Hur kände du för att vara hemma med ditt barn??

Det var oftast rätt trist. Nu när hon är 5 år skulle jag däremot gärna vara hemma med henne, nu är det ju jättekul

Jag kan ju inte svara för Eisa... men det kan ju faktiskt vara så att man tycker att åldern 1-70 år (längre än så kan man väl inte räkna med att få uppleva sina barn...) är så härliga att man tycker det är värt att skaffa barn trots att man tycker att första bebisåret är rätt trist.

Jag är en sån som började hos dagmamma när jag var 6 månader (och på dagis ett år senare). Har också undrat varför det pratas om att det är sämre nu, fast vi har fått längre föräldraledighet.

Jag gjorde en liten helt ovetenskaplig undersökning i min omgivning och kom fram till att de som gillade att vara föräldralediga hade bebisar som var lugna, tysta och sov flera timmar i streck på dagarna så deras mammor kunde läsa böcker, ta långa promenader och sitta och fika. Man undrar ju då om det de egentligen gillade var att vara lediga från jobbet eller att umgås med sina sovande barn? Jag förstår ju att det är skillnad om man är hemma länge, men de flesta är ju hemma 6-18 månader så jag antar att det är det den här tråden handlar om.