Hemmaföräldern

Äldre 28 Sep 14:01

71 svar

Hur kände du för att vara hemma med ditt barn??

Helt underbart att få chansen att vara hemmaförälder. Föräldraledig är en sak men man hinner inte komma in "jobbet" att själv ansvara för vården och omsorgen om sitt barn på den korta tiden. Det är först efter 1-årsåldern som utmaningen börjar och sedan när syskonen kommer förstås. Som med alla nya jobb så tog det sin tid att få bra flyt på allt och hitta andra arbetskamrater som också valt att ge sina barn tid.

Men jag kan verkligen säga att jag lärt mig mycket om mig själv, om livet, att jag har vuxit och utvecklats som människa. Den grund som familjen fått att stå på har varit guld värd genom barnens olika utvecklingsfaser. Man blir tryggare som förälder och det blir lättare ju mer man får öva.

Sedan är det så kul att barnen har fått chansen att växa upp tillsammans och verkligen känna att de tillhör en familj. Speciellt idag när så många föräldrar inte verkar klara av att ta hand om två barn samtidigt utan sätter sina små 1-åringar på dagis när syskonet kommer. Det gör att varje barn växer upp som ensambarn med liten tillhörighet till familj. Många kräver numera också 30 timmar istället för 15 timmar, vilket än mer visar att de inte klarar av att vara föräldrar eller förstår hur viktiga de är för sina barn.

Men klarar man inte av att ta hand om två små barn samtidigt så kommer man att få det mycket tufft när de blir äldre, det har jag sett många exempel på.

Det skulle vara bra om den här tråden bara var för hemmaföräldrar och att de föräldralediga fick en egen tråd, då skulle det bli lättare att utbyta tankar och idéer och ärligt kan jag säga att det skulle vara skönt att slippa ego föräldrarna och deras ack så likadana kommentarer hela tiden.

Hemmaföräldern

Äldre 28 Sep 14:15

#12

Eisa skrev 2010-09-28 14:09:19 följande:

boring så in i helvete

jag dog

Vad tråkigt för dig.... och framförallt för ditt barn.... hoppas att du fått stöd och hjälp någonstans med att utveckla och komma in i din föräldraroll ändå...

Hemmaföräldern

Äldre 29 Sep 10:22

#31

1977a skrev 2010-09-28 21:08:55 följande:

Jag var tvungen att fundera ett tag över varför jag reagerar så starkt mot vissa av kommentarerna i den här tråden. Efter ett tag kom jag fram till svaret:

Det är inte det att man måste tycka att bebistiden är en dans på rosor, man måste inte ens tycka att det är särskilt kul. Jag anser definitivt inte att man är en dålig förälder om man känner sig uttråkad då och då.

Det är formuleringarna jag reagerar på: T ex "Boring so in i helvete" Eller "... urtrist att vara lektant... Och inte ha någon att prata något vettigt och intressant med på hela dagen".

Bebisar älskar ALLTID sina föräldrar, undantagslöst. DE vill inget hellre än att vara med er, vara nära er. Ni är deras allt. De älskar er reservationslöst,gränslöst, villkorslöst. Till skillnad från när barnet blir äldre och knyter an till fler människor i sin omgivning finns bara NI. När ni då uttrycker er så nonchalant och kallt om er relation till bebisen får jag en klump i halsen. Tänk om ni kunde fokusera på er betydelse för bebisen i stället för bebisens betydelse för er?

Att man inte skulle kunna kommunicera med bebisen är dessutom direkt felaktigt. Spädbarn är betydligt mer kompetenta än man tror. Det faktum att de inte behärskar det verbala språket ännu innebär inte att de inte kan kommunicera. Man brukar säga att människan kan 100 språk men tappar 99 innan hon har blivit vuxen. Bebisar kommunicerar hela sin vakna tid-för egen del hör de "samtal" jag fört med mina bebisar till de mest intressanta jag någonsin upplevt. Men får de ingen respons från de människor som är deras allt-föräldrarna-avtar deras försök till kommunikation.

Mycket klokt skrivet :) Jag känner likadant och jag tror att det är en mognadsfråga att förstå de här bitarna. En dag växer man upp och inser att livet inte bara är "a ba och ja ba och då ba" "typ det är skitboring att va hemma med en unge, faan vad trist ba".

