Vi som äntligen blivit gravida via IVF Bf Juni/Juli 2011

StorLängtanEfterLiten o Smulans - tack för era hållna tummar.

De hjälpte dock inte  Skitungen sitter fortfarande upp så nästa vecka bär det av till förlossningen för vändningsförsök. Om nu inte något mirakulöst händer i helgen...

Så vi får se vad som händer....

Hoppas jag med    Men det är bäst att få allting klart här hemma, ifall vi blir föräldrar redan nästa vecka...

Så innan helgen är slut ska spjälsängen vara ihopsatt, bilstolen fastsatt och BB-väskan packad. Får väl även förbereda för djurvakterna (har höns, kaniner, katter o hund)

Ja det är en riktig rackarunge ;) Har försökt med övertalning och även metoder enligt kinesisk medicin för att undvika ett vändningsförsök. För går det galet på det (bebis inte mår bra eller moderkakan blir rubbad) så ska de ju ta ut den på en gång...

Men nu hoppas jag att det bara säger svisch och så ligger den rätt...  Är i v 37 (36+1 idag). Enligt min BM tar de ultraljud i v 36+0 på förstföderskor här för att bekräfta misstankar om sätesläge och därefter ställningstagande till vändning eller planerat snitt. Vi får se hur det blir för oss på måndag... Fortsättning följer ;)

Det är ju spännande att det börjar närma sig för många av oss... Det ska bli så roligt att se vad det är för krabater vi burit på i många månader och längtat efter mycket länge. Jag tycker det känns som om vi varit gravida i 1½ år, alltså ungefär när vi började första IVF:en, även fast inga av de tre första ledde till återförande. Äntligen är vi nära målet - overkligt men fantastiskt!!

tack

det kan kanske behövas...

Angelica 16:
välkommen hit!  Vi gjorde fyra försök. De tre första ledde ej till återförande/embryotransfer eftersom det var onormala embryon som dog. Vi försökte både långa o korta protokolelt innan de på Carlanderska avbröt pga äggfaktor. Vi prövade då en äggdonation som lyckades på första försöket.

Har diag varit på förlossningen och fått vänt vår bebis. Det gick relativt bra - på första försöket, men det var ju inte speciellt behagligt för mig om man säger så... Jaja, för att om möjligt undvika snitt så är det värt det! Nu får vi hålla tummarna att den stannar i det rätta läget.

Ha en härligt solig dag alla!

Kan tänka att det är lite annorlunda var gång, men så här var det för oss:
-först en kvart ungefär med CTG samt att jag fick nål.
-en läkare kom sedan in och berättade lite igen (bm hade berättat en gång) vad som skulle göras och vad planeringen sedan skulle bli om det inte lyckades (planerat snitt 7-10 dagar före beräknad tid)
- ultraljud gjordes för att se exakt hur bebisen ligger, var moderkakan är och hur mycket fostervatten det finns. Allt för att bedöma om det är gynnsamt läge för vändning.
- ytterligare en läkare kommer in, de är två vid vändningen nämligen.
- jag får bricanyl i nålen för att livmodern ska slappna av, detta ger lite hjärtklappning bl a. De höjer oxå fothändan så att jag är lite tippad neråt med huvudet, ligger annars plant.
- därefter börjar det roliga... den  ena läkare puttar ordentligt på rumpan samtidigt som de försöker få huvudet att följa med (de vände vår bebis i en framåtvolt). Den andre läkaren följer huvudet med ulttraljud för att se att det verkligen följer med rörelsen och så att de inte trycker ihop bebisen fullkomligt.
Det är verkligen ett väldigt bökande och ganska hårdhänt, för dels ska de ju putta runt ungen och samtidigt hålla emot så att den inte ramlar tillbaka. Det är verkligen inget behagligt och gör ganska ont, men det gick ändå att stå ut med. Tanken på smärtan efter snitt gör att det får gå.
- efteråt fick jag ligga en timme med CTG för att se hur bebisen mådde.
- lite fika efter det var riktigt mumsigt, eftersom jag kom dit fastande.
- sedan ytterligare en halvtimme med CTG.

Kändes ok, men nu börjar det ömma rejält i magen, inte så konstigt så som den blivit behandlad. Lite bökande av bebis nu oxå, hoppas innerligt att den inte har kraft att svänga runt.

Kanske lite mer utförlig beskrivning av vändningen än vad du tänkt dig ;)  Men känslan kan jag inte riktigt beskirva, min man tyckte det såg ut som om man vred ur en trasa... trevligt...

Jaja, nu är det gjort och jag hoppas inte jag behöver göra det igen...

Nä, det känns bättre idag. Men jag ska fortsätta ta det lugnt tror jag ;)

Strax o Smulans: lycka till idag på era BM-besök!

Värst vad det varit lugnt i denna tråd nu ett par dagar, men jag hoppas alla njutit av härligt (svettigt) väder!

Hur går det för alla?

Jag har idag varit på näst sista bokade MVC-besöket, idag v 37+4. SF mått 35.
Fick bekräftat det jag trott jag känt för ett par dagar sedan - bebisen har fixerat huvudet. Tack för det ;)
Nu är den välkommen ut närsomhelst, vi är spända av förväntan och nyfikenhet på vad det är för en liten krabat!

Strax efter vändningen kände jag att huvudet låg mot en nerv i höger ljumske (bebis ligger på höger sida nu efter vändning). Men efter 3-4 dagar kände jag att denna smärtan släppte och att det blev en annan tyngd nedåt i mitten. Det är heller inte riktigt samma rörelse i överkroppen på bebisen nu, bara lite med armarna. Desto mer med rumpan och benen, den skruvar väl sig rätt som du säger ;)
Spännande!!

Men du kan ju haft en sammandragning ändå när du gick, det får jag om jag går för fort eller anstränger mig extra mycket. Men nu tycker att det är lite annan aktivitet i magen, eller så är det färskpotatisen jag åt till lunch hehe  ;)

Vilken vecka är du nu i Strax?

Jag går in i v 39 imorrn (38+0), så det rullar på...

Hm, varför skulle det vara lättare om den låg på vänster sida? Vår satt på min vänstra sida innan vändning och nu ligger den ju förstås på höger sida. Har inte så stor mage så det var väl inte så mycket att välja på ;) Om man jämför med flera andra så ser jag ut att vara drygt hälften av den tid jag egentligen är gången. Så stor är den inte, fast jag är lång ;)