"Jag är så trött på bonusbarnen"

Jag läser dagligen på familjeliv inlägg och trådar av och från människor som klagar på sina bonusbarn.  Nu menar jag inte trådar skapade av bonusföräldrar som ber om hjälp och stöd i sin "bonusroll" utan föräldrar som uttrycker förakt mot sin partners barn. En del går så långt som till att hålla små barn på 5 år eller yngre ansvariga för sina relationsproblem, skriva hur de avskyr barnen och ska göra allt i sin makt för att hålla dem borta från "SIN partner". Det handlar alltså inte om barns rätt att bete sig precis hur de vill utan om barns rätt att ha förstående vuxna omkring sig när de behöver vägledning i livet. Jag blir så satans jävla irriterad.

Till alla er som sitter och uttrycker förakt för era små bonusbarn: Barn är ALDRIG skyldiga till att vuxna grälar eller inte kan lösa sina konflikter. Barn ska kunna vara precis hur jobbiga som helst och ändå känna sig trygga i vetskapen om att en förälder alltid kommer att finnas där när det krisar. Och guess what...ALLA barn är "jobbiga" periodvis. De är levande varelser som måste få ha sina faser, kriser och bekymmer. De har RÄTT att ha dem och de har RÄTT att bemötas med tålamod och respekt. Så om du tillhör en av dessa fruktansvärt beklämmande varelser som inte kan acceptera det, respektera det, eller leva med det. Se för fan till att ta ditt ansvar som VUXEN människa med ett förväntat utvecklat konsekvenstänk och ge fan i att gå in i en relation med en människa som har barn! Barnen var där först och oavsett vad du gör och hur mycket du än försvarar ditt överjävliga beteende kommer du aldrig att ha rätt om du försöker gå emellan en förälder och dess barn bara för att galoscherna inte passar DIG. DU är vuxen. DU väljer din relation. Ett barn föds till världen utan att ha bett om det och dess rätt att finnas och ha ett tryggt förhållande till sina föräldrar kommer ALLTID att gå före dig. Punkt slut.

Tack för ordet.

(För den som har lite svårare att förstå. Tråden handlar INTE om bonusföräldrar som känner sig uppgivna, ledsna eller vill ha råd om hur de ska handskas med jobbiga situationer.  Den handlar inte heller om att barn ska få lov att bete sig precis hur de vill när de vill. Den handlar enbart om vedervärdiga människor som uttrycker sig om barn som om barnen var en böld i röven och istället för att vilja ta tag i problemet vill de stöta bort barnen)