Mammiz, hur gick det på kub? Hoppas allt såg bra ut.
Vårt blev inställt i sista minuten, det blir på fredag i stället. Vi var så snopna, hade verkligen velat se den lilla, vi tröstshoppade fyra små bodies, det första vi köpt.
Betty Boop - så fruktansvärt tråkigt att höra. Ta hand om er ordentligt nu och ta er tid att vara ledsna.
Mammiz, vad skönt att allt gick bra, men 70 minuter låter jättelångt - vad gjorde de hela tiden? Gynekologen fick ett nödsamtal precis innan vi skulle komma, så då fick han ställa in. Men nu blir det på fredag i stället och det har åtminstone fördelen att liten har hunnit bli lite större, vi börjar vecka 12 då.
Vi gjorde nupp igår, nacken var 0,9 mm och gynekologen sa att han eller hon är perfekt! Så roligt att se den lilla sprattla omkring, men tycker fortfarande det är svårt att förstå att det verkligen är i min mage det händer. Känner ju inget alls. Idag ska vi börja berätta. Ha en skön lördag alla!
Grattis Smulans till 12 fulla veckor - härligt! Lycka till på testet i morgon.
Hoppas du kryar på dig Mammiz, låter jobbigt att inte kunna sova.
Jag tog blodprovdelen i morse, trodde jag blivit botat från blodprovskräcken av alla IVF-prov, som gått riktigt bra på senaste tiden, men sen när jag såg honom plocka fram fem rör blev jag svag och precis när han var färdig svimmade jag. Usch vad obehagligt det var! Min tröst var att det var årets sista i alla fall.
Vi berättade för familjerna i helgen, jag hade förstått att de skulle bli glada, men inte trott att de skulle bli riktigt så glada. Var riktigt kul.
Oj, Cleo, låter riktigt jobbigt det där. Vet inget om myom, hoppas bara att din myom håller sig i schack och lägger ner sitt växprojekt.
Är precis som ni på helspänn efter sparkar. Tycker att jag känner saker ibland, men jag har ju aldrig koncentrerat mig så mycket på hur min nedre mage känns tidigare, kanske brukar det alltid vara så här, jag tänker bara inte på det, eller så är det solklara bäbissparkar. Jag har inte heller någon mage än. Har blivit rundare, men det skulle ju precis lika gärna kunna vara julmatsmage, ser faktiskt mest ut så och känns så. Men snart är det väl dags. Är på dag 100 idag!
Mammiz, usch vad jobbigt att din läkare ska sluta och att du inte fick nog med svar. Innan vi vet något annat kan vi ju hoppas att den nya är en superläkare.
Vi ska på undersökning ikväll och det är första riktiga på det här stället (vi bytte ju december). Jag har en lång frågelista, men känner att jag inte kommer våga hålla honom kvar så länge när det är fredagkväll och allt. Min man hoppas kunna tjata till sig ett könsultraljud, men jag vill i alla fall få svar på mina frågor först. Vi fick provresultaten från KUB/NUPP mm hemskickade och det verkade se bra ut, men ska dubbelkolla med gynekologen ikväll.
Toyota, jag är i och för sig bara i v 16, men jag har inte heller känt sparkar. Men jag koncentrerar mig som sjutton så jag känner saker ofta, men det kan ju lika gärna vara tarmar eller vad vet jag - har inte fokuserat på det området så mycket före. Om du mår bra är nog allt bra och nu är det ju bara 10 dagar kvar till rul.
Annika, vad jobbiga saker att fundera på, med fvp och så. Chansen att barnet ska vara friskt är ju så mycket större än att det är sjukt. Du får väl tänka på hur mycket du skulle oroa dig om du inte gör prov (en del är ju mer oroligt lagda än andra, och då kan sådana siffror, även om risken är mindre än 1%, bli jobbiga) och hur jobbigt du tycker det känns med fvp.
Hade det varit jag hade jag lutat åt att strunta i i fvp, men jag är ju sådan som ofta svimmar vid vanliga blodprov och tycker därför att fvp låter svinläskigt, plus att jag är ganska ickeorolig av mig. Men först skulle jag pratat igenom med läkare/någon som har bra koll på KUB efter ICSI.
Det viktigast är att ni känner er nöjda med hur ni bestämmer inte lyssnar för mycket på vad andra personer tycker och säger.
Vi var föresten på rutinundersökning igår, och när gynekologen ändå höll på att kolla längden på min livmodertapp (med ul) kollade han också kön - vi ska få en flicka. För mig är det inte alls viktigt om det är pojke eller flicka, men kanske börjar det kännas lite mer verkligt nu när vi kan säga "hon".
Mammiz och Karin, spännande med ultraljud i veckan. Det är så roligt att se bebben, särskilt när man inte börjat känna något (som jag) och börjar undra om den verkligen finns där.
Mammiz, skönt att allt gick bra med ul. Låter konstigt att de flyttar tillbaka dig. När vi gjorde vårt första trimester-ultraljud såg jag dag-uppskattningar hela tiden (typ huvudmått motsvarar 12+5, totatlängd motsvarar 12+2, magmått motsvarar 11+5), men läkaren struntade helt i dem och gick bara på ivf-datumet. I vårt fall är det ju helt säkert när graviditeten verkligen började, låter bara fånigt att i stället gå efter statistiska mått de jämför med, alla är ju lite olika snabba på att växa.
Roligt att veta kön även om det inte spelar någon roll, man kan säga hon eller han och utesluta hälften av alla namnförslag. Köpte en liten klänning på rean idag 
Frida, tycker inte du behöver vara nervös inför rul, det går säkert bra. Kan du inte fråga då med livmodern? Jag har supersittande jobb och det ska ju inte vara helt bra det heller, tror det bästa är en kombination.
April - så fruktansvärt hemskt och sorgligt. Extra ledsen blir jag av hur din sambo lämnades vind för våg på sjukhuset och av att höra att folk försöker ge dig skulden för det, det är ju det värsta man kan säga till dig nu och dessutom är det inte sant. Ingen kan göra allt 100% rätt när man är gravid och jag är säker på att du, precis som alla andra, gjort vad du kunnat för att vara så försiktig du kan.
Vi har alla gjort saker som kanske inte varit 100% bra, jag har tex jobbstressat som en galning tom vecka 11, druckit lite vin ett par gånger, någon gång ätit fel sorts ost eller saker som jag misstänkt innehållit halvråa ägg osv, men av ren tur har vi klarat oss. Ni hade grym otur i stället. Det är inte ditt fel.
Tycker det låter bra att ni ska prata med kurator. Ta hand om dig så mycket du kan och strunta i vad folk säger.
Stora kramar.
Grattis alla till lyckade ultraljud och lycka till imorgon Toyota! Det går säkert bra för dig också och det är kul att se den lilla därinne.
Jag börjar bli så trött på att inte känna något och inte vara tjockare än jag är, skulle vilja ha lite bevis liksom. Borde i och för sig egentligen vara nöjd för att jag mår så bra som när jag var ogravid men tycker det är lite läskigt att det inte märks mer. Är i v 17 nu så det kan ju dröja länge. Iofs känner jag ibland lite konstiga krypningar i magregionen, men är rätt säker på att det är tarmar i kombination med önsketänkande. Ni som redan känner era små, har ni hela tiden varit säkra på vad det var? Hur skulle ni beskriva känslan?