Känner mig som en idiot..

Jag fick första barnet året jag skulle fylla 26, var alltså absolut inte ung.. Hade passat många barn tidigare och läste ALLT jag kunde hitta. Trots det kände jag mig som en idiot.. Vi fattade bla. inte att barnet inte fick i sig tillräckligt med mat så han gick ner 20% av sin kroppsvikt första veckan..

Vad jag menar är att när det kommer till första barnet så är alla "idioter". Det går inte att förbereda sig på alla små saker som inte borde vara så svåra men som i ens nyblivna mamma-huvud blir jättestora :)

Föräldrarutbildningen som vi fick var toppenbra så gå på den om du får möjlighet. Sen vet jag inte riktigt hur det funkar när man är så ung som du är men visst får man väl lite extra stöd? Eller?

Mina föräldrar var för övrigt också väldigt unga när första barnet kom. Mamma var 15 och pappa låg i lumpen.. Men det gick!!! Min storebror, som idag är 37, blev hyffsat normal, hehe :) Mamma läste för övrigt om högstadiet samtidigt som jag började 7an (då måste min älsta bror varit 22 år) och fortsatte sen med gymnasie och högskola. Idag jobbar hon som ekonom.. Livet är långt med andra ord :)

Lycka till!
(och det finns inga dumma frågor. Och skulle en fråga vara dum så garanterar jag att många andra redan ställt den frågan)