SE HIT!! Ni som har några extra kilon att fajtas med för att få hjälp att bli gravid.

Hej Vännen!

Förstår att det är nervöst. Herregud man vill ju så mycket! Vill höra allt om hur det går! Förhoppningsvis får ni börja "köra" igång och att du kan få fortsätta din viktnedgång under tiden, om nu hon skulle påpeka något. Du ligger ju så nära gränsen och hon ser ju att du verkligen vill och kan, man tycker dem kan ha lite överseende. Det kommer gå så bra!

Jag är spänd inför imorrn, då ska vi ju til BM och jag hoppas att vi får lyssna på hjärtat. Ja jag "har blivit" tjockis. Har gått upp mycket på kort tid nu så jag måste försöka hålla igen och tänka mig för. Allt som allt sen vi "blev" gravida har jag gått upp 5,2 kg. Men dem har kommit nu under sista 4 veckorna så jag måste försöka hejda mig, det är ju några veckor kvar .
Lillen här inne känns hela dagarna nu, det är häftigt. Börjar få ont i svanken och ljumskarna, stel i ryggen. Får se vad BM säger imorrn om jag ska försöka få andra uppgifter på jobbet som kan underlätta lite. Är trött mycket men det går väl hand i hand.

Inget förändrat på hemmafronten dock. Tungt och tråkigt men jag märker att Jeppe försöker mer nu och passar upp på mig och frågar om livet i magen, så det tar jag som positivt

Ta hand om dig nu! Så vill jag veta vad som hänt!

Kram Kram
 

Hej!
Oj vilket möte måste jag säga. Hoppas det blir bra med cystan, tur att det inte var allvarligare än så. Du ser att hon var nöjd med din viktnedgång hittills, Du har varit så BRA!!! 3 kg är ingenting! Har ni fått tid till nästa besök eller skulle du/ni kontakta när du gått ner dina kilon?
SPÄNNANDE! Önska er all lyck det vet du!

Ja det är skönt, men känslorna svallar hos mig och det går upp ner mycket. Dock har jag väl hormoner att skylla på med så...

Jag jobbar på förskola, jag är barnskötare. Jobbar först och främst med fyra fem åringar men går även runt och jobbar på vår lilla avdelning och det är tungt att lyfta och bära.
BM sa igår att jag inte skulle lyfta barnen så jag ska försöka bli av med mina "pass" hos dem små.
Allting var jättebra med bebis, vi hörde hjärtat och låg fint i kurvan. Jag har högt blodtryck så det skulle dem hålla koll på nu bara annars var det bara att köra på! Ska tillbaka den 28e april.

Ta hand om er!
Kram Kram

Jaha! Du passade bättre inom äldreomsorgen. Jag hade en sommar inom det och trivdes bra, men blev sen flyttad till en annan avdelning och då började det ta emot, sen dess har jag jobbat inom barnomsorgen, (2001). He he he har jobbat i kiosk och gatukök en snabbsväng me!!!

Oki. Maj! Spännande. Gött att höra att kolleger peppar, allt blir så mycket roligare om man slipper göra det själv!
Det kommer gå super!!!

Så hur ser sommaren ut då? Händer det nåt kul? Planerat resa kanske?

Jag ska skicka in om havandeskaps penning snart. Man kan ju alltid testa sig fram om man blir beviljad nåt men det är visst svårt. Får ju ansöka from 18 maj så det gör jag ju men vi får se!
Känner mig dock bara tröttare och har ondare i kroppen för var dag som går, känslomässigt är jag en enda röra med så det är tufft nu.

Skönt att höra att jag kan "hjälpa" till! Finns här med det lilla jag vet och kan stöta till!
Tack själv för att jag får ventilera mitt röriga liv här hos dig!

Ta hand om er!!!

Kram Kram

Hej!
Vad tråkigt att höra gumman. Jag vet att det blir tungt när man själv har så mycket känslor i kroppen och man vill så gärna.
Ja första gången jag tog upp att jag ville kolla upp mig/oss så blev han nästan arg. Sa att han absolut inte var redo för att hamna i sjukhus svängen osv... Jag lyssnade och det gick ytterligare tid. Men efter 1 ½ års försök så sa jag bara en dag att jag hade ringt till våra kliniker, att jag fått tid på kvinnohälsan efter sommaren. Han sa inget mer då eftersom jag sa att det först bara är jag som ska dit. Sen blev jag/vi rekommenderade till Peter i Katrineholm istället, han som är/var vår läkare. Jag ringde dit och fick tid, visserligen något senare men vi chansade på honom. Jeppe blev ju nu tvungen att följa med eftersom jag inte har körkort. Han var med mig hela tiden och visade inte å mycket. När vi senare kom till hans test av simmarna så skakade hela han och då såg jag verkligen på honom att han var lika rädd och orolig för besked som jag. Men det är ju klart.

Jeppe tar heller inte blicken ifrån det han gör när vi pratar, inte alls faktiskt. Så jag förstår att det är jobbigt men Peter bearbetar säkert på sitt sätt. Jag menar han ser ju hur du kämpar och förändras för att ni ska nå erat mål, ni har nu kommit in i svängen och allting närmar sig snabbare nu. Men prata med honom, så mycket du kan. Visa honom hur du känner och var ärlig. Jag vill inte att ni hamnar i detta som Jeppe hamnade i.

