Va tråkigt det är när man tappar fokus, men det är inte lätt att orka med allt som händer runtikring en. Och som du säger man kan ju för f*n inte röra sig utomhus!!! Jag tror på dig!
Tråkigt att man inte får någon respons från läkarna men jag tycker absolut att du ska ringa och ligga på som bara den. Dem måste ju förstå att man väntar!!!
Kram
GUD VA SPÄNNANDE!!! Grattis!!! 
Ja det sätter press, men samtidigt ger det motivation, jag kommer ihåg hur det kändes för mig. Jag håller mina tummar och jag tror som sagt på dig! Bara hör av dig om du behöver råd eller peppning!!! GO GIRL!
Det är bara bra hos mig. Försöker släppa loss lite och tänka framåt. Det har lättat med Jeppe och han känns piggare igen så jag tror att vi kommer klara oss. Hoppas iaf!
Längtar så till på torsdag bara!!!
Kramen 
6 kg! Det klarar du! Och jag tror inte dem skickar hem dig gumman. Jag vet ju att dem har sina gränser och BMI men när jag var i Uppsala och gjorde vårt första försök vägde jag långt över deras gräns, så jag tror inte dem skickar hem dig. Men tanken är ju hela tiden din hälsa!
Minus på vågen är aldrig ett misslyckande!!! He he säger jag som gått upp ett kilo på en vecka nu 
Har ju hittills bara gått ner så nu kommer min kilon!
Ta hand om dig!
Kram
Det känns väldigt bra att ha dig åxå ska du veta
Om bara solen skiner framöver nu så lockas man ut! Det är kallt men pälsar man på sig och får upp flåset är det ju riktigt mysigt!
Ja nu går det nog bara uppåt för min del tror jag det är skönt ändå att inte må illa längre.
Kram
Hej!
Hur är det? Hur går det för dig?
Jag fick se min fina underbara bebis igår och det var så fantastiskt. Bestämt mig helt för att bli egoistisk framöver och bara leva för mig och bebis. Den brist på känslor och reaktion från min sk partner värkte i min kropp så nu räcker det! Han ska inte få ta detta underbara ifrån mig!!!
Ta hand om dig/er!!!
KRAM
Hej! Allt vara bara bra med h*n!!! Jag vet dock inte vad som händer hemma. Vi har inte gjort slut, jag har inte tagit sista steget han är så annorlunda från dag till dag. Jag vet inte om jag vågar. Vi pratar väldigt mycket om hur framtiden önskas se ut numer iaf. Att två hem är ett måste, delad ekonomi...ja att vi börjar om från början helt enkelt och det känns ju både bra och skit. Idag har vi inget förhållande men jag hoppas ju så jag vågar inte kliva av tåget, inte riktigt än. Jag är dock starkare när det gäller min framtid och mitt barns. Men jag orkar inte hålla masken i denna relationen längre... Usch va tråkigt det är när det inte händer nåt på vågen, man kämpar och man försöker göra rätt men allt är emot en. Panik är ju verkligen inte bra att få för då kan det låsa sig helt. Försök att inte tänka så mycket på vågen och försök leva under sundare förutsättningar så ger det nog tillräckligt till slut. Ta hand om dig! Kram Kram
Tack för dina värmande och stöttande ord!!!
Hej!
3,5 kg! Det klarar du. Fan va duktig du är! 
Jo tack. Jag mår sådär, kroppen säger ifrån för att psyket inte mår som det ska, men jag kämpar på. Vi pratar mycket men vi går bara mer sönder när ingen av oss kommer hemifrån. Att få lägenhet tar tid och nu ska vi göra det sista inför att slänga ut lägenheten för försäljning. Fint om det går fort och vi blir helt hemlösa
Magen växer och jag mår prima att få vara "tjockis"!!! Känns helt fantastiskt måste jag få säga!
Spännande att det närmar sig för läkarhjälp. Häftigt! Den 22a ska vi till barnmorskan och jag hoppas att vi får höra hjärtat. Känn ingen press tycker jag. Du har ju gjort verkligen massor! Du kommer ju ändå hinna fortsätta fram till att det är dags för action!!! hi hi hi
Kram
Glad att kunna hjälpa till!
När jag skulle sova inatt så levde bebis rövare! Äntligen kände jag nåt! Herregud så fantastiskt underbart obehagligt det va!!! he he he Nästan lite äckligt, missförstå mig rätt 
Ja Jeppe ska följa med till barnmorskan, vi har pratat om detta och hans ord är att han är så väldigt glad och tycker och förstår att det måste vara häftigt att vårt barn växer inuti mig. Att han inte jublar, studsar och svävar som jag är helt enkelt för att han inte är som jag...Jag måste ju ändå förstå honom när han säger så, eller? Jag kan ju inte ändra en människas sätt för att det passar mig bättre? Ja svårt och tungt är det iaf.
Jag längtar så efter att få nåt eget, tyvärr lutar det åt att jag inte längre vill leva med Jeppe, han gör mig inte lycklig längre...men jag vet inte...usch...
Kämpa på vännen! Tugga grönt och njut av vad som komma skall!!!
KRAAAM
Hej.
Tack.
Ja jag förbereder mig på att bli ensamstående. Han är inget vidare stöd just nu men som du säger så vet man ju inte. Jag hoppas innerligt på att jag hittar en lägenhet snart. Jag kämpar på!
Jag vet inte vad jag ska tro längre. Det jag hör eller ser?
Hur är det med er? Har ni några vår tecken???
Kramen