och grät varje morgon då hon skulle dit och läraren gnällde på att hon somnade på lektionerna! Förklaringen till det var att hon tyckte det var så tråkigt att hon blundade och då trodde läraren att hon sov. I tvåan fick hon en ny lärare som blev helt bestört över hur min tjej hade det. Hon ordnade så att min tjej "slapp" trean och flyttade direkt upp i fyran. Kunskapsmässigt passade det henne mkt bättre men inte socialt, hennes kompisar var ju kvar i den gamla klassen och hon fick en ny manlig lärare som hon var rädd för... dock flyttade vi sedan och nu är det jättebra. Hon går i åttan nu och ångrar inte att hon flyttade upp en klass, däremot så surar hon för att de andra får moped snart men hon får vänta ännu ett år...

Lillasyster hade vi bestämt att vi inte skulle uppmuntra, stora syster hade ju bara fått problem för att hon kunde så mkt... dock så lärde hon sej själv... båda att läsa, skriva och att räkna (både multiplikation och division) innan hon fyllde fem. Hon gick en vecka i ettan sen blev hon uppflyttad till tvåan och det är helt annorlunda när man blir uppflyttad så tidigt.

Men stora tjej har hela tiden varit lång och sett äldre ut än vad hon är så ingen har reagerat på vad hon kan eller att hon går i fel klass, däremot lillasyster är liten och ser nästan yngre ut än vad hon är, där är det tvärtom.