Apropå det, så "pratade" vi några ord igår kväll, han slet inte blicken från datan, jag sa att jag tycker det här känns som ett skämt, att han inte gör mig lycklig längre och att jag inte vet vad det är för känslor jag bär på längre. Han sa att ja jag vet, jag tycker likadant... sen sa vi inget mer och han fortsatte kvällen som vanligt! Jag blev ju helt paff! Hur kan man bara fortsätta som tidigare fter att man sagt sådana saker till varann?

Jag har fått hjälp på jobbet nu from nästa vecka att inte behöva gå in så mycket och bli ansvarspedagog på småavdelningarna, för att undvika lyft av barn osv. Jag har tänkt att söka havandeskapspenning men tror jag väntar åtminstone april ut. Får ju söka from 18 maj så vi får se.

Nej vi har inte hittat någonting så igår sa jag att jag tänkt på om jag skulle stanna kvar här och att vi går till banken för att splitta lån och ekonomi så han kommer loss för att försöka köpa sig en lägenhet, men jag fick inte någon direkt respons så jag vet inte...

Jag är vaken med tuppen idag! Härligt på en lördags morgon! NOT!!!

Men solen skiner redan och jag hoppas på lite mer värme så ska jag nog försöka mig ut på en promenad idag.

Ta hand om dig!!!

Kram Kram

Det verkar som sagt inte vara något "konstigt" med deras netende men man blir ju besviken när man ska vara två om det här och det är viktiga saker man måste pratat om. Man ser ju bara nu med oss, jag trodde vi pratade med varandra och så men tydligen inte...

Kvällen och helgen var mycket underlig, i söndags bröt vi upp med varandra och han sover nu i datarummet. Det är så jävla extra tungt nu eftersom vi måste bo tillsammans. Jag går under verkligen. Gråter mig till sömns nu varje natt. Usch, jag vet inte hur länge jag orkar.
Söker och letar lägenhet förbrilt men det är ju kört överallt.

Kul att shoppa! Det gillar jag. Är nu på jakt efter en vår jacka som kan tänkas passa min vår och sommar kropp  inte det lättaste. Hittat en på polarn & pyret men fan 1300 spänn! Fy! Men men vad göra!!!?

Ha det bra så hörs vi snart!

Kram Kram

Du hjälper mig mer än du tror! TACK!  Skönt att få ha någon att ventilera med.
Ja jag känner att ork och kraft är slut, kaos och stressigt på jobbet med så ingen ro någonstans.
Jag har familj att bo hos, känner mig så obekväm nu bara och vill vara hemma, men det är tufft, jag funderar på att sova borta ett par dagar. Jeppe har tyvärr ingenstans att röra sig på. Han va dock och tittade på en etta igår och tar troligtvis den. Inflytt tidigast första maj så en månad till så här iaf. Jag vet inte vart vi har varandra längre.

Ha ha ja det är dyrt! Hittade en annan jacka på bonprix som jag skickat efter och ska pröva, endast 299 så lite billigare

Jag gör mitt bästa med att ta hand om mig och bebis. Kan inte vara lyckligare tack vare det som växer inom mig men skit i allt annat!!!

Ta hand om dig!!!

Det är du verkligen!!!
Jeppe skriver kontrakt på tisdag. Tidigast 1:a maj senast 15:e maj skulle han få den. Vi ska nu så snabbt som möjligt få ut våran lägenhet så jag inte behöver börja tacka nej i framtiden om jag skulle få erbjudande om en ny lägenhet. Så får vi se hur det här går.
Det är tungt, men självklart kommer det bli skönt när allt detta är över. Han säger ff att han inte vill att det ska vara helt över för oss och att han ännu ser att det här är ett steg i rätt riktning för oss att hitta tillbaka till varann. Jag vet inte längre vad jag ska tro eller känna. Tiden får utvisa, jag är så trött på allt just nu bara.

Jag fixar det här!

Ta hand om dig!

Kram

Ja jag känner mer och mer att han tagit steget ifrån oss, men det är svårt att säga nu när det är som det är och vardagen ser ut i princip som förut. Någon form av press har släppt ifrån oss båda iaf, det sa vi igår. Men eftersom saker hände så snabbt inpå varann så vet vi inte om det är för att vi bröt upp eller för att han fått napp på lägenhet. Jag hoppas så att det går fort med lägenheten och att jag då kan trycka på lite mer och kanske få något jag med.

Känner som du nämner att han fått alldeles för mycket av mig på vägen. Jag upptäcker nya saker varje dag som säger mig att han inte är den jag trodde. Förhoppningsvis kommer jag mer till insikt när vi är ifrån varann.

Kram

Hej!
Oj vilken resa du måste haft! Vilken tur att du klarade dig bra!!!
GRATTIS till minusen på vågen!!! Jag visste ju att du skulle klara det! Helt grym e du! Nu jävlar!!!

Jag vägde mig i lördags, 2 veckor sen sist. Blev mycket glad jag stod still iaf. 2 veckor utan plus, pust...skönt

Jag har nu gått in i vecka 26 (25+1 idag). H*n lever runt för fullt och nu har Jeppe lyckats känna åxå. Hel häftigt är det. Känner lite hela tiden och vissa tidpunkter är det riktig fest därinne.

Kram Kram