En mormor som inte bryr sig (lite långt)
Hej,
Va jobbigt.... o jag tror väl inte egentligen att det handlar om hennes mammas kille. kanske på sätet som mamman gör det. hon ar inte ens träffat sina barnbarn på flera månader varav hon inte ens sett den nyfödda. att du ens besvärar dig med att bjuda henne på dopet. sen när du väl vll att hon ser den nyfödda eller kommer på dopet, så är istället det första hon frågar om hon får ta med sin kille och dessutom via sms!!
hade mamman ringt o ni pratat och kanske känt aatt ni var vänner m.m. m.m. så hade ts kanske oxå tyckt det var okej att mammans nya kille kom. sen är det väl okänsligt av ts mamma då hon varit ihop med ts pappa hela ts liv och då de skiljer sig vill hon efter två månader ta med den "nya". kanske kunde hon av respekt själv lära käna honom helt och känna att det är allvar innan man tar med til dottern(som man dessutom inte pratat med öht) och även då kommer ts pappa vara där... visst de är vuxna, men ens föräldrar. hade kanske varit skillnad om föräldrar inte varit ihop på länge ch mamman träffat lite olika kilar under längre tid...
jag förstår att det jobbigaste måste var att din mamma inte ser dina två stora barn och nu har en liten kommit o hon besvärar sig inte ens med att komma!!
jag har själv två "stora" barn på 3 o 5 år och en liten i magen som skulle ha kmmit ut i onsdags. jag o min mamma bråkade i somras och jag är i samma sits! jag ville att hon skulle träffa bane oftare än vad hon gjorde då barnen frågade så mycket om henne annars och kändes som en separation varje gång de inte sågs. jag sa också at jag inte ville att det skulle gå ut över barnen om vi bråkadfe. sa att vi kommer alltid ha bråk men jag vill att hon ändå träffar mina barn... för så vuxna borde vi kunna vara så barnen inte blandas in i vårt bråk.... det hela slutade med att hon såg dem två ggr på två veckor... vi började bråka (av annan anleningen).... min stora fyllde år och jag sms-bjöd henne då jag tänkte att jag inte skulle låta det gå ut öve barnen. hon kom o vi pratade inte o sen har barnen inte sett henne. så alltså 2ggr i juni månad sedan en gång i juli då jag bjöd henne. men inget nu!!
det värsta är när 5åringen frågar om sin mormor! va svarar man? jag kan gråta bara jag tänker på det.... ville dela med mig av egna erfarenheter, då situationen är så tråkig o jag förstår din uppgivenhet!
hur kan man välja bort sina barnbarn!? de ska ju inte påverkas av de vuxnas tjafs... då kand e ju aldrig gå trygga me att "mormor" finns kvar, för hon finns bara då mamma o mormor inte bråkar!!
kanske jag og ut min egen ilska istället;)
får gärna inboxa mig om du vill
melina