Grattis Mammiz till utskrivningen! Tror nog att Toyota har fått sin bäbis nu och. Vem vet kanske Smulans också. Här är det BF imorgon och inga tecken. Var på kontroll igår, allt såg bra ut, lillan ligger perfekt men när hon kommer vet ingen. Nästa koll är 15e, om hon inte kommit då börjar det bli dags att planera igångsättning, sa dr, inte alls stressande sagt.
Grattis Smulans! Och bra jobbat med förlossningen! Det var en riktigt punktlig gosse, eller hur? Visst var det på självaste BF-dagen?
Vår efterlängtade dotter kom i lördags morse! Förlossningen gick otroligt mycket bättre än jag vågat hoppas och nu har jag henne sovandes på armen. Hon gick ner en del i vikt så vi är kvar på sjukhuset tills kurvan säkert vänt, men hon är världens finaste.
Toyota, grattis till lilla Emilia - fint namn! Låter läskigt med akutsnitt och infektion, så skönt att höra att ni har det bra nu.
Bella, hur går det för dig? BF idag. Har det kommit igång eller väntar du fortfarande?
Var det någon mer än jag som hade skräck när barnet föddes att de skulle stoppat tillbaka fel embryo? Lillan hade krusigt hår första dagen och det har ingen av oss och jag kunde inte låta bli att tänka på fallet i USA där de förväxlat embryona i ivf och de som fick en lyckad behandling födde fram barnet för att direkt lämna det till genetiska familjen. Nu känns det inte alls så, hon har min ovanliga blodgrupp och min mans öron och känns helt och hållet som min dotter, men det första dygnet, då allt fortfarande var så abstrakt nytt nojjade jag faktiskt för det. Nu har jag fått lillan att somna i babybjörnen (hon vägrar sova i säng, så vi har haft henne i famnen hela tiden hittills) och jag har plötsligt två fria händer - vad ska man göra med denna oväntade frihet? 
hoppas ni alla njuter av era barn. Idag ska vi premiärköra barnvagnen.
Skruttfia och Toyota, bra att era tjejer ökar som de ska. Hoppas allt går bra för er också idag, Mammiz. Vår lilla vägde 3700g och var 54cm lång för en vecka sen. Hon äter bra så hon borde vara lite större nu.
Jag funderar också på syskon, vill gärna att det inte ska vara så långt mellan barnen, men min man behöver vänja sig vid barn ett innan vi pratar om det. Hur har ni gjort med p-medel nu efteråt? Jag känner att det inte behövs, chansen/risken är ju så liten ändå. Ev att jag skulle vilja be min man kolla spermierna igen, för att se att de är på samma nivå som förut. Men gynekologen som var på bb sa att han minsann har sett fall och att vi borde skydda oss ändå i början.
Thisisit, jag vet tyvärr inget om det du frågar. Hoppas du får svar och att ivf går bra.
Hej alla. Vår lilla är nu drygt fem veckor och är mer vaken nu. Sen en dryg vecka tillbaka ler hon på riktigt också, kan kompensera för många sena skriktimmar 
Hon har svårt att somna på kvällarna, skriker ofta en timme kring midnatt, men när hon väl somnat sover hon bra. Vaknar bara upp en gång på natten och en gång tidig morgon för att äta. Var på efterkontroll hos gynekologen idag och allt såg bra ut, men det kändes också bra. Min man är inte redo för syskonprat än, omställningen har psykiskt varit svårare för honom, men jag tror vi kommer göra nästa försök om ett drygt år. Vi har inte heller ägg eller embryon sparade så det blir start från noll igen.
Frida och Skruttfia, visst känner jag igen mig. Nu med vår kära lilla funderar jag på ett syskon till henne. Det skulle vara så fantastiskt skönt om vi bara kunde börja köra oskyddat om ett år eller så och "veta" att jag skulle bli gravid inom några månader. I stället blir det ju en, eller flera, ivf-processer, med allt vad det innebär. Mest störande är de som skryter om hur snabbt de blivit gravida och de eller värre, de som drar (inbillade) gravidsymptom för att de slarvat med skydd några dagar innan och nojar om vad de ska göra. Jag förstår att det kan vara svinjobbigt men just det orkar inte jag höra.
Med preventivmedel sa gynekologen på sjukhuset att vi borde ha något i början, för han hade minsann sett ivf följas av för snabb och oönskad graviditet, men sen pratade vi igenom det och kom fram till att strunta i det, vi har ju hur som helst inga sexorgier här med liten som vill ha kroppskontakt hela hela tiden.
Hur har ni förresten tänkt med att berätta om ivf:et föt barnen? Vi (
Precis Skruttfia, vi ska också berätta förstås, funderar bara på i vilken ålder och hur. Har för mig att det fanns nån bilderbok om olika sätt att bli till, typ för 4-åringar. Känner ni till den?
Hej alla. Insåg nyss att det var igår för ett år sen som vi började ivf-behandlingen med första sprutan. Jag var så sprut- och blodprovsrädd och hade så extremt mycket att göra på jobbet och samtidigt var det så spännande att få en chans på riktigt och jag beställde och läste allt om ivf jag kom över och så fick ivf-uppfinnaren Nobelpriset samma dag som vår sprutstart och nu tusen nervositeter och prover och förberedelser senare ligger hon här och småsover vid mitt bröst och jag är bara så glad och tacksam. Kram på er också ivf-systrar!
Vad härligt att höra om alla fina som växer och utvecklas. Vår lilla var 62cm och 5,6 kg när hon var på ivf-uppföljningskontroll. Nu är hon 3,5 mån och den här veckan för ett år sen plussade vi. Vi fick göra blodprov på henne för att se om hon hade kromosomförändring (?) som skulle innebära att hon också måste göra icsi om hon vill ha barn någon gång. Blev lite förvånad, hade inte koll på att det fanns den risken. Men risken var liten och vi hoppas på bra svar om 6-8 veckor. Vi var på babysim i lördags, lillan tyckte det var konstigt och läskigt så vi var i max 15 min, men var toppnöjd sen när hon kom upp och var i omklädesrummet. Pappan och jag tyckte det verkade kul och de andra barnen var glada så vi provar igen om en dryg vecka.
Vi har nog funderat på att börja om ett knappt år först, dvs sensommar/höst. Vi hade ju sån tur att det gick på första ivf-försöket, så det känns som att det skulle funka direkt igen även om vi egentligen vet att det inte är så stor chans att det gör det. Min man är, precis som hela tiden, mer avvaktande medan jag skulle kunna börja tidigare. Vi har inga i frysen heller. Hur var det för er som fick göra flera försök, när är det rimligt att orka med nr två om första misslyckades och man inte får några frysta?
Gott nytt år medsystrar! Vi har också haft fullt upp. Lillan har fem tänder och nyss döpts och om en vecka flyttar vi. Har inte fått tillbaka mensen än, helammar, så nästa försök känns rätt avlägset, men blir kanske i sommar/höst. Annars är lillan i rolig fas nu, jollrar och rullar som sjutton, vi får se när hon tänker krypa, men det är nog nån månad kvar. Hoppas ni får ett fint nyårsfirande och skön start på nya året!