Överintelligent barn, nån mer?

Jag hade lite tur med lärare, och också med att ha en mor som är lärare som "gav sig på" (så långt behövde det inte riktigt gå ) mina lågstadielärare.

Jag önskar att jag fått börja ett år tidigare, kanske hade skolan blivit lite roligare då, även om jag betvivlar det. Hoppade över sexan, men inte var sjuan nån utmaning för det. :-P

Men vad tusan, jag läste det mesta jag fick tag i, och hade en mamma som kunde hjälpa till med sådant skolan inte hade kapacitet att upplysa mig om, så det blev väl inte så tokigt ändå. Men visst kan man bli trött på hur lite elitism det _får_ finnas i Sverige. Det var mycket roligare det år jag tillbringade i USA som utbytesstudent, de verkar i gemen ha en helt annan syn på intelligens och studiekapacitet. I Sverige är det liksom bara sport som det är fint och schyst att tävla i och avra duktig på.

Anonym (okej!)
Jo, när jag gick i skolan fick vi som var bäst i klassen komma in till specialläraren ibland och diskutera böcker vi läst och ägna åt oss svårare grammatik och matematik och så. Nån timme varannan vecka. Det var bra, men det kunde ha gjorts mycket mer av det. Som det blir i större grupper läggs alltid nivån en bit under medel, för de som har svårt för sig märks mer (eller det är min erfarenhet från skolan) och resultatet blir naturligtvis ganska dåligt för de flesta. Jag tycker inte det är fel att ge utrymme för mer "elitism" i skolan, det måste vara bättre än att det sitter folk med en brinnande kunskapsiver som får ägna en stor del av sin skoltid åt ... "Jaha, är du klar... Du kan väl rita lite så länge?"

Jag tror jag har totalt haft fler "teckningstimmar" än någon som gått på konstfack.