Visst det är inte så "coolt" att bete sig vuxet man får inga coolehetspoäng men hjälp vad betyder det. Här handlar det om att axla sin föräldraroll och börja förhålla sig till världen lite annorlunda än när man bara hade sig själv att tänka på. En del utvecklas, en del inte och jag ser i svaren att det går en djup skiljelinje mellan mognad och omognad.

Hemmaföräldern

Äldre 29 Sep 10:28

#32

Villimey skrev 2010-09-28 22:43:08 följande:

Linda 1976 bra skrivet!

Jag pendlade mellan underbart och fruktansvärt. Livet som mamma till en 2-åring är underbart så nu har jag tagit ut föräldraledighet igen

Ja så är det som med vilket jobb som helst. Det går upp och ner, livet går upp och ner. Frågan är väl vad man gör åt det? Det viktiga är att om man känner att något inte fungerar så nätverkar man, söker upp andra hemmaföräldrar och stöttar varandra. Det är krävande att välja att stanna hemma längre eftersom man har så lite avlastning. Jag hoppas att deltidsförskolorna kommer tillbaka och fler parklekar mm. Det behövs träffpunkter och mötesplatser. Jag tycker att det är fantastiskt att så många föräldrar ändå väljer att ge sina barn tid, ni förtjänar en stor eloge.

Hemmaföräldern

Äldre 29 Sep 10:30

#33

Linda1976 skrev 2010-09-28 22:29:59 följande:

Jo, det är klart. Man tom hatar sitt barn, är en olämplig förälder och borde inte skaffat några! Och DU! som började jobba efter några veckor - du kommer att BURN IN HELL!!!!

Om du tycker att det är jobbigt med föräldrar som väljer att ge sina barn tid så kanske du ska söka dig till en annan tråd än hemmaföräldrar, som ändå är för föräldrar som valt att stanna hemma längre med sina barn.......

Hemmaföräldern

Äldre 30 Sep 12:46

#46

Bonanza skrev 2010-09-29 10:59:24 följande:

Jag tyckte att det var hemskt tråkigt och fasar inför nästa föräldraledighet.

Älskar mina barn precis lika mycket som alla självutnämnda madonnor som tror att de är bättre föräldrar för att de inte tycker att det är tråkigt att vara hemma.

Bara den kommentaren "självutnämnda madonnor" .... som sagt det handlar om mognad......

Sedan finns det mycket vetenskaplig forskning som visar att föräldraskap går i arv. Det är kanske så att det krävs stor mognad och självinsikt för att inte bara upprepa saker;

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6870911.ab#abArticleComments

Hemmaföräldern

Äldre 30 Sep 12:47

#47

Rätt länk ska vara:

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6870911.ab

Hemmaföräldern

Äldre 30 Sep 12:48

#48

Bonanza skrev 2010-09-29 12:11:59 följande:

Jag förstår inte riktigt vad du vill säga?

Ja, men självklart är det jag som vuxen som väljer att skaffa barn. Jag skaffar dem dock inte för det första årets skull, och definitivt inte för att vara hemmamamma. Det går inte att ändra på rutiner när det är själva föräldraledigheten man vantrivs med. Det är ungefär som att säga att om man vantrivs på jobbet så kanske man ska äta lunch på ett annat ställe för att göra det lite roligare?

Nej, jag tycker inte att det är kul att vara föräldraledig. Jag tycker att det fungerar, jag gör saker med mina barn och vi har det mysigt under dagarna - men det är inte en tillvaro som jag trivs med.

Så då har jag två val: antingen inte vara föräldraledig alls (vilket skulle vara helt fel för vår familj), eller vara föräldraledig och göra det bästa av situationen. Men även om jag gör det bästa av situationen betyder det inte att jag trivs med den.

Det är inte så att jag inte trivs med att umgås med mina barn. Jag trivs bara inte med föräldraledigheten och om mina barn märker av det på mig så må så vara. Det är inget större problem faktiskt, de får kärlek, närhet, omtanke och uppmärksamhet till fullo. Att jag sen gärna vill komma ut till studier eller arbete snabbare än genomsnittsmamman skadar dem inte, snarare tvärtom. Mina barn kommer växa upp och vara mycket väl medvetna om att det finns mer hos mig än bara min mammaroll.

