Epiduralen....

Binalie: Håller med om att det är bättre att tänka att det kan behövas än att bli överraskad särskilt då du är stickrädd.
Jag tod EDA med mitt första barn o jag kände inte ett dugg. Som nån annan sa här så han man nog med att tänka på värkarbetet. Min EDA tog perfekt o jag var jättenöjd. Med nr 2 blev det kejsarsnitt pga säte o då fick jag en spinal och det gjorde inte heller alls ont.

Kommer att gå bra:) Lycka till

Jag brukar bli svimfärdig bara av ett fingerstick, men när epiduralen väl skulle läggas ,efter många timmar och på BM inrådan ,kändes det inte alls.( Själva sprutan alltså ) Du är så fokuserad på dina värkar och förhoppningsvis andningen. Säg bara till din BM eller i förlossningssbrevet att du är spruträdd så visar de nog inte sprutorna åt dig. För mig var EDA himmelriket och jag funderade efteråt varför jag inte gick med på att ta den tidigare.
Allt slutade i ett akutsnitt men min bild av förlossningen är ändå en 10! Jag glömde smärtan och allt jag nojjat om när jag väl fick träffa min lillfis. En klok person sa till mig innan förlossningen att själva förlossningen är som att bestiga ett berg, man måste förbereda sig och ha hjälpmedel men det mesta handlar om att lita på sig själv och våga. Ett tips som hjälpte mig mycket under förlossningen och även efteråt var andningen. Lära sig kontrollera sin smärta och fokusera positivt genom djup och ytlig andning. (Kändes jätte töntig att öva på innan, men under förlossningen tappade jag aldrig kontrollen över andningen eller smärtan)
Det kommer att gå bra, men måla inte upp en för romantisk bild av det ,för det kommer ändå inte riktigt bli som man tänkt sig.. Det blir er förlossning och den kommer vara unik och fantastisk för er hursom.
Lycka till!

Man har så mycket annat att koncentrera sig på så man märker knappt epiduralen. På mig satte hon fel ungefär 10 ggr tills hon fick kalla på en annan som satte rätt med en gång. Jag ångrar det inte en sekund. :)

Jag är också spruträdd, har fått gå i terapi för att fixa blodprov. Nu fick jag KS så det var ryggbedövning som gällde, jag var så rädd men sambon fick hålla mig i handen och jag sa till innan så de förklarade vad de gjorde. Kändes inte knappt alls, var bara ett tryck men ingen smärta. 

Sen fick jag massa komplikationer av KS, stor blödning i buken så det blev en ny operation och då ryggbedövning igen, denna gången var inte min sambo med, han hade hand om bebisen men det var samma sak nu. Kändes inte.

Efter den operationen fick jag EDA och en pump som pumpade in smärtstillande under ett par dagar så jag skulle få smärtlindring. Den satte de på IVA och det kändes inte heller.

Jag var inställd på en vaginal förlossning och skrev i förlossningsbrevet att jag inte vill ha EDA om det inte är absolut nödvändigt, sen läste jag på massor för att känna mig trygg med i vad som händer så när det var dax kändes det ok. För mig hjälper det om jag får veta vad som händer, när den sätts osv.

Personalen på BB och förlossning var så förstående och tog det lungt så det kändes bra.  

Jag tyckte att EDa verkade läskigt och hade ställt in mig på att inte ta det. Men eftersom jag inte fick en enda värkpaus på 8 timmar, men utan att öppna mig mer än 2 cm så var det inget att diskutera. Kände absolut ingenting när de satte in den! Sedan tog den bara på halva kroppen, men då kom narkosläkaren och backade den och fixade så att den tog i hela kroppen. Vilken lättnad! Äntligen kunde jag slappna av och så öppnades jag snabbare. Hade sådan panik över att smärtan skulle komma tillbaka så jag tvingade till mig påfyllning och fick därmed inga krystvärkar. Hade dock gått en profylaxkurs där jag fått lära mig hur krystandet gick till så jag låtsades att jag hade krystvärkar när de sa att det var dags att krysta och det gick utan problem. Behövde inte sy ett stygn. tycker att det pågår mycket skrämselpropaganda runt EDA och att man kommer att behöva ta sugklocka om man inte känner krystvärkarna eller att man kommer att ta i för mycket och spricka helt, men det stämmer inte.

Sköterskan som skulle sätta min EDA pratade med en kollega bredvid mig, -Ska jag pröva att sätta EDAn, det är ju första gången för mig? Jag sket i det! Hade så ont och hade haft så ont i 15 timmar så jag sket helt i att en nybörjare skulle sätta en nål i min ryggrad. Tror de satte under en värk och det känndes ingenting.

Hej! jag fodde min forsta dotter i augusti med epidura och jag rekommenderar det varmt! Forlossningen var snabb och HELT smarfri som foljd! Det gjorde inte ont att fa in sprutam (sjalv tyckte jag att det gjorde mera ont nar de satt in dendar kateten i handleden, men inget av stickena var nagot i jamforelse med varkarna).

Tack vare epiduralen kunde jag skratta och skamta under fodseln som gick snabbt. Var pa benen redan samma kvall och at kvallsmat med god aptot!

lycka till!

Var för rädd för att ta EDA. Sen blev det ändå akutsnitt till slut, och då sätter de ju bedövning i ryggen. Kändes inte alls. Bara skönt när smärtan försvann. Snopet!

Ont gjorde det att få den självklart. Jag är livrädd för sprutor jag med. Men i och med att man inte ser så är det ju lite lättare.

Men när den satt och dom började pumpa in epiduralen då var det rena himmelriket. Från att ha gått från att ligga ner och bara gråta till att sitta upp o läsa en tidning.. wooow :) Mirakel grejjer hehe.

Men denna gång tänker jag försöka så länge jag kan utan....

Och jag fick bedövningen utan att ha några värkar att koncentrera mig på och det gick hur fint som helst!
Det kändes som ett tryck över ryggen gjorde inte alls ont på något sätt, mer en känsla av obehag men inget ont!

Jag talade om att jag va skiträdd och dom är vana vid det så dom kommer ta hand om dig. Det kommer gå jätte bra!

Lycka till!!