Hej, jag hade tidig vattenavgång och det resulterade i feber, infektion och kejsarsnitt.
Ngn som känner igen sig??
Elay ( sonen ) vägde 1365g när han föddes och var 38cm lång.
Väger nu 1875g och är 40cm lång. Imon så är han en månad gammal.
Jag kan inte beskriva hur glad jag är över att han mår bra.
Från start med respirator till nu en månad efter utan ngn som helst hjälp och inne på rummet på dagarna med endast övervakning (ekg mm. )
Vilken berättelse, det är overkligt att det kan vara så .. Har aldrig hört talats om det innan att man skulle kunna känna foten m.m. Glad eran skull att allt gick väl.
Det du säger om att tiden på sjukhus kändes jobbig så förstår jag dig. Jag lärde mig tre namn på sköterskorna på sjukhuset och jag hade kanske 50 olika under tiden där. själv var jag väldigt tjurig hela tiden och jag tyckte så synd om mig själv för att det var jag som fick ligga inne på sjukhus medan min man kunde åka hem och tvätta kläder m.m. Men jag jaa jag fick bara sitta där i mitt hemska rum på neo och drömma tills tiden då vi får åka hem. Dagen gick ungefär till på detta vis:
vakna, hämta bröspump, pumpa, lämna mjölken i kylen, försöka äta frukost, hämta den pumpade mjölken, förbereda sondning, sonda sonen, sitta känguru, pumpa igen, lämna mer mjölk i kylen, äta lunch, hämta mjölken, förbereda sondningen, sonda sonen osv.... Samma ramsa hela dagen, veckan månaden.. .
Nästan samma ramsa nu, men nu när vi är hemma känns allt mkt skönare och enklare. Inte så himla tråkigt och jobbigt som på sjukhuset.
Min man var med hela tiden på sjukhuset också men det hönde ju att han var tvungen att åka hem ibland för att tvätta kläder och hämta nya då och då. Här hemma hjälper han till hela tiden också. Han jobbar på dagarna men det är han som oftast matar på Lillkillen på nätterna så jag får sova ut så jag klarar nästa dag.
Aa jag läste det =)
Än så länge tycket jag att det går bra här hemma och det är inte jobbigt på ngt sätt än. Vi har delat upp många "sysslor" så inte en person får göra allt. Känslomässigt så pratar vi väldigt mycket med varandra så ingen av oss håller in ngt .. Men vi har också fortfarande kontakt med kuratorn från neo som vi träffar en gång i veckan..
Nu är bara lite ledsen över att mjölken är på väg att försvinna igen. Har haft det så en gång innan och nu börjar det igen.. Hatar att ge sonen tillägg, han blir ju sååå hård i magen av det.. Försöker pumpa som en galning men det hjälper inte, drick och äter som en galning med men det går inte att få mjölken att öka... =( Jag är nog en av de personer som aldrig riktigt får igång mjölken till 100%)...
Min man var med hela tiden på sjukhuset också men det hönde ju att han var tvungen att åka hem ibland för att tvätta kläder och hämta nya då och då. Här hemma hjälper han till hela tiden också. Han jobbar på dagarna men det är han som oftast matar på Lillkillen på nätterna så jag får sova ut så jag klarar nästa dag.
Aa jag läste det =)
Än så länge tycket jag att det går bra här hemma och det är inte jobbigt på ngt sätt än. Vi har delat upp många "sysslor" så inte en person får göra allt. Känslomässigt så pratar vi väldigt mycket med varandra så ingen av oss håller in ngt .. Men vi har också fortfarande kontakt med kuratorn från neo som vi träffar en gång i veckan..
Nu är bara lite ledsen över att mjölken är på väg att försvinna igen. Har haft det så en gång innan och nu börjar det igen.. Hatar att ge sonen tillägg, han blir ju sååå hård i magen av det.. Försöker pumpa som en galning men det hjälper inte, drick och äter som en galning med men det går inte att få mjölken att öka... =( Jag är nog en av de personer som aldrig riktigt får igång mjölken till 100%)...
Min man var med hela tiden på sjukhuset också men det hönde ju att han var tvungen att åka hem ibland för att tvätta kläder och hämta nya då och då. Här hemma hjälper han till hela tiden också. Han jobbar på dagarna men det är han som oftast matar på Lillkillen på nätterna så jag får sova ut så jag klarar nästa dag.
Aa jag läste det =)
Än så länge tycket jag att det går bra här hemma och det är inte jobbigt på ngt sätt än. Vi har delat upp många "sysslor" så inte en person får göra allt. Känslomässigt så pratar vi väldigt mycket med varandra så ingen av oss håller in ngt .. Men vi har också fortfarande kontakt med kuratorn från neo som vi träffar en gång i veckan..
Nu är bara lite ledsen över att mjölken är på väg att försvinna igen. Har haft det så en gång innan och nu börjar det igen.. Hatar att ge sonen tillägg, han blir ju sååå hård i magen av det.. Försöker pumpa som en galning men det hjälper inte, drick och äter som en galning med men det går inte att få mjölken att öka... =( Jag är nog en av de personer som aldrig riktigt får igång mjölken till 100%)...
