• LillaMia

    Att älska nån man inte kan få

    Först vill jag bara säga att jag tror att barn har stora möjligheter att få ett bra och normalt familjeliv trots att föräldrarna är separerade. Hans egna erfaranheter behöver ionte betyda att hans barn kommer att få uppleva samma. Själv gick mina föräldrar isär efter 20 års äktenskap. Idag är de båda pensionärer men har alltid kunnat ha en sund relation och sett till att vi barn har fått ett bra uppväxt, utan trassel, trots skilsmässa.

    Jag kommer aldrig att kunna försvara otrohet. Det är ju uppenbart ingen stabil relation killen har. Han borde verkligen se över sin situation, för sin egen skull och inte minst för sin familj skull (som han går bakom ryggen på).

    Jag känner dock empati med dig och förstår att det är jobbigt för dig. Tyvärr låter det som att killen är fast i soin princip om att fortsätta såra sin familj, leka med dina känslor och att ha det som han har det idag. Tycker du verkligen han är en bra kille som beter sig som han gör? Tror du att han skulle behandla dig bättre om han var separerad än vad han behandlar sin fru? Jag vill inte vara hård mot dig. Men jag tror att det finns en bättre man åt dig som är värd dina känslor! Kemin som ni har kanske aldrig kommer att försvinna. Men ta set som ett fint minne och förstök att gå vidare med en man som möter dig med öppna armar!

  • LillaMia

    Då tror jag tyvärr att ni är fast i en rondell, att situationen inte kan förändras om hhan/ni inte är villiga/kan förändra er situation. Det känns ju som att det ligger hos honom... Lycka till och kämpa på! Jag förstår dig. Vänner växer sällan på träd :)

  • LillaMia
    Anonym (Sarah) skrev 2010-10-17 15:14:40 följande:
    Helst av allt vill jag träffa någon annan, bli kär i någon som får mig att bara vilja vara vän med Honom. Men det går trögt, har varit singel i ca ett år nu och har inte träffat någon som kommer i närheten... Jag vill verkligen kunna vara bara vän, det är min högsta önskan. Faktiskt mer det än att han ska frångå sina principer och lämna familjen. Men hur gör man??
    Först av allt tror jag det är viktigt att du är helt säker på vad du vill. Är det ren vänskap du vill ha så får du tänka hur man är som vänner. Sex, gå bakom ryggen etc ingår ju inte.

    Är det så att du känner dig ensam? Jag kan känna igen mig själv, men vet givetvis inte om det är så du känner. Jag hade en manlig vän länge, vi hade sex vid ett fåtal tillfällen och han var mitt allt. Jag insåg tillslut att det var kärleken jag önskade. När jag konstaterat det blev jag en "riktig vän" med honom. Den där kemin försvann och idag har han sambo och barn och jag lever ensam. Dock så är jag stark och trivs med mig själv. Det tror jag är nyckeln till att träffa kärleken. För att inte känns den där tomheten är intressen en bra grej. Att ha roliga sysslor på fritiden. Har du någon passion i ditt liv som inte rör män eller relationer? Simma? Läsa deckare? Spela gitarr? Gå på teater/ musikal? Skriva? Pyssla?

    Jag är av tron att om man är tveksam till något eller någon så är det inte rätt. Den enda du ska bry dig om är dig själv. Du är den enda du har. Se till att du får det du vill så att du mår bra
Svar på tråden Att älska nån man inte kan få