Det är inte samvaron med mina barn jag inte tycker om. Det är föräldraledigheten. Det är två skilda saker, och det finns en tydlig brist på kunskap om man inte klarar av att se det.

Så tänkte och sa Kerstin Thorvall också........

Hemmaföräldern

Äldre 30 Sep 13:01

#50

"Immunsystemets funktion hos vuxna apor (och lägre djur) beror av hur de hanterats som ungar. De som utsatts för modersdeprivation (deprivation = sämre lottade) har låga immunglobuliner men höga nivåer av stresshormonet cortisol, och omvänt har de som behandlats med ömhet och omvårdnad god hälsa och robusta immunsystem. Intressant nog går denna effekt över i den tredje generationen: de honor som behandlats ömt i späd ålder blir själva – till skillnad från de missgynnade – goda mödrar till sina späda ungar (”the grandmother effect”)."

Hemmaföräldern

Äldre 1 Oct 21:41

#60

Rosa30 skrev 2010-09-30 16:13:26 följande:

Tycker för övrigt att det är tusen gånger roligare att vara förälder till en två och halvt åring än till en bebis. Såg en FL-omröstning om vad som var den "värsta" barnåldern-jag tyckte det var intressant att många som tyckte bebistiden var härlig tyckte 2.5 årsåldern var jättejobbig. Jag tycker tvärtom-underbart med en påhittig busig unge som vill själv, och blir arg när det inte går än en bebis som inte hunnits utveckla så mycket än, utan mest äter, sover och skiter. Tror det har mycket med personlighet (både hos barn och föräldrar) att göra om man föredrar bebisperioden framför "trots"barn-perioden.

Hemmaföräldern: De där apresultaten ska tas med en rejäl nypa salt....jag har världens friskaste unge, betyder det att jag är en fantastisk mamma, medan min stackars kompis som har ett barn där den ena sjukdomen avlöser den andra har tagit dåligt hand om sitt barn???

Nu är det ett citat ur en större undersökning och det handlar inte bara om fysisk sjukdom, utan även den psykiska hälsan. Som alla vet ökar den psykiska ohälsan hos barn ständigt och vi har de högsta ohälsotalen i världen när det kommer till psykisk hälsa hos våra barn. Trots att våra barn har det otroligt bra materiellt sett och vi inte har varit i krig sedan 1800-talet. Barnen kanske kräver mer av tid med engagerade och närvarande föräldrar, vad vet jag....... tittar man in på BRIS hemsida så är det vad barn önskar sig mest av allt.... tid med sina föräldrar.

Men jag är väl omogen i en dels ögon som ser det här behovet hos barn.... varför ge barnen tid när det är såååå mycket roligare att vara med kompisarna på jobbet... och casha in så att man kan gå och shoppa......

Hemmaföräldern

Äldre 1 Oct 21:45

#62

Bonanza skrev 2010-09-30 14:29:56 följande:

Nåja, nu är det nog en enorm skillnad på att (som hon har beskrivit i sina böcker) inte vara tillgänglig för sina barn, behandla dem illa, sätta sig själv i första rummet - och på att bara inte gilla föräldraledigheten.

Kan du inte se det så är det otroligt komiskt att du kommer med kommentarer om omogenhet.

Jag kan inte se en så förskräckligt stor skillnad mellan mammor som köper myten "bara jag som mamma är nöjd och har ett skoj liv, så mår mitt barn bra (även om vi aldrig ses)". Föräldraskap kräver tid och det är inte alltid roligt, precis som mycket i livet inte alltid är roligt men att lära sig utvecklas i det ändå och ta sitt ansvar gör att man mognar och då blir det roligt därför att man inser vilket bra arbete man gjort. Många här skriver hur det skyndat tillbaka till sina jobb eftersom de blev tokiga av att vara med sina barn. Och det tycker jag påminner väldigt mycket om Kerstin...... Tufft att höra kanske men om det skulle få en enda förälder att tänka om eller tänka över sitt val och sin roll, så är jag glad för barnets skull. Tid med föräldrar är guld värt.

Hemmaföräldern

Äldre 1 Oct 21:47

#64

Ett litet p.s 62% verkar ändå förstå hur viktiga de är för sina barn och verkar ha prioriterat helt rätt och det är VÄLDIGT POSITIVT!

Hur kände du för att vara hemma med ditt barn??

INNEHÅLL