SE HIT!! Ni som har några extra kilon att fajtas med för att få hjälp att bli gravid.

Memphis: Välkommen till tråden! Det var en tung historia du/ni har med er...jag håller tummarna för att det ska ordna upp sig för er.
Kan inte ivf med spermadonator vara något alternativ?

Edgirl: tråkigt att höra att du och din sambo är på väg ifrån varandra. Jag hoppas att ni ändå kommer på en passande lösning. Hur känner du, finns det inga känslor kvar från din sida heller?
typiskt att detta nu ska hända när ni väl kommit så långt fram i graviditeten.
Kram (tänker på dig/er)

Det låter som att han behöver lite tid att smälta allt som hänt runt omkring er....Kanske han inser hur viktig du trots allt är i hans liv och vill säkert vara 100 % delaktig när barnet kommer och ni blir en hel familj.
Jag håller tummarna för er!
Med mig är det bra! Väntar på att specialistläkargruppen ska höra av sig...och den som väntar på något gott

Kram

Tråkigt att läsa det du skriver och upplever! Men livet går vidare oavsett...på ett eller annat vis!!
Jo då med viktminskningen har det ju gått sådär...efter helgerna..men jag har sakta börjat på ny start med lchf/gi
Tyvär är det ju fortafarande en massa is och snö på vägarna så det blir svårt att ta sig ut och gå...man kan ju trotsa vädret med broddar och stavar så man inte ramlar, men jag är väl lite för lat för det
Annars känns det ju bra att både kunnat sluta röka och få bort några kilon, men ännu är jag långt från målet!

Kram

Har du gått ner mycket? Ja snart blir du framtung istället
Hur länge har du och din sambo varit tillsammans?

Jag känner mig faktiskt ganska stolt att ha lyckats sluta röka...och gå ner (o lite upp) i vikt samtidigt  Brukra ju vara att man enbart går upp och byter ciggen mot något sött istället!

Kram

Det är ju kanon att kroppen växer och vikten sjunker...så skulle det alltid vara
Tråkigt att det tagit slut, man har ju trots allt byggt upp en grund tillsammans och en trygghet som är svår att bygga upp igen...men du kommer fixa det *puff puff*
Hur blir det med boende och allt praktiskt nu? Flyttar han eller du?
Tänker på dig!

*Kramar*

Att ni är ifrån varandra kan ju faktiskt bli en nystart för er båda! Ni kanske inser att ni saknar varandra och vill fortsätta vara ett par...framförallt eftersom ni kommer att bli föräldar!
Jag tycker att ni ska sätta er ner och tillsammans avgöra om ni ska vara särbo eller om det ska vara helt slut!
Lycka till min vän.
jag hoppas och tror att det kommer lösa sig till det absolut bästa!

Kram

Det låter klokt att ni är på varsitt håll ett ta. Tiden kan ju faktiskt läka sår...Det kan ju till och med bli en nystart för er så småningom.
Jag ska hålla tummarna för att det löser sig med boende för er båda!
Har du din familj nära? God kontakt och så?
 Alltid bra att ha folk som stöttar en i svåra situationer!

Kram

Okej! Bra att du har din familj som stöttar och hjälper dig i denna svåra situation u befinner dig i.
Ni kanske ska prova att vara särbo ett tag och låta tiden ha sin gång...kanske/förhoppningsvis så kommer ni att tillsammans bli en enad familj när barnet kommer.
Jeppe behöver kanske tid att smälta allt som ni gått igenom. Jag tror det är lättare för dig som kvinna att ta dig igenom detta än vad han har!
Jag hoppas att jag kan ge dig några goda råd på vägen...Är det något du vill dela med dig av som tynger dig så vet du att jag finns här! Jag kanske inte kan ge dig svar på allt men jag finns för dig som stöd och "internet-sällskap"

Kram

Oh vad roligt att du fått se din lilla bebis   Om än bara på bild. Men känslan av att det verkligen är på riktigt kan jag tänka mig är helt underbar!
det fins verkligen någon som gottar sig inuti din mage
Egentligen är denna känsla ganska konstig för mig....Att jag kan känna sådan empati och glädje för dig som jag absolut inte känner, men du har ändå berört mig! För en del av mina vänner har jag nästan haft svårt att glädjas åt, när de sagt att de väntar barn. Man ler och verkar glad men inuti mig själv så gråter jag...varför kan det inte vara jag!!
Detta låter säkert egoistiskt, men tyvärr så är det så jag känner. Jag vill inte vara en bitter och sur kärring, men ibland så känner man sig som det!

Jag vill iallafall trots detta säga att jag ÄR glad för din skull, har säkert att göra med att du precis som jag kämpat och kämpat för att få ett efterlängtat barn!!

Många kramar till dig min goá FL-vän

Skönt att ha dig som man kan skriva till utan att känna sig dum över sina känslor man har inom sig!
det är absolut ingen fara i det du skriver, du blir mer "värd" att vara gravid. Låter konstigt men för mig är det så!

tack för att du finns :)